1515
Annons

Sveriges största omställning

SKÖVDE. Motorfabriken i Skövde är ett palats. Stora benjaminfikusar sträcker sig upp mot glastaket och solljuset slår in överallt i djupa schakt, som en blandning av kyrka och äventyrsbad.

KRAFT. En modern dieselmotor är ett tekniskt underverk. I Skövde har ingenjörerna filat på denna teknik i över 100 år. Men nu är det slut.
KRAFT. En modern dieselmotor är ett tekniskt underverk. I Skövde har ingenjörerna filat på denna teknik i över 100 år. Men nu är det slut.Foto:Adam Ihse/TT

Här tillverkar Volvo Cars 10.000 diesel- och bensinmotorer i veckan som omedelbart körs ut till karossmonteringen i Göteborg för att driva Volvos stora SUV:ar. V70 är en liten Volvobil numera.

Skövde är en utpost i det tyska motorlandskapet. Ungefär 200 olika delar förädlas, fräses och svarvas och sammanförs till en enda maskin. En del insatsvaror tillverkas i Turkiet, några i Kina. Vevstakarna görs fem mil västerut på slätten, i Floby utanför Falköping. Men de tunga flödena av vevaxlar, kamaxlar, cylinderblock, cylinderhuvuden och generatorer kommer från de ”gamla tyska områdena” i Centraleuropa.

En modern diesel är ett tekniskt underverk. Smärtpunkten är eldflammans utbredning i cylinderrummet. När virveln av bränsle och luft pressas samman och når orkanstyrka i hastighet kommer smällen. Gasen ska då utveckla maximal kraft som fångas upp av vevaxeln och vidare ut i transmissionen. Hur man optimalt kontrollerar kraften från explosionen i en förbränningsmotor är bland det svåraste man kan göra. 

I Skövde har ingenjörerna filat på denna teknik i över 100 år. All svensk motortillverkning finns här, samt hos Scania i Södertälje. Man har byggt ett påfallande välstånd. Motoringenjörerna har låtit snickra vackra villor uppe på Billingen. I festvåningen på stadens societetshotell - ritat av samma arkitekt som gjorde Wallenbergarnas villa Täcka udden på Djurgården - sänker sig en av landets största kristallkronor ned från en takhöjd på elva meter. En rikt smyckad stuckatur vittnar om ett självmedvetet borgerskap.

En titt på världskartan ger en vink om vad som krävs för att utveckla och tillverka motorer. Trots ett kvartssekel av industriell globalisering klarar bara ett 20-tal länder hela processen. En handfull länder i Asien, de traditionella europeiska industriländerna samt Kanada och USA kvalar in på listan. Ett tiotal utgör kärnan. Sverige tillhör dem. Den gemensamma nämnaren är att alla är sofistikerade ekonomier med hög teknisk nivå.

Motortillverkningen i Sverige har djupa försänkningar i samhället. Lunds tekniska högskola, Chalmers i Göteborg och KTH i Stockholm har institutioner och professurer i förbränningsmotorteknik. En rad tekniska högskolor har fordonsrelaterade specialiteter. Över 200 gymnasier över hela landet har program för fordonsteknik. Därtill kommer hela bilmeckarkulturen. Att vara svensk bilägare är kanske inte numera liktydigt med att man är sin egen bilmekaniker, men kunskapen och intresset för motorer är fortfarande en folkrörelse, långt bredare och djupare än antalet arbetstillfällen i fordonsindustrin. Politiskt äger fordonsindustrin de två stora partierna och ordnar ständigt nya subventioner.

Skövde och Volvo Cars ligger djupt inbäddade i vad ekonomhistorikerna kallar ett utvecklingsblock, ett genomgripande engagemang som hela samhället deltar i och som staten självklart försörjer med den infrastruktur vi kallar landsvägar, broar, tunnlar, motorleder och förbifarter.

Den enda haken i sagan om tillverkningen av motorer i Skövde är att man ska sluta utveckla dem för att gå över till elmotorer, vilket är en radikalt annorlunda sak. Tillverkningen av de tunga motorerna till lastbilarna inne i AB Volvos fabrik fortsätter men förbränningsmotorerna till Volvo Cars personbilar ska i praktiken upphöra. När är oklart men inom kort. Det är ett oerhört beslut och en underskattad händelse i Sverige, nästan som om Norge skulle bestämma sig för att avveckla oljeindustrin. Man tror knappt att det är sant, vilket det kanske inte är, men just nu sägs slutet ligga nära.

