ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ta itu med matmomsen i nästa skattereform

  • Foto: Hasse Holmberg / TT

LEDARE. Momsen drar in en dryg femtedel av de totala skatteintäkterna. Det är en mycket stabil skattebas. Därför är det problematiskt att momsen har tillåtits få så snedvridande effekter. Politikerna bör lämna den skattepopulistiska banan och höja matmomsen, och göra så att helt momsfria sektorer kommer in i systemet.

Moms är kanske den krångligaste av de skatter som konsumenterna betalar. Systemet bygger på att det är mervärdet som beskattas i varje led, medan slutkonsumenten i slutänden betalar hela momsbeloppet, 25 procent.

En vara som kostar 100 kronor exklusive moms för det första företaget att köpa in, och som förädlad säljs vidare till konsument för 150 kronor exklusive moms får ett momspåslag på 37,50.

25 kronor betalades in till statskassan av det första företaget och 12,50 av det andra. Eftersom företag inte ska betala någon moms, utan enbart förmedla den till statskassan, har företagen rätt att dra av momsen på det de själva köper in.

Detta innebär problem när en del företag har undantag från moms.

Det är lätt att se på kvittot hur stor del av priset som är moms. Oftast är det 20 procent som går till statskassan av totalpriset (25 procent på nettopriset). Men ibland är det tydligt uppenbart att det är skillnad på konsumtion och konsumtion.

Titta på nästa kvitto från matbutiken. Där kommer det att vara olika momssatser längst ned. 12 procent på allt ätbart och 25 procent på allt som inte är det. Mjölk låg moms och fryspåsar hög. Chipspåsen låg moms och tandkrämen hög.

Det var på 1990-talet, då Socialdemokraterna budgetsamarbetade med Centerpartiet, som livsmedel fick en lägre momssats. Därmed gjordes ett stort avsteg från den då färska skattereformen, då momsen hade gjorts enhetlig. Sänkt matmoms är ett trubbigt verktyg för omfördelning, visade Riksrevisionen i en granskning i fjol. Eftersom de rikare hushållen lägger mer kronor och ören på mat är det också de som gynnas mest av att momsen är lägre.

I en färsk rapport har Timbros chefsekonom Jacob Lundberg gjort en ambitiös genomgång av hela momsproblematiken. Han har räknat fram att om de skilda momssatserna gjordes enhetliga (på 25 procent) skulle det inbringa 50–60 miljarder kronor till staten. Om de momsfria sektorerna togs in i momssystemet skulle skatteintäkterna öka med 13 miljarder kronor. Alla dessa pengar skulle kunna användas till att antingen generellt sänka momssatserna eller sänka andra skatter. Eller bäggedera.

Anledningen till att momssystemet bör göras mer generellt är att de skilda momssatserna och de momsfria tjänsterna ger oönskade bieffekter. Det har bland annat att göra med att företag med momsfri verksamhet inte heller får dra av momsen på sina inköp.

Timbro resonerar om vilka snedvridningar detta innebär: I momsfria branscher (exempelvis bostäder och finanstjänster) uppkommer en dold momskostnad i företagens affärer med varandra, vilket strider mot momsens principer. Timbro pekar också på att denna momsfrihet ger dessa företag anledning att bedriva sin verksamhet med egen personal i stället för att göra investeringar eller lägga ut på underentreprenörer. Därmed bidrar momsfriheten till sämre incitament att effektivisera verksamheten.

Timbro konstaterar också att momsfria företag blir relativt sett underbeskattade när de säljer till hushåll och överbeskattade när de säljer till företag.

En snedvridning finns också med kommunernas speciella momsregler. De kan i princip sälja sina tjänster billigare än privata företag.

Timbro har räknat ut att av den privata konsumtionen är endast 47 procent belagd med full moms, en dryg femtedel har en lägre momssats och 31 procent är inköp som är undantagna från moms. Här finns en stor potential för politikerna att växla från instabila skattebaser (som kapital) till mer stabila (konsumtion). Men poängen med att se över momssystemet är inte främst att säkerställa stabila skatteintäkter, utan att få bort effekter i momssystemet som motverkar effektiva affärsbeslut.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer