1515
Annons

Sverige måste sträva mot Europas kärna

LEDARE. Regeringen nominerar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som Sveriges nästa EU-kommissionär. Valet var inte oväntat; Ylva Johansson är en av regeringens tungviktare, endast Margot Wallström har fler regeringsår bakom sig.

EUROPA FÖRST. Ylva Johansson flyttar till Bryssel. Hon bör signalera att Europas konkurrenskraft är hennes viktigaste prioritering, om hon ska få en bra post i den nya kommissionen.
EUROPA FÖRST. Ylva Johansson flyttar till Bryssel. Hon bör signalera att Europas konkurrenskraft är hennes viktigaste prioritering, om hon ska få en bra post i den nya kommissionen.

Givet att det skulle bli en socialdemokratisk kandidat fanns därför inte något mer gediget namn; Margot Wallström har ju redan varit kommissionär i tio år, varav fem som EU-kommissionens första vice ordförande.

Nomineringen borde därför borga för att Sverige får en central post när Ursula von der Leyen ska sätta samman sin kommission. Men det räcker tyvärr inte att Sverige nominerar en mycket erfaren politiker. Sverige tillhör inte EU:s kärna (vi är ju inte med i euron), och det märktes också på de uttalanden som gjordes i samband med torsdagens nominering.

Förra mandatperioden präglades inte av intensivt EU-intresse från svensk sida. Enorm kraft lades i stället ned på att säkerställa en svensk plats i FN:s säkerhetsråd. Den rödgröna regeringen var inte pådrivande i några centrala EU-frågor. Inte heller deltog Sverige särskilt intensivt i EU:s utrikespolitik. För ett land som har en lätt överdriven ambition att vara en egen utrikespolitisk kraft finns inte så mycket energi att verka genom EU.

Det har inte alltid varit så. Göran Persson och Anna Lindh var centrala aktörer i östutvidgningen som gav unionen tio nya medlemsländer. Därefter följde alliansregeringen som bidrog med två mycket framträdande politiker i EU:s ministerråd. 

Carl Bildt var magneten när utrikesministrarna möttes; alla journalister ville helst tala med honom eftersom han faktiskt hade sakkunskap och vågade uttala sig. Motsvarande roll hade Anders Borg på de månatliga mötena med Ekofinrådet. Han fick extra betydelse eftersom Sverige klarade sig undan finanskrisens värsta verkningar, och därför med pondus kunde vara med och sy ihop krislösningarna.

Efter alliansregeringens första mandatperiod nominerades Cecilia Malmström till EU-kommissionär och hon fick två blytunga kommissionärsportföljer, först migration, sedan handel.

Sverige råkade dessutom vara ordförandeland när Lissabonfördraget skulle träda i kraft och maktposterna skulle fördelas. Sverige blev därmed det sista land som ledde EU enligt de gamla principerna, innan Europeiska rådet fick en permanent ordförande.

När nu Ylva Johansson presenterar sina prioriteringar skaver det en smula.

Hennes första punkt är ”värderingar” och ”rättsstatens principer”. Även om Ursula von der Leyen också betonade denna aspekt i sitt tal inför Europaparlamentet är det tveksamt om detta trots allt är en av de tunga frågorna för den kommande kommissionen. Särskilt som Ylva Johansson upprepade Socialdemokraternas narrativ från EU-valrörelsen, om ”extremistiska krafter som vill dra isär och försvaga samarbetet”. Valresultatet visade ju att dessa EU-negativa och extrema krafter inte lyckades samla så många mandat att de kan påverka utgången i några väsentliga frågor.

Därför borde Ylva Johansson ha satt Europas konkurrenskraft som sin viktigaste punkt. Den är extra angelägen nu när det pågår ett handelskrig och ett av de största länderna håller på att lämna unionen.

Efter brexit kommer endast några få universitet i EU att kvala in bland de 50 bästa i världen. Det finns verkligen anledning att oroa sig för Europas ställning, särskilt som krafter inom EU driver på för att straffbeskatta amerikanska innovativa företag.

Statsminister Stefan Löfven sa om Ylva Johansson att hon i sin roll som arbetsmarknadsminister har ”hanterat en av regeringens viktigaste EU-prioriteringar”, att svenska löner och villkor ska gälla på arbetsmarknaden.

Exemplet kunde knappast vara sämre valt just inför hennes flytt till Bryssel. Visst var det ett drygt arbete som Ylva Johansson gjorde för att ändra utstationeringsdirektivet, men det var ett arbete hon gjorde inte för EU, inte ens för Sverige, utan för Sveriges socialdemokrater. 

EU-domstolens dom om skolbygget i Vaxholm och den svenska lagen om utstationerad personal (lex Laval) har varit ett rött skynke för LO och nu är reglerna ändrade igen, på bekostnad av den fria rörligheten.

Om Ylva Johansson ska få en tung post krävs nu att hon är övertydlig om att hon ska arbeta för Europa och inte för svenska intressen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från Transfer GroupAnnons

Experten: Säkerhet allt viktigare för företag

Skjutningar och sprängdåd är vanligt förekommande i Sverige, visar statistik från bland andra Brottsförebyggande rådet och Polismyndigheten. 

Det har fått många verksamheter att se över sin säkerhet.

– Många av de som i dag efterfrågar våra tjänster har ingen egen hotbild mot sig – de har bara fel grannar, säger säkerhetsexperten Magnus Ahde från Altum Security AB.   

 

Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå

En studie från Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterar att Sverige är det värst drabbade landet i Europa när det gäller dödligt skjutvåld. I studien har svenska dödsskjutningar jämförts med 22 andra europeiska länder under perioden 2000 till 2019.

Även sprängdåd har varit vanligt förekommande under de senare åren, visar statistik från polismyndigheten. 2021 anmäldes 79 stycken i Sverige.

Ökad efterfrågan på säkerhet

En konsekvens har blivit att efterfrågan på fysisk säkerhet har ökat. Det berättar Magnus Ahde, som har arbetat över 20 år i säkerhetsbranschen och i dag är säljare på Altum Security AB.

– Eftersom det är svårt att rikta bomber mot en speciell mottagare riskerar alla inom en viss area att bli drabbade vid en explosion. Man behöver alltså inte ha en hotbild mot sig för att drabbas. Och det betyder att allt fler inser att de behöver skydda sig mot den typen av händelser, säger han.

Snyggt – och farligt

Från att tidigare framför allt haft ambassader och myndigheter som kunder så märker Magnus Ahde och hans kollegor, som är experter inom säkerhetskonsultation och skalskyddslösningar, att även andra typer av verksamheter efterfrågar deras tjänster.  

– Exempelvis kan en sådan sak som att ha en glasfasad på sitt huvudkontor idag utgöra en stor säkerhetsrisk. Det är snyggt – men väldigt farligt om det skulle ske en explosion.

Kombinationslösningar

Altum Security är en del av säkerhetskoncernen Transfer Group AB som förutom skalskyddslösningar erbjuder allt inom fysisk säkerhet; från bevakning och säkerhetskontroller till larm, och mjukvarulösningar som förenklar och effektiviserar helhetserbjudandet. 

– Vår styrka är att våra bolag täcker olika delar av fysisk säkerhet och att vi därför kan erbjuda olika typer av kombinationslösningar, förklarar Transfer Groups vd Pernilla Jennesäter.

– Vi gjorde exempelvis nyligen en kombinationslösning på en ambassad tillsammans med vårt systerbolag Sensec AB för att skydda både byggnaden och inpassering. Sensec stod för röntgen och metalldetektion, och Altum för beskjutnings- och explosionsskydd, berättar Magnus Ahde. 

Unika inom högsäkerhet

Magnus Ahde menar att det finns få andra bolag i branschen som jobbar så heltäckande med skalskyddlösningar som Altum Security. 

– Många fokuserar på en specifik produkt eller lösning, medan vi kan leverera en mängd olika produkter inom högsäkerhet, allt från skottsäkra fönster och dörrar till panic rooms. På så sätt sticker vi ut, säger han. 

 Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå 

 

 

 

Mer från Transfer Group

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Transfer Group och ej en artikel av Dagens industri

En höjd skatt leder inte till att en annan sänks

Fastighetsskatten tycks ha evigt politiskt liv. Trots att ingen av de potentiella regeringsbildarna påstår sig vilja ha en återinförd eller höjd fastighetsskatt har den blivit den mest omdiskuterade skattefrågan så här i början av valrörelsen.

FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.
FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.Foto:Fredrik Sandberg

Det började med att Moderaterna lät producera en valaffisch med budskapet att de fyra partierna till höger är överens om att inte återinföra eller höja fastighetsskatten - och underförstått att partierna på vänstersidan inte är överens om den saken.

Detta retade upp Socialdemokraterna som anklagade Moderaterna för fulspel - S vill inte alls återinföra eller höja fastighetsskatten, var svaret. (Detta trots att flera distrikt samt LO vill det.)

Bakgrunden är välkänd. Alliansregeringen avskaffade den dåvarande fastighetsskatten, och ersatte den med en ”kommunal fastighetsavgift”. Denna har ett tak, vilket gör att vänsterfolk brukar kalla skatten ”regressiv”, alltså att det är en mindre andel fastighetsavgift på dyra villkor än på billigare.

Ekonomskrået brukar förorda fastighetsskatt. Det beror på att det är en skattebas som är stabil, där skatten inte skadar ekonomins funktionssätt så mycket. En fastighetsskatt anses rättvis då den inte går att planera bort på samma sätt som en del andra skatter. Det finns också bostadspolitiska argument, om att det är för hög beskattning vid flyttning och för låg beskattning på den som bor kvar, vilket försämrar rörligheten på marknaden.

De som förordar fastighetsskatt brukar anse att detta ska ingå i en större skattereform, då man alltså överväger hela skattemixen för att göra den mer optimal eller enhetlig. 

På fredagsmorgonen medverkade professor Lars Calmfors i Sveriges Radio och argumenterade för fastighetsskatt. Han sa dock att han inte trodde att ”det politiska systemet” kommer ”att klara av” att införa en fastighetsskatt.

Den omständighet som ekonomerna ofta glömmer bort, legitimitet, är dock ingen detalj. Om människor är djupt negativa till en viss skatt är det en realitet. Vänsterpartiet, som uttryckligen vill återinföra fastighetsskatten, lockar färre än var tionde väljare.

Det finns ett moraliskt problem i fastighetsskatten – varför ska staten ha ökad skatt för att man själv bygger ut och förädlar sitt hus? Varför ska skatten öka för att grannen säljer? Varför ska man beskatta en icke-likvid tillgång?

Därutöver finns ett trovärdighetsproblem beträffande ett vanligt argument för fastighetsskatten. Det handlar om att skatten på arbete skulle sänkas för att väga upp den höjda fastighetsskatten. På torsdagen argumenterade Dagens Nyheter för att fastighetsskatten skulle återinföras och att skatten på arbete ska ned. Men i ledartexten fanns ingen vägledning om på vilket sätt inkomstskatten ska sänkas. Det är så det brukar vara – det är viktigare att argumentera för den höjda skatten än att precisera sänkningen.

Så är det också med idén om att en stor skattereform behövs. I januariavtalet fanns det med en sådan punkt, om en reform som skulle åstadkomma så mycket att den blev omöjlig. Och det blev inte ens en utredning om saken.

Några tidigare skattereformer har blivit historiska, men det innebär inte att det är ett bra lösning för framtiden. Ordet förknippas med att en skattereform ska genomföras över blockgränsen - och väljarna skulle därmed berövas möjligheten att ta ställning i en av de viktigaste politiska frågorna.

Tanken om en skattereform indikerar också att det skulle vara något allvarligt fel på det nuvarande systemet. Och visst är skatterna höga i Sverige, särskilt på arbete och på risktagande. Men samtidigt är en rad skadliga skatter avskaffade, som arvsskatten och förmögenhetsskatten. I en stor skattereform är risken att dessa förödande skatter kommer upp på bordet igen.

Allmänt sett finns det anledning att vara skeptisk mot skatteväxling, alltså att en höjning på ett ställe ska leda till en sänkning på annat håll. Hur har det gått med ”den gröna skatteväxlingen”? Politikerna höjde miljöskatterna men glömde bort den andra vågskålen, att sänka skatten på arbete.

Svenska skatter är redan höga. De tas ut delvis på fel saker. Skatternas utformning bör ses över. Och de bör sänkas generellt. Att sänka skattesatserna behöver inte innebära minskade skatteinkomster för staten - tvärtom. När det går bra för Sverige kommer goda skattepengar in till de gemensamma behoven.

Men när någon börjar diskussionen med att berätta vilka skatter som ska höjas ska man inte lita på att det verkligen blir någon sänkning i andra änden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera