ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Krisen i Swedbank

Swedbank är inte problemet – penningtvätt är en global farsot

  • Ingen med inblick tror att penningtvätten har minskat, vilket gör Birgitte Bonnesens försäkringar om motsatsen i höstas förbryllande. Foto: Amanda Lindgren
  • TUFFT JOBB. Att jobba på bankernas svällande compliance-avdelningar är lite som att jobba på Uppdrag Granskning, men med fler fall och mindre tid.

LEDARE. Penningtvätten är en funktion av fördjupad globalisering och fria kapitalflöden, inte ett svenskt problem som går att lösa med svenska medel.  Behandla folk som vuxna och medge det.

Två holdingbolag bildas i Storbritannien av två utländska skalbolag, det ena på Brittiska Jungfruöarna och det andra på Nevis i Västindien. Det första holdingbolaget lånar ut 100 miljoner pund till det andra, men bara på papperet. Inga pengar byter händer.

Ett ryskt bolag förbinder sig samtidigt att garantera lånet. Det ryska bolaget drivs på papperet av en moldavisk medborgare. 

Efter en tid lämnar det första brittiska bolaget in en stämningsansökan för utebliven återbetalning. Eftersom det ryska bolaget som garanterat lånet drivs av en moldav kan stämningsansökan lämnas in i moldavisk domstol. 

Den moldaviska domstolen – som till skillnad från en brittisk inte bemödar sig om att säkerställa att skulden finns på riktigt – ålägger det ryska bolaget att återbetala lånet via ett moldaviskt konto. 

Det första brittiska bolaget ber att få pengarna skickade till ett konto i Baltikum, där tillsynsmyndigheterna har dålig koll och bankerna ställer få frågor. Vips har svarta pengar från Ryssland tagit sig in i EU och uppgår därmed i de breda, djupa och lagliga internationella finansiella flödena. De går i praktiken inte längre att spåra och kan sålunda spenderas på värdepapper, lyxlägenheter, advokatkostnader, dagisavgifter och påverkanskampanjer.

Förvandlingstricket sker med hjälp av fem bolag i fyra länder, möjliggörs av ett korrupt rättssystem i ett femte och svag tillsyn i ett sjätte. Alla bolag har samma osynliga huvudman. Sannolikt är han rysk oligark. Oftast är bolagen ännu fler för att göra upplägget så ogenomträngligt som möjligt. 

Ovanstående är ett utmärkt sätt att tvätta pengar på, om än ganska simpelt och numera förlegat. (Tillvägagångssätten är otaliga, skiftande och ofta långt mer sofistikerade.) Mellan 2010 och 2014 forslades motsvarande 200 miljarder kronor från Ryssland till EU genom upplägg som detta. Pengarna spreds sedan till 732 banker i 96 länder. 

Ungefär likadant fungerade det när Danske Banks estniska filial tvättade motsvarande 2000 miljarder kronor åt tusentals huvudsakligen brittiska holdingbolag mellan 2007 och 2015, en verksamhet som genererade 400-procentig avkastning på eget kapital – 35 gånger högre än Danske Banks genomsnittliga. Och ungefär så gick det sannolikt till när Swedbank i Litauen tvättade 34 miljoner kronor åt Ukrainas avsatte president Viktor Janukovytj 2011.

Sedan dess har i själva verket mycket hänt. USA:s finansinspektion – i praktiken den enda med makt och resurser att på allvar beivra penningtvätten – har börjat utfärda kraftiga böter. Även EU har vaknat och stramat upp regelverken rejält. Skandalerna som uppdagas på löpande band ligger flera år tillbaka i tiden, när bankerna var för naiva eller näriga för att agera. 

Numera har de arméer av unga jurister som ägnar dagarna åt att försöka genomskåda tillkrånglade upplägg som det ovan. Bara i Sverige skickades nära 17.000 rapporter om misstänkta penningtvättsförsök till finanspolisen 2017 – 25 procent fler än året innan. Mycket har alltså blivit bättre. 

Samtidigt är det ingen med inblick som egentligen tror att penningtvätten faktiskt minskat, vilket gör Birgitte Bonnesens och Erik Thedéens försäkringar om motsatsen i höstas förbryllande. Enligt IMF tvättas motsvarande 5 procent av global BNP genom det globala finanssystemet varje år. 

I Europa upptäcks 1 procent, bedömer Europol. Att jobba på bankernas svällande compliance-avdelningar är lite som att jobba på Uppdrag Granskning, men med fler fall och mindre tid. Att spåra huvudmännen bakom avancerade och skiftande bolagsupplägg är extremt resurskrävande, helst ska man kunna ryska och spanska, vara förtrolig med lagar och regler i länder överallt och kunna läsa siffror på samma nivå som en skickligare revisor, vilket få jurister kan. 

Det mesta av arbetet går därtill ut på att kontrollera helt vanliga transaktioner, vilket ökar bördan ytterligare.

Bankerna vet detta och efterfrågar mer hjälp från tillsynsmyndigheterna, men det är oklart vad de kan göra. Inte sällan har Fi:s vassaste hjärnor redan anslutit till bankernas compliance-avdelningar. 

Det finns saker att göra. Höj anslagen till Fi och finanspolisen. Underlätta för visselblåsare på bankerna och höj bötesbeloppen, som i USA. Arbeta för fördjupad gemensam tillsyn på EU-nivå, eftersom grundproblemet är att svarta pengar söker sig länder där bevakningssystemen är som svagast. 

Men framför allt: var ärliga. Penningtvätten är en funktion av fördjupad globalisering och fria kapitalflöden, inte ett svenskt problem som går att lösa med svenska medel.  Behandla folk som vuxna och medge det.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer