Skiftet har gett priserna på litium, kobolt och grafit ett rejält lyft. Men svenska och europeiska bolag bör även värna sin position högre upp i näringskedjan.
Bilindustrin är en av Europas och Sveriges viktigaste. Eftersom batteriet står för runt 40 procent av förädlingsvärdet i elbilen bör europeiska företag vara med i både utvecklingen och produktionen för att behålla jobb och vinster här.
Sydkorea och Japan har historiskt varit ledande i batterisektorn, i dag dominerar Sony, Panasonic (som levererar till Tesla), Samsung, samt kinesiska CATL och biltillverkaren BYD. Enligt Bloomberg står Kina för 70 procent av batteriproduktionen. Inte så konstigt eftersom det är världens största marknad för elbilar.
Elbilarna befinner sig ännu i ett tidigt stadium, men de närmaste åren kommer efterfrågan på batterier att explodera. Goldman Sachs prognos är att batterimarknaden kommer ha sexfaldigats 2030. Det finns inte full beredskap för detta än, och vissa bedömare anser att det finns utrymme för ett 20-tal riktigt stora batterifabriker i Europa. Tillväxten gör att potentialen är enorm även för uppstickare. Det är en rimlig ambition att några av dem är lokala.
En sådan är svenska Northvolt. Största ägare är grundaren Peter Carlsson, med en bakgrund på Tesla, bland andra privata investerare märks Altors grundare Harald Mix. Bland företagen som investerat eller lånat ut pengar finns industriella partners som Siemens, Scania, BMW, Vattenfall, Stena, Epiroc och ABB. Northvolt har även fått ett lån på en halv miljard av Europeiska investeringsbanken. Men bolaget är inte i närheten av de 30-40 miljarder det behöver ta in för att finansiera sina planerade anläggningar. Det kan bero på att det finns en osäkerhet om huruvida de kommer kunna leverera eftersom de bara funnits sedan 2016.
Ännu så länge är det bara kinesiska BYD, och Tesla tillsammans med Panasonic, som själva producerar battericeller. De flesta bilföretag investerar dock miljarder i forskningen och har partnerskap med batteritillverkare. Analysen har hittills varit att det inte ger någon konkurrensfördel att driva egna fabriker. Däremot kan de mycket väl göra det längre fram, enklast genom att köpa en egen mindre producent.
EU-politiker och tjänstemän är mycket olyckliga över den asiatiska dominansen. 2017 startade de därför "European Battery Alliance" (EBA) för att driva på utvecklingen och uppmuntra europeiska företag att samarbeta kring utveckling och bygga fabriker. Många biltillverkare är positiva till nya aktörer eftersom de är rädda att batterimarknaden ska domineras av ett fåtal (asiatiska) leverantörer vilket skapar osäkerhet för dem.
Pengar till forskning behövs om europeiska bolag ska hänga med i utvecklingen mot nästa generation batterier. Men EU vill även ta nästa steg och göra ett undantag för förbudet mot statligt stöd för att kunna bevilja stöd till att bygga riktigt stora europeiska batterifabriker. Vidare har tyska staten utlovat tio miljarder euro till stöd för tyska företag som vill bygga en batterifabrik.
Den stora frågan är om det verkligen behövs företagsstöd? Många har gjort stora vinster, och kan därutöver ta upp lån. Det finns väl fungerande kapitalmarknader både på och utanför börsen i EU.
Statsstöd är ju den kinesiska modellen, och den har inneburit att de nu stänger två tredjedelar av sina batterifabriker för att öka kvaliteten och lönsamheten. EU bör akta sig för att pumpa in pengar i verksamheter som borde kunna leva på egna meriter. EIB-lån är en sak, rent företagsstöd är en helt annan. Det kan förstöra snarare än lyfta europeisk batteriindustri. Europeiska bolag har förutsättningar att delta i batteriracet, men det är upp till det privata kapitalet att ta risken. EU måste samtidigt mjuka upp sina konkurrenslagar så att europeiska bolag kan bli tillräckligt stora, batterier är en volymbransch.
