ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Sverige måste sträva mot Europas kärna

  • EUROPA FÖRST. Ylva Johansson flyttar till Bryssel. Hon bör signalera att Europas konkurrenskraft är hennes viktigaste prioritering, om hon ska få en bra post i den nya kommissionen.

LEDARE. Regeringen nominerar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som Sveriges nästa EU-kommissionär. Valet var inte oväntat; Ylva Johansson är en av regeringens tungviktare, endast Margot Wallström har fler regeringsår bakom sig.

Givet att det skulle bli en socialdemokratisk kandidat fanns därför inte något mer gediget namn; Margot Wallström har ju redan varit kommissionär i tio år, varav fem som EU-kommissionens första vice ordförande.

Nomineringen borde därför borga för att Sverige får en central post när Ursula von der Leyen ska sätta samman sin kommission. Men det räcker tyvärr inte att Sverige nominerar en mycket erfaren politiker. Sverige tillhör inte EU:s kärna (vi är ju inte med i euron), och det märktes också på de uttalanden som gjordes i samband med torsdagens nominering.

Förra mandatperioden präglades inte av intensivt EU-intresse från svensk sida. Enorm kraft lades i stället ned på att säkerställa en svensk plats i FN:s säkerhetsråd. Den rödgröna regeringen var inte pådrivande i några centrala EU-frågor. Inte heller deltog Sverige särskilt intensivt i EU:s utrikespolitik. För ett land som har en lätt överdriven ambition att vara en egen utrikespolitisk kraft finns inte så mycket energi att verka genom EU.

Det har inte alltid varit så. Göran Persson och Anna Lindh var centrala aktörer i östutvidgningen som gav unionen tio nya medlemsländer. Därefter följde alliansregeringen som bidrog med två mycket framträdande politiker i EU:s ministerråd. 

Carl Bildt var magneten när utrikesministrarna möttes; alla journalister ville helst tala med honom eftersom han faktiskt hade sakkunskap och vågade uttala sig. Motsvarande roll hade Anders Borg på de månatliga mötena med Ekofinrådet. Han fick extra betydelse eftersom Sverige klarade sig undan finanskrisens värsta verkningar, och därför med pondus kunde vara med och sy ihop krislösningarna.

Efter alliansregeringens första mandatperiod nominerades Cecilia Malmström till EU-kommissionär och hon fick två blytunga kommissionärsportföljer, först migration, sedan handel.

Sverige råkade dessutom vara ordförandeland när Lissabonfördraget skulle träda i kraft och maktposterna skulle fördelas. Sverige blev därmed det sista land som ledde EU enligt de gamla principerna, innan Europeiska rådet fick en permanent ordförande.

När nu Ylva Johansson presenterar sina prioriteringar skaver det en smula.

Hennes första punkt är ”värderingar” och ”rättsstatens principer”. Även om Ursula von der Leyen också betonade denna aspekt i sitt tal inför Europaparlamentet är det tveksamt om detta trots allt är en av de tunga frågorna för den kommande kommissionen. Särskilt som Ylva Johansson upprepade Socialdemokraternas narrativ från EU-valrörelsen, om ”extremistiska krafter som vill dra isär och försvaga samarbetet”. Valresultatet visade ju att dessa EU-negativa och extrema krafter inte lyckades samla så många mandat att de kan påverka utgången i några väsentliga frågor.

Därför borde Ylva Johansson ha satt Europas konkurrenskraft som sin viktigaste punkt. Den är extra angelägen nu när det pågår ett handelskrig och ett av de största länderna håller på att lämna unionen.

Efter brexit kommer endast några få universitet i EU att kvala in bland de 50 bästa i världen. Det finns verkligen anledning att oroa sig för Europas ställning, särskilt som krafter inom EU driver på för att straffbeskatta amerikanska innovativa företag.

Statsminister Stefan Löfven sa om Ylva Johansson att hon i sin roll som arbetsmarknadsminister har ”hanterat en av regeringens viktigaste EU-prioriteringar”, att svenska löner och villkor ska gälla på arbetsmarknaden.

Exemplet kunde knappast vara sämre valt just inför hennes flytt till Bryssel. Visst var det ett drygt arbete som Ylva Johansson gjorde för att ändra utstationeringsdirektivet, men det var ett arbete hon gjorde inte för EU, inte ens för Sverige, utan för Sveriges socialdemokrater. 

EU-domstolens dom om skolbygget i Vaxholm och den svenska lagen om utstationerad personal (lex Laval) har varit ett rött skynke för LO och nu är reglerna ändrade igen, på bekostnad av den fria rörligheten.

Om Ylva Johansson ska få en tung post krävs nu att hon är övertydlig om att hon ska arbeta för Europa och inte för svenska intressen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer