ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Brexit

Ta tillbaka kontrollen

  • STOPPA KAOSET. Tyskar och fransmän bröt i åratal mot unionens stabilitetspakt med en axelryckning, Sverige har undantag för alkoholmonopol och snus och de grekiska räddningspaketen under eurokrisen var lagstridiga tills de inte längre var det. Vill man så kan man. Foto: Kirsty Wigglesworth

LEDARE. När Columbus seglade portugisiska skepp för spansk räkning i indisk riktning men i stället landade i Amerika sensommaren 1492, var England ett ganska obetydligt land. Ekonomin var en tjugondel av Kinas och en fjärdedel av fransmännens. Vid randen till den industriella revolutionen drygt tre sekel senare producerade kineserna fortfarande sju gånger mer.

Sedan uppfann James Watt ångmaskinen och James Hargreaves den första fungerande spinnrocken, brittiska flottans dominans säkerställde tillgången till import- och exportmarknader, världen krympte, den engelska ekonomin växte och öriket i den europeiska marginalen förvandlades på några årtionden till världens främsta politiska och militära stormakt.

När amerikanerna sedan kom ikapp och gick om, andra världskriget i praktiken gjorde slut på imperiet och pundet förlorade sin roll som global reservvaluta, agerade britterna mycket snillrikt. De tänkte om, anpassade sig, knöt tätare band med både USA och forna fiender på kontinenten och institutionaliserade sin forna maktposition genom ett aktivt och ofta avgörande deltagande i ett myller av internationella nätverk.

Det var en briljant strategi som höll ända tills David Cameron beslutade sig för att äventyra Storbritanniens geopolitiska ställning genom EU-omröstningen 2016, som lett till tre år av oavbrutet inrikespolitiskt kaos.

Precis hur kaotisk situationen är har blivit tydligt denna vecka, sannolikt den viktigaste i Storbritannien på 74 år. Det brittiska politiska systemet är utformat för att gynna handlingskraftiga majoriteter, men i parlamentet kommer man inte längre överens om något alls. På tisdagen röstade man nej till Theresa Mays brexitavtal, eftersom vissa tycker att det innehåller för mycket EU och andra för lite. På onsdagen röstade man nej till en hård brexit om 15 dagar, eftersom man fruktar en ekonomisk kollaps. På torsdagen röstar man rimligen ja till att skjuta utträdet på framtiden.

Det är knappast idealiskt men i nuläget det enda rätta. EU borde godkänna det. I stället har tongivande makthavare satt hårt mot hårt. Donald Tusk och Emmanuel Macron kräver betydande (men än så länge opreciserade) eftergifter för att skjuta upp deadline. Jean-Claude Juncker hävdar att EU inget mer kan göra.

I själva verket finns det mycket EU kan göra för att undvika en hård brexit och verka för att britterna förblir en del av unionen också på sikt. Att hänvisa till juridiska hinder är att vilseleda. EU är i själ och hjärta en politisk union, inte en juridisk. Tyskar och fransmän bröt i åratal mot unionens stabilitetspakt med en axelryckning, Sverige har undantag för alkoholmonopol och snus och de grekiska räddningspaketen under eurokrisen var lagstridiga tills de inte längre var det. Vill man så kan man.

Tyskarna har insett det och har slagit an en mer försonlig ton. När medlemsländernas regeringschefer möts i Bryssel nästa vecka bör Sverige göra likadant. Att förhandla med hård brexit som insats en vecka före deadline är mycket svårt att rättfärdiga. EU-ländernas regeringar har samma moraliska ansvar som den brittiska att inte framkalla politiskt, ekonomiskt och socialt kaos som riskerar att skada de egna medborgarna.

Det är också ostrategiskt. Britterna står och väger. En stor majoritet av folket motsätter sig en hård brexit, visar färska opinionsundersökningar. En ständigt växande majoritet vill stanna kvar. I bästa fall tar Mays regering sitt förnuft till fånga och utlyser en andra folkomröstning – det rimligaste alternativet av både principiella och praktiska skäl.

Andra vindar blåser på kontinenten än för fem år sedan, när Cameron fattade sitt beslut. I veckan stakade Angela Merkels efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer ut en ny tysk EU-linje inför parlamentsvalen i maj, på tvärs med Macrons överstatliga franska. ”Ett nytt Europa kan inte finnas utan nationalstaten: den ger demokratisk legitimitet och identitet. Det är medlemsstaterna som tillsammans formulerar den europeiska nivån”, konstaterande hon.

Det borde rimligen falla britterna i smaken. De behöver inte längre frukta en ”ever closer union” eller att ”kontinenten sväljer ön”. Det var i själva verket vad de slogs för i årtionden, ofta sida vid sida med Sverige.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies