ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ta socialismen på allvar

  • KAMP. Att svenska S sjunger en kommunistisk kampvisa är helt i enlighet med partiets program och ideologi. Foto: JACK MIKRUT

Den 1 maj sjunger arbetarrörelsen sin sång. Som alla ståtliga marscher är den fransk, skriven av kommunisten Eugène Pottier 1871. Internationalen hette först ”Stridens sång” och är typisk för den tidens marxistiska kampvisor, kraftfull, apokalyptisk och våldsdyrkande. Den har varit officiell hymn i alla kommunistiska diktaturer. I Sovjetunionen skickades skolbarnen ut på 1 maj för att mana trälar uti alla stater.

I en tid då Socialdemokraterna, med ivrigt stöd av Dagens Nyheter, försöker utmåla sig som det liberala samhällets värn, kan det vara värt att lyssna noga till vad S säger, sjunger och skriver i sitt partiprogram. Politiska rötter, särskilt livs levande, brukar ju ses som helt avgörande.

Det är ingen slump att svenska S sjunger en kommunistisk kampvisa. Eller att partiet gång på gång ger sig på ägande, föraktar marknader och företag, bekämpar ”kommersiella medier” och ger raka order till kulturutövare.

Socialdemokraterna är i hjärta och kärna inget liberalt parti och har aldrig varit. Det är inget de behöver skämmas för. Socialismen är en politisk och intellektuell tradition som står utmärkt på egna ben. Men den ska inte låtsas som att den är något annat. Och liberala krafter ska inte låtsas som att konflikten med socialismen är över. Om ärendet är att värna det liberala samhällets friheter ska man betrakta svenska S med stor misstänksamhet.

Partiprogram är inte liktydigt med partiet, men en viktig del, särskilt när det återkommande inspirerar till partiets aktuella ståndpunkter.

I Socialdemokraternas senaste partiprogram från 2013 anger man den demokratiska socialismen som mål för partiets arbete, det är till och med portalparagraf. Här sätts tonen för det mest marknadsfientliga, företagsfientliga och ägarfientliga partiprogram som finns i Sverige näst efter Vänsterpartiets.

Den som någon gång undrade varför S hängde på Vänsterpartiets krav på vinstförbud i välfärden bör läsa Socialdemokraternas partiprogram. S anser rakt av att vinst generellt är av ondo, att vinst exploaterar människor och miljö och att områden som hanterar sociala rättigheter (utbildning, vård, boende, socialförsäkringar) aldrig får vara marknadsbaserade.

Med den inställningen är man precis som S egentligen är, nämligen motståndare till privata företag inom vård, omsorg och utbildning och partiet kommer även fortsättningsvis att försvåra eller förhindra privata inslag. Extra moms på privata vårdbolag eller högre skatt på privata vårdförsäkringar är ideologiskt helt konsekventa förslag.

Den som någon gång trott att socialdemokratiska förslag om kapitalskatter är ett utslag av simpel populism eller eftergifter till stödpartier bör läsa Socialdemokraternas partiprogram. S är ett principiellt och genomtänkt antikapitalistiskt parti och uppfattar kapitalism, det vill säga privat ägande, som marknadens destruktiva sida. Den som äger kapital, menar S, ges rätten att bestämma över alla andra och skapar därmed ofrihet för alla andra. Kapitalismen är i svenska socialdemokraters ögon ett maktsystem som skapar stora orättvisor, exploatering av miljö och människor och kraftiga spänningar inom och mellan länder.

Detta är skälet till att partiet alltid kommer att jaga kapitalägares tillgångar och plötsligt ändra villkoren för privat småsparande. Det handlar inte bara om att staten behöver dra in pengar, utan om att S principiellt är emot privat ägande. Den punkten har inte ändrats.

Den som undrat varför svenska S alltid har avvisat en författningsdomstol eller varför kulturvärlden så lätt låter sig politiseras bör också läsa Socialdemokraternas partiprogram. Enligt S ska demokratin genomsyra hela samhället. Det finns inget område som är fritt från politik och ingen överdomstol ska hindra riksdagsmajoriteters vilja. Arbetsplatser, företagsledningar, marknader, utbildning, kultur, allt ska underordnas Socialdemokraternas definition av demokrati.

Det innebär bland annat en rad måsten. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning måste brytas. Obalansen mellan män och kvinnor i forskarutbildningen måste ändras. Kulturinstitutioner och kulturlivet måste spegla den kulturella mångfalden. Klassanalysen måste fördjupas med andra maktunderordningar. Vilket i sin tur innebär små och stora förslag som lagt strypsnara runt universitetens och den offentliga kulturens relativa frihet.

Målet kan kanske vara behjärtansvärt, men det är absolut inte frihet.

Och de som frågat sig varför svenska S är så skeptiskt till fria individers fria val kan i partiprogrammet läsa att valen inte alls är fria utan underordnade en viss grupp, bestämd av klass, kön eller etnicitet, av funktionsförmåga eller ålder, av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Många människor möter till och med en dubbel eller flerdubbel underordning, där olika maktstrukturer förstärker varandra, varför fria val egentligen inte finns.

Socialismen behöver ett liberalt motstånd, annars blir den lätt totalitär eftersom den inte känner några gränser och ogillar äkta maktdelning. Att den är antifascistisk är ett plus i kanten, men det är Ung Vänster också.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies