ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 23 FEB Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Sverige måste skaffa en Kina-strategi

  • MITTENS RIKE. Sverige har under kort tid uppvaktats av kinesiska investerare som har mötts av en upprörd debatt. För att inte nationalism och trångsynthet ska ta över måste regeringen utarbeta en tydlig strategi. Foto: Maja Suslin/TT

Kinas infrastrukturinvesteringar i omvärlden fortsätter att skapa rubriker. I Sverige har debatten kretsat kring de nu avblåsta planerna på en djuphamn i Lysekil och intresset för att investera i en norsk-svensk höghastighetsbana. Frågan om hur vi ska förhålla oss till den typen av initiativ är komplex. Men oavsett vad man anser i enskilda fall kan vi konstatera att kineserna har gjort oss en tjänst genom att föra upp frågan på agendan.

För det är tydligt att regeringen hittills har stått handfallen. Det fungerar inte längre. Vi riskerar att förlora fler potentiella investerare som skräms bort av en vilseledd opinion. Sverige behöver anta en strategi för att hantera den här typen av initiativ – en medelväg som varken skadar oss säkerhetspolitiskt eller vårt goda rykte som handelsnation. 

Just den balansgången är också det svåra. Sverige behöver å ena sidan kinesernas investeringar och kapital, vilket de senaste årens positiva utveckling i Göteborgsregionen vittnar om. Samtidigt är president Xi Jinpings infrastruktursatsning, ”Belt and Road”-strategin (BRI), knappast något välgörenhetsprojekt utan innefattar sannolikt strategiska motiv. 

Men hur motiven ser ut vet vi ingenting om – även om man lätt kan tro motsatsen när man läser alarmistiska texter som diverse självutnämnda säkerhetspolitiska experter sprider om Kinas stundande världsherravälde. Dessa bidrar bara till att skapa onödig misstänksamhet mot allt som är kinesiskt. Som FOI-forskaren Jerker Hellström säger i Konflikt (SR 3/2) kan man inte ta för givet att alla kinesiska investeringar har politisk agenda bara för att Kommunistpartiet har förmågan att styra allt.

Det enda vi kan vara säkra på är att Kinas investeringspropåer lär fortsätta. Vårt geografiska läge gör oss till en naturlig hub för den arktiska sidenvägen som är den senaste delen av BRI, som går ut på att utnyttja de smältande isarna för att korta Kinas transportleder till Europa.

Ungefär hälften av EU-länderna har redan rättsliga möjligheter att stoppa investeringar från tredje land. I Storbritannien är regeringen just i färd med att införa en motsvarighet till USA:s granskningskommitté (CFIUS) för att bedöma investeringar ur ett nationellt säkerhetsperspektiv. Där handlar debatten främst om kärnkraft och möjligheten att inkludera en ”gyllene aktie” i framtida kärnkraftverk. Detta sedan ett statligt kinesiskt bolag tillåtits äga en tredjedel av det omtvistade Hinkley Point som ett franskt bolag ska bygga i England.

I Tyskland gäller att privata bolag i princip får köpas av vem som helst. Kineserna har utnyttjat detta – landet är tredje största investeraren i tysk industri i dag, vilket inte är populärt, framför allt av reciprocitetsskäl. På sistone har det exempelvis stormat kring att ett statligt kinesiskt bolag ska bygga en ny containerterminal i Hamburgs hamn. Stämmer veckans uppgifter om att Geely har köpt in sig i Daimler lär debatten åter ta fart.

Tyskarna saknar en granskningsprocess, men gör sitt bästa för att införa en sådan inom EU. Det har Sverige tydligt motsatt sig, vilket är bra. Så länge vi inte har samägd europeisk infrastruktur måste ägande och driftförhållanden förbli nationella angelägenheter.

På hemmaplan vore det positivt om regeringskansliet snarare än kommunpolitiker hade ansvar för att göra dessa bedömningar, vilket är fallet i dag. Det är också tanken med den utredning som försvarsminister Peter Hultqvist tillsatte efter Nord Stream-debatten förra året, som förväntas bli klar i april nästa år.

Men då krävs också att resurser satsas för att göra den interna bedömningsapparaten så grundlig som möjligt – att analytiker tillsätts som i samverkan med näringslivet kontinuerligt kan följa och bedöma utvecklingen i Kina. För det är som Kina-kännaren Frédéric Cho konstaterar: våra svenska storföretag är redan med på bollen när det gäller BRI och andra stora infrastrukturprojekt runt om i världen. De om några har erfarenhet