1515
Annons

Ta höjd för Trump II

Argumenten för varför Donald Trump borde förlora höstens presidentval i USA är lika kända som givna. Han är den amerikanska historiens mest destruktiva president och han är den ende som öppet har hånat fallna hjältar i uniform.

VINNA ELLER FÖRLORA. Det starkaste skälet till att den sittande presidenten kan vinna är att ekonomin går bra och att han uppfattas stå för lag och ordning.
VINNA ELLER FÖRLORA. Det starkaste skälet till att den sittande presidenten kan vinna är att ekonomin går bra och att han uppfattas stå för lag och ordning.Foto:Stan Badz

Argumenten för varför han trots allt kan vinna är inte lika kända. Amerikansk och europeisk press tenderar att vara en del av den demokratiska valkampanjen, vilket är förståeligt men förfrämligar samtidigt USA.

Opinionsläget just nu enligt BBC:s Poll of Polls är att Biden har en stabil ledning nationellt på cirka 7 procentenheter. 50 procent säger att de ska rösta på honom och 43 på Trump. I de stater som står och väger och avgör valet är det jämnare. Trump leder i stater som Texas och Iowa, Biden längs östkusten och vid de stora sjöarna. I viktiga delstater som Ohio och Florida är det jämnt.

Valexperter lutar åt Biden men Trump är absolut inte uträknad. De trendkänsliga vadslagningskontoren spelar just nu på en 50-procentig chans för en Trump-seger.

Det starkaste skälet till att den sittande presidenten kan vinna är att ekonomin går bra. Tillväxten före epidemin var hög, arbetslösheten låg och andelen fattiga av befolkningen var nere på historiskt låga nivåer. Corona vände upp och ned på alla konjunkturer men sedan botten i våras är börsen återställd och arbetslösheten faller nästan lika snabbt som den steg i april, just nu nere på 8 procent. Trump kan med fog peka på en återhämtning för det system han förkroppsligar: amerikansk kapitalism.

Ett annat lika starkt skäl är att Trump i högre grad än utmanaren uppfattas stå för lag och ordning. De våldsamma protesterna mot polisvåld har skrämt allmänheten. Bidens och Harris flört med våldsverkarna har inte gynnat Demokraterna. Trump spelar högt i frågan och många uppfattar honom som en uppviglare som mer eldar på än dämpar. Sympatierna ligger dock definitivt inte hos de som slår sönder butiker.

Ett tredje skäl är att Trump är duktig i debatter. Han och Biden möts för första gången på tisdag i en direktsänd tv-debatt. Fler följer. Trump är en mästare på undertexter, att sätta ord på sådant folk tänker på men ingen talar högt om och han drar uppmärksamheten till sig. Hösten 2016 vann han debattduellerna mot fullblodsproffset Hillary Clinton. Nu har han övat i fyra år och har en svagare motståndare.

Trump är därtill fullt ut anpassad till algoritmerna i sociala medier. Han är superviral och antagonisterna i de traditionella medierna som New York Times, Washington Post och CNN spelar med i rollen som det etablissemang Trump utmanar. Underhållningsvärdet har alltid varit ett viktigt inslag i amerikansk politik och den scen Trump har lyckats sätta är spännande.

Ett annat och ofta lite förbisett skäl är att Trump gång på gång, i stort och smått, signalerar att han håller på den traditionelle amerikanske manlige arbetaren. Det kallas ibland för ”kulturkrig” men är egentligen något mer grundläggande och beständigt. Vita, manliga, familjeorienterade jobbare är socialt, ekonomiskt och politiskt trängda i USA. Trump arbetar för dem. Han sätter upp tullar för att skydda deras jobb, han tar hem trupp från utlandet för att inte riskera livet på deras söner, han värnar deras livsstil och delar deras förakt för eliterna i storstäderna som inte förstår tjusningen i att skjuta revolver med barnen på söndagseftermiddagen. Att stå upp för vanligt folk som har det tufft väcker sympati långt in i latino-leden.

För européerna vore en Trump-seger omskakande. 2016 kunde bortförklaras som en reaktion på Clinton eller en bugg i systemet. En ny Trumpseger efter fyra år är ett tydligt budskap från amerikanska väljare och ett tungt besked för oss andra. USA vill inte och kan inte vara en garant för fred, säkerhet, demokrati och marknad i det vi kallar västvärlden. Hur länge det tillståndet kommer vara vet ingen men under 20-talet är det så och det ställer större krav på oss andra.

För EU gäller det att snabbt sluta sura för att storebror schappar. Det finns fördelar. Minskat amerikanskt inflytande ger en europeisk frihet. Man kan hoppas på amerikansk hjälp men ska planera för att ”vi är ensamma”, som den tyska kanslern uttrycker det. Den transatlantiska länken blir inte längre utgångspunkten för säkerheten. Den transeuropeiska länken mellan Berlin, Paris och London blir viktigare.

Det innebär tysk upprustning, större militär och försvarsindustriell europeisk samordning och utveckling av egen teknik för att balansera Ryssland. Men det innebär också att EU måste hitta sin egen fred med makterna österut och söderut. Den tyska utvecklingen av banden till Ryssland, Turkiet och Iran är central för att detta ska lyckas, liksom Frankrikes och Storbritanniens regionala ambitioner i Medelhavet och i östra Europa. 

EU måste också hitta en egen väg för att balansera och samarbeta med Kina för att nå global framgång vad gäller klimat och handel. Den amerikanska konfrontationslinjen är inte EU:s.

