Annons

Sverige tjänar på att stärka eurozonen

LEDARE. Sverige bör stödja stödpaketet, trots att det är ett tydligt steg mot ett federalt EU och går emot tidigare principer om att EU inte ska vara en bidragsunion. Men situationen är unik och måste behandlas så.

Foto:Henrik Montgomery/TT

Ingen nation är adlad till att vara en för evigt rik och dominerande makt. Alla går igenom politiska och ekonomiska nedgångar. Alla har en historia som präglar deras hållning till hot, allianser, friheter och utmaningar. USA stärkte sin ställning i Europa efter andra världskriget. De utmanades senare av Japan, och nu av Kina. De europeiska länderna har som grupp stärkts av sin union.

Sveriges skeptiska hållning till ett fördjupat EU-samarbete bygger på en ensidig analys, ”vi är starka, vi behöver inte er just nu” snarare än ”hur kan vi bygga en bättre framtid tillsammans?”. Inställningen illustreras av den debattartikel tidigare FN- och EU-ambassadören Lars Anell skrev i SvD på onsdagen (17/6): ”Vi ska naturligtvis inte lägga oss i eller ta ansvar för ett program (EU:s stödprogram på 750 miljarder euro) som syftar till att rädda en valutaunion som vi valt att inte vara medlem av”.

Men i dagens komplexa ekonomi kan EU inte längre bara vara en lös handelsallians. Som om ingenting hade förändrats sedan tullunionen bildades 1968, och euron infördes 1999. Som om de fria rörligheterna av människor, varor, tjänster och kapital var slutpunkten, snarare än starten på något. Rörligheterna kräver avtal och samarbete.

Sverige är för närvarande ett ekonomiskt starkt land, som hittills klarat sig bra utanför euroområdet. Men det säger ingenting om framtiden. Det är en lika stor risk att avstå från euron som att gå med, och kalkylen kan inte bara göras i ekonomiska termer. Sverige är det enda av de sju länder på väntelistan till euron som sedan länge är kvalificerat men inte vill gå med. Alla andra vill in. 

Vi måste bestämma oss för hur vi ska se på vårt medlemskap. Ska vi hålla oss kvar i utkanten, och därmed i praktiken sälla oss till de få nationer som valt utanförskap? Som Storbritannien som får betala dyrt för sitt uttåg, och Norge, som blivit rika och känt sig oberoende tack vare den olja som snart kan vara osäljbar? Det är ingen hållbar strategi.

Tillsammans med Österrike, Danmark och Nederländerna har vi, på grund av vår restriktiva hållning till EU:s satsningar, fått öknamnet The Frugal Four. I februari var gruppen emot att öka budgeten med någon procentenhet, nu har den opponerat sig mot stödpaketet på 750 miljarder euro (motsvarande 4 procent av EU:s BNP) som EU-kommissionen föreslagit. Det är en isolationistisk politik. 

Oron för att isoleras har också fått de fyras gäng att med Stefan Löfven i täten skriva en debattartikel ”Frugal four warn pandemic spending must be responsible” i Financial Times nätupplaga (16/6). 

Löfven upprepar hållningen att stöden bör vara lån, inte bidrag, men skriver att ”Vi fyra är beredda att komma överens om en krisåterhämtningsfond och budgeten för 2021-2027”...vi är övertygade om att vi kan hitta en kompromiss...”. De fyra kan tänka sig att kompromissa, men det är viktigt att ”ta ansvar”. Något som alltså Stefan Löfven gör men inte Angela Merkel som är positiv till stödet?

Stödpaketet pressar Sverige att göra ett val, eftersom det är ett tydligt steg mot ett federalt EU. Stödet, som innebär att hela EU lånar, och delar ut till de länder som behöver pengarna bäst, går också emot tidigare principer om att EU inte ska vara en bidragsunion, och inte ta gemensamma lån. Men situationen är unik och måste behandlas så.

De länder som föreslås få bidrag är redan hårt skuldsatta och kan helt enkelt inte bära mer. Det vore socialt och politiskt riskabelt, och improduktivt, att tvinga fram högre skuldsättning i länder som Italien, Grekland och Spanien. Sprickorna i EU som grupp ökar om klyftorna mellan länderna växer, och det är både ett ekonomiskt och säkerhetspolitiskt problem. 

Sverige bör kliva fram och ta ansvar, dela ansvar, och visa solidaritet i stället för att bara prata om den. Det är också så att även Sverige en dag kan behöva hjälp. 


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?