Thomas Piketty kallas ”stjärnekonomen”, och han är onekligen omsusad på ett sätt som endast förunnas intellektuella män från just Frankrike. För sex år sedan var han gäst på ett S-seminarium i Almedalen och det var kö långt ut i gränden.
Då var det 2014, Sverige gick till val och Socialdemokraterna talade därför extra mycket om ojämlikhet och skatter. 2018 var det val igen, och den sommaren tillsatte den S-ledda regeringen en jämlikhetskommission och talade om skatter.
Mellan valen brukar det vara annorlunda. S-ledningen vet att de skatter som brukar nämnas när man talar om jämlikhet är extra samhällsskadliga, men undviker helst att klargöra detta för sina sympatisörer.
Det finns två bilder av svensk skattepolitik. Den ena är mycket höga marginalskatter på arbete, relativt höga kapitalskatter samt höga och krångliga entreprenörsskatter.
Den andra bilden, lika sann, är att två extremt dåliga skatter är avskaffade, förmögenhetsskatten och arvsskatten. Det har gjort Sverige till ett bra land för investeringar och företagande.
Det är den andra bilden som Thomas Piketty rasar mot i en annan intervju, i Dagens Nyheter: ”Vad som aldrig upphör att förvåna mig är att svensk socialdemokrati avskaffade arvs- och gåvoskatten.”
Det är bara till hälften sant. Förmögenhetsskatten avskaffades 2007 av alliansregeringen efter viss tveksamhet, och S röstade emot.
När arvsskatten avskaffades 2004 skede det däremot av en enig riksdag, även Vänsterpartiet var med, på förslag från S-regeringen då Magdalena Andersson var statssekreterare på Finansdepartementet.
Arvsskatt beskrivs ofta som en rimlig skatt. Ibland till och med som högsta rättvisa. Den tidigare finansministern Erik Åsbrink sa för några år sedan att det är den sista skatten som nattväktarstaten avskaffar. Men bilden av att Sverige är unikt med sitt avskaffande av arvsskatten stämmer inte. Anders Ydstedt och Amanda Wollstad visar i en ny bok att det är många länder som inte har arvsskatt och andra länder har höga fribelopp. Runt om i världen uppmärksammas arvsskattens förödande effekter för arvsskiften i familjeföretag. I USA är det mindre vanligt med riktigt stora familjeföretag just på grund av arvsskatten.
Donald Trump höjde dock fribeloppet till 10 miljoner dollar för den federala arvsskatten.
När arvsskatten fanns i Sverige slog den mycket ojämnt. Den var fullt möjligt, men dyrt, att planera bort. Därför slog den hårdast mot måttliga arv, samt vid oväntade dödsfall där man ännu inte hade hunnit planera för arvet. För familjeägda företag var den förödande. Sally Kistner, änka efter Astras grundare, förlorade hela aktieinnehavet på grund av skatten. Denna tragedi anses ha bidragit till Fredrik Lundbergs beslut att flytta till Schweiz senare på 1980-talet. Arvsskatten var en avgörande anledning till att Ikea och Tetra Pak lämnade Sverige.
De som gynnades mest var konsulterna som tillhandahöll dyra försäkringslösningar för att arvsskatten skulle undvikas. Åldringar lurades till underliga upplägg där pengarna blev inlåsta och dryga avgifter debiterades. Innan arvsskatten avskaffades bidrog den endast till 0,2 procent av de totala skatteintäkterna.
I Sverige går det numera att bli rik utan att bli sönderbeskattad. Det ska vi vara tacksamma för. Det gör att företag kan växa i Sverige och att entreprenörer kan fortsätta att vara aktiva ägare. Och Sveriges välstånd kan stiga.
Sverige har vaccinerat sig självt mot dåliga skatter genom kostsamma experiment med valpskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt, klåfingrighet (minns ni Lex Uggla, googla det!). Hur länge vaccinet är verksamt går inte att säga. Så för säkerhets skull: håll avståndet till franska stjärnekonomer.
