1515

Ta rygg på Tyskland i relationen med Kina

I dag, torsdag, firar det kinesiska kommunistpartiet 100 år. 

Det är en stor dag för president Xi Jinping & Co, som i månader trappat upp förberedelserna.

100-åring. När Kinas kommunistparti fyller 100 år på torsdagen väntas president Xi Jinping ta stor plats. Relationerna med Kina kommer att bli Sveriges nästa regerings tuffaste utrikespolitiska utmaning.
100-åring. När Kinas kommunistparti fyller 100 år på torsdagen väntas president Xi Jinping ta stor plats. Relationerna med Kina kommer att bli Sveriges nästa regerings tuffaste utrikespolitiska utmaning.Foto:Ng Han Guan

Jämfört med svenska veteranpartier som S och L är 100 år inget att skryta med. 

Men mot bakgrund av allt som Kina gått igenom sedan 1921, landets ekonomiska revolution men också all ohygglig smärta och sorg som partiet åsamkat sin befolkning, är det tveklöst en bedrift att ha överlevt så länge.

Frågan är hur länge till kommunistpartiet överlever – hur länge till man kan upprätthålla sin legitimitet gentemot en befolkning som blivit allt rikare och mer medveten om sin omvärld. 

Hur länge till står dessa 1,4 miljarder kineser ut med ökande övervakning och censur, inskränkningar av friheter och rättigheter samt en ledning som gör sig allt mer osams både med omvärlden och framgångsrika inhemska entreprenörer?

Upptakten till födelsedagsfirandet har präglats av viss nervositet. Förutom en massiv nationalistisk propagandakampanj har president Xi och hans utsända diplomater uppträtt ovanligt lättretat utåt. 

Ett färskt exempel är bojkotten av H&M och andra utländska klädbolag för deras åsikter om arbetsförhållanden i Xinjiang. 

Ett annat är Pekings oproportionerligt ilskna svar på EU/USA:s beslut att införa sanktioner. 

Har kommunistpartiet anledning att vara nervöst?

Det finns tyvärr få trovärdiga opinionsmätningar på grund av den bristande yttrandefriheten. Men enligt undersökningar från China Data Lab på University of California sitter ledningen säkert. 

Kinesernas tilltro till centralregeringen uppmättes till 8,87 på en tiogradig skala i maj 2020, efter att ha ökat under pandemin.

Även ekonomin, som varit kommunistpartiets främsta källa till legitimitet under de senaste årtiondena, ser relativt stabil ut. Kina var ensamt bland de större ekonomierna om att uppvisa tillväxt under fjolåret, 2,3 procent, tack vare tidig kontroll på smittspridningen. 

Enligt IMF väntas ekonomin växa 8,4 procent under 2021, vilket ska jämföras med 6,4 procent för USA och 4,5 procent för Europa.

Tittar man närmare på tillväxtsiffrorna ser bilden dock inte lika ljus ut. Trots försök att uppgradera den föråldrade ekonomiska modellen är man alltjämt beroende av statsdikterade investeringar i fastigheter och infrastruktur samt export medan den inhemska efterfrågan och konsumtionen släpar efter. 

Under 2020 utgjorde hushållens konsumtion endast 39 procent av BNP, vilket ska jämföras med minst 55 procent i andra större ekonomier.

Kineserna verkar ännu inte ha tillräcklig tilltro till staten och dess välfärdssystem för att spendera de pengar man sparat i madrassen.

En annan trend som bör oroa Peking är att allt fler utländska företag tycks lämna landet, speciellt inom tillverkningsindustrin. Rapporter talar om att både ökade kostnader och de politiska konflikterna avskräcker bolag. 

Statistik visar också att det blivit tuffare för kinesiska bolag att investera utomlands. Direktinvesteringarna (FDI) har minskat varje år sedan 2016 och noterade den lägsta nivån på 13 år 2020. 

Orsakerna tros vara både striktare kinesiska kapitalregler och allt strängare lagstiftning i omvärlden, inte minst i Europa.

Kommunistpartiets destruktiva politik får alltså ekonomiska konsekvenser. Det är bra och förhoppningsvis disciplinerande på sikt för världens största handelsnation. 

Och det lär krävas mer än reklam under fotbolls-EM för att de kinesiska bolagens rykte i västvärlden ska förbättras.

För svenskt vidkommande är det svårt att tänka sig en tuffare utrikesfråga för kommande regering. 

Därför är det viktigt att lära av tidigare misstag och inte svansa efter USA och dess Kina-fientliga linje som bara riskerar att göra situationen värre.

Sverige bör snarare ta rygg på Tyskland, som under Angela Merkels ledning stått för en pragmatisk och handelsfrämjande Kina-politik. 

Hennes troliga efterträdare, Armin Laschet, tycks dela hennes syn. 

I en färsk FT-intervju säger han sig vilja främja partnerskapet med Kina när det är möjligt, men är samtidigt tydlig med vad han förväntar sig tillbaka: att Kina ”accepterar ömsesidighet, står bakom multilateralism och respekterar mänskliga rättigheter”.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?