Volvo Cars är ett företag som vill sluta med en teknik som är extremt svår, som bara några få industrieliter kan, som man tjänar mycket pengar på och börja med en teknik som man inte kan men snabbt måste lära sig.

Den främsta konkurrenten Tesla ligger tio år före, den andra, och kanske farligare, VW, minst fem. Volvo måste springa fortare än alla andra.

Man kan spekulera i varför Volvo har släpat efter. Utformningen av tjänstebilsreglerna var i årtionden destruktivt artiga mot Saab och Volvo. Sverige har en ovanligt tung och törstig bilpark, som om alla när som helst måste åka på sportlovsvecka i fjällen.

Men det främsta skälet är nog att företaget rent organiskt verkligen inte vill sluta med sina dieslar. Försäljningsledet ljuder av lockrop efter fler dieselbilar, utvecklingsavdelningen har nya genialiska idéer, en hundraårig tradition av världsomspännande försörjningslinjer i perfekt samordning, en vacker marginal på sista raden, det är som en symfoniorkester, varför skulle dirigenten vilja avbryta alltsammans?

Sägnen säger att Volvos ägare Li Shufu satt uppe på nätterna under nådens år 2020 och tittade på Teslas aktiekurs när USA-börserna öppnade. Den fördubblades och fördubblades och fördubblades och Tesla värderades till slut till mer än alla stora bilföretag tillsammans. Sådant kan få en bilfabrikör att bestämma sig. Högt upp på Skandinaviens granit bör undret ske, med notering på Stockholmsbörsen som stödjepunkt.

En framgångsfaktor är att den fordonstekniska kulturen är urstark i Sverige. Starka industriella kulturer brukar ta vägen någonstans och förädla sig till något bättre. Försvarsindustrin i Kalifornien blev efter kalla kriget Silicon Valley. Volvo Cars vill nu göra något liknande i Sverige. Kinesiska ägare tror att svenskarna kan klara av det och investerar tungt i Göteborg. Svenska ägare bör se samma sak. Många pratar om att fossilfritt är det nya guldet och flockas i Norrbotten. Men den största omställningen till fossilfritt görs av fordonsindustrin i Västsverige. Det vore en historisk miss om svenskt kapital förlorade tillfället.


Statsministrar i krigstid

Sveriges medlemskapsprocess i Nato ser ut att sluta som den började. Först händer inget och sedan plötsligt händer allt på en gång.

Oavsett vem som bildar regering efter valet kommer han eller hon att vara statsminister i krigstid. Sverige kommer att gå med i Nato och vi står inför en stor och dyr upprustning. Det är dags att tala större allvar med väljarna.
Oavsett vem som bildar regering efter valet kommer han eller hon att vara statsminister i krigstid. Sverige kommer att gå med i Nato och vi står inför en stor och dyr upprustning. Det är dags att tala större allvar med väljarna.

Troligen kommer Sverige inte få grönt ljus före Natos toppmöte på onsdag men mycket tyder på att vi snart kan inleda formella medlemskapsförhandlingar. Då kommer det att gå undan. Ett svenskt Natomedlemskap har ett starkt stöd i USA som ser klara militära och politiska fördelar med Sverige som medlem.

Omvärlden spelar viss roll för ryckigheten i Stockholm. Man kunde inte förutse en fullskalig rysk invasion av Ukraina eller att Turkiets president skulle sätta sig på tvären direkt.

Men allt är inte utlandets fel. Regeringen borde likt Finland ha startat planering och förankring direkt när katastrofen i Ukraina var ett faktum. Inför beslutet att söka medlemskap borde regeringen ha tagit bort uppenbara hinder. Det faktum att Sverige som enda EU-land har extra hårda egna vapenexportrestriktioner mot Turkiet borde ha åtgärdats. Liksom det olämpliga i att regeringen har ett principvidrigt avtal med en politisk vilde om fördjupade kontakter med en kurdisk grupp i Syrien som Turkiet betraktar som terrorister. Det var illa skött och det var i hög grad oppositionen som tänkte och agerade för att regeringen skulle röra sig.

Risken är stor för att den tillbakalutade attityden fortsätter även när medlemskapet är klart. Även om Sverige sägs vara mer Natoanpassat än många befintliga medlemmar innebär medlemskapet ett helt nytt läge, mentalt, militärt och politiskt.

Alliansfriheten skapade ett slags utanförskap hos den breda allmänheten. Sverige var inte med i kriget men heller inte riktigt med i världen. ”Landet utanför”, heter historikern Henrik Berggrens svit om Sverige och andra världskriget och det ligger mycket i det. Sverige stod utanför kraftmätningen mellan diktatur och demokrati även under kalla kriget, vilket orsakade svåra moraliska skador. Under de militära internationella operationernas kvartssekel från Balkan till Afghanistan hade den svenska politiska nivån konsekvent svårt att tala klarspråk om vad svensk trupp egentligen gjorde. När regeringsföreträdare talade lät det mer som biståndspolitik än försvars- och utrikespolitik.

I och med Natomedlemskapet försvinner många vanföreställningar och dimridåer. Sverige kommer att ingå i en värdegemenskap som försvarar medlemmarna mot rysk aggression men också mot kinesisk. Det kan hända att världen går mot ett nytt kallt krig och i det kommer Sverige tveklöst och traktatsbundet att stå på demokratiernas sida.

På det militära planet är förändringen ännu större. Den erfarne bedömaren och tidigare rektorn på Försvarshögskolan Karlis Neretnieks beskriver det senaste försvarsbeslutet som i praktiken överspelat. Att försvara svenskt territorium är ett fortsatt svenskt huvudansvar men nu ska vi även bidra till att försvara alliansmedlemmar.

När ÖB får frågan om vad medlemskapet innebär säger han att vi kan planera mer offensivt. Det innebär rimligen permanent svensk trupp i Baltikum och att Sverige deltar med stridsflyg i den baltiska luftövervakningen - precis som bland andra Norge och Danmark. Men också att Sverige som den i särklass största strandstaten tar ett större ansvar för Östersjöområdet. En historiker skulle kanske uttrycka det som att Sverige militärstrategiskt är tillbaka i tiden före 1809, med ett tydligt ägandeskap österut över havet och in över de finska och baltiska landområdena. Det har konsekvenser för marinen, luftövervakningen och inte minst luftvärnet som måste byggas ut för att tillsammans med polska och tyska system skapa en skyddande kupol mot missiler.

På det politiska planet krävs något som kan kallas för ett nytt inre Natobeslut, särskilt på den vänstra sidan. Situationen nu liknar i hög grad tiden före och de första åren efter EU-medlemskapet då MP och Vänsterpartiet ägnade åratal åt att vara emot EU och Socialdemokraterna låg lågt för att läka de interna konflikterna. Det gjorde att den nya EU-medlemmen Sverige blev onödigt passiv.

Än så länge finns få tecken på att regeringen på allvar förbereder Sverige på att bli Natomedlem. Det finns inga tecken alls på att man förbereder en rivstart som medlem. Och det finns inga tecken på politisk entusiasm inför Nato hos S, MP eller V. De partierna är i en säkerhetspolitisk sorgeperiod.

På den högra politiska planhalvan har partierna en större medvetenhet. Natomedlemskap har varit deras fråga under många år och nu äntligen händer det. Men även här bör partierna vara mer offensiva. Om M-ledaren bildar regering i september, vilket opinionsmätningarna tyder på nu, kommer Ulf Kristersson att leda Sverige in i Nato och ta ansvar för den mycket stora upprustning som Sverige står inför. Han kommer i hög grad att vara en statsminister i krigstid. Om kriget i Ukraina sprider sig ökar allvaret dramatiskt. Försvar och säkerhet blir den nya regeringens stora projekt och det ska skötas samtidigt som vi går in i en tuff lågkonjunktur.

Moderatledaren måste förbereda sitt regeringsunderlag på svåra prioriteringar och försvarsfrågan måste upp högt på agendan i valet. Kostnadsbördan för upprustningen måste klaras ut. Det kommer att vara dyrt att vara svensk och det är dags att tala större allvar med väljarna.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?