För Sverige, som mer än något annat europeiskt land lagt alla ägg i Washington, gäller en snabb revision om Trump vinner en gång till. Utformningen av det framtida försvaret kan till exempel inte bara handla om att skydda amerikansk trupp på svenska vägar. Sverige måste tänka om och gå in i EU på riktigt.


USA är på väg att lämna Trumps värld

Sveriges och Finlands Nato-resa har fått en händelserik start. Turkiets blockering av anslutningsförhandlingarna har kylt ned förväntningarna på en snabb medlemsprocess.

SNART ALLIERADE. ”Sverige och Finland gör Nato starkare” sa Joe Biden under torsdagens pressträff med Sauli Niinistö och Magdalena Andersson, där han också gav sitt ”fullständiga” stöd för ländernas Nato-ansökningar.
SNART ALLIERADE. ”Sverige och Finland gör Nato starkare” sa Joe Biden under torsdagens pressträff med Sauli Niinistö och Magdalena Andersson, där han också gav sitt ”fullständiga” stöd för ländernas Nato-ansökningar.Foto:Andrew Harnik

Från Biden-administrationen råder däremot inga tveksamheter om hur man ser på de nordiska ländernas Nato-ambitioner, vilket i ärlighetens namn är det som betyder något. Under 2021 stod USA för nästan 70 procent av Natoländernas totala försvarsanslag, och har inflytande därefter.

Torsdagens trilaterala pressträff i Vita husets soliga rosenträdgård var en uppvisning i vänskaplighet, enighet och beslutsamhet, med megafonen riktad mot både Ankara och Moskva. 

Förutom att Sverige och Finland väntas kunna tillföra värde till Nato, inte minst vad gäller Arktis och försvaret av Östersjön, gjorde Joe Biden ingen hemlighet av att han ser tillökningen som en del i västs kraftmätning med Ryssland – som ett sätt att stå upp för säkerhetsordningen.

Sverige och Finland kan bara tacka och ta emot.

Mycket har uppenbart hänt i USA sedan en svensk statsminister senast var på besök i Vita huset. Då, i mars 2018, hotades Stefan Löfven med stål- och aluminiumtullar, och EU anklagades för att vara ”orättvist” mot USA. 

Tullarna blev som bekant verklighet. Och även om USA faktiskt ökade sin truppnärvaro i Europa under Donald Trumps presidentskap orsakade hans America First-retorik stor osäkerhet både inom Nato och bland andra allierade.

Trump uttalar sig fortfarande negativt om Nato. Som potentiell presidentkandidat 2024 och informell sektledare för USA:s extremhöger är hans huvudbudskap samma som tidigare: att medlemsländerna åker säkerhetssnålskjuts på USA. 

Under Ukrainakrigets inledningsskede kallade han Vladimir Putins agerande ”smart”, och har konsekvent kritiserat att USA skänker så mycket pengar till Ukraina.

Dessbättre verkar allt färre hålla med honom. Kriget har på ett dramatiskt sätt påverkat väljaropinionen i USA. Så sent som i januari såg 41 procent av amerikanerna Ryssland som en fiende till USA. I dag är den siffran 70 procent, enligt Pew Research, och skillnaderna är små mellan partierna. 

Samma partiöverskridande enighet finns i synen på att behålla soldater i Östeuropa: 77 procent är för. Även andelen som har en positiv syn på Nato har ökat till 67 procent.

Också bland Trumps partivänner märks få spår av den ryssvänlighet och isolationism som han blev ökänd för. Zelenskyj har blivit en hjälte i amerikanska högerkretsar. I kongressen har republikanerna till och med drivit på för att få till de enorma stödpaket som hittills antagits för att hjälpa Ukraina, både finansiellt och i form av vapen. 

Topprepublikanen Mitch McConnell, som ihop med kollegor besökte Kiev, Helsingfors och Stockholm i veckan, uttalade sig om att Ryssland borde stämplas som ”statssponsor av terrorism”. 

Han sa också att USA borde godkänna Sverige och Finlands Natoansökningar först av alla, med referens till ländernas militära förmågor och att de bedöms kunna betala för sig.

Den finansiella aspekten är såklart viktig. Att Tyskland och andra europeiska Natoländer har ökat försvarsanslagen gör det lättare för amerikanska politiker att engagera sig i Europa – inte minst för de republikaner som fortsatt vill stå på god fot med Trump.

Men det återstår att se hur länge USA:s europeiska intresse består. Dels är utgången i presidentvalet 2024 en helt öppen fråga. Dels är det både troligt och naturligt att Stillahavsnationen snart återgår till att fokusera på kraftmätningen med Kina. 

Biden hade ju tänkt ägna den här mandatperioden åt Kina, innan Putin förstörde planeringen. Försvarsminister Lloyd Austins uttalande i slutet av april, om att USA vill se ”Ryssland så försvagat att man inte har förmågan att göra om det man gjort i Ukraina”, talar för den utvecklingen. 

Ett försvagat Ryssland gör det lättare att lämna över försvaret av Europa till européerna.

Därför är det viktigt för länder som Sverige att vårda relationen till USA nu när amerikanerna fortfarande har Europa för ögonen. Jämfört med vår tidigare allianslöshet gör Nato-medlemskapet oss visserligen mindre beroende av USA:s välvilja. Försvarsalliansen består ju av många andra länder som är traktatbundna att försvara Sverige. 

Men Ukrainakriget och den svensk-finska Natoprocessen har med all tydlighet visat vilken viktig roll som USA spelar för Europas säkerhet.

 

Hur påverkar Nato-processen svensk inrikespolitik? Lyssna på senaste avsnittet av Di:s ledarpodd här. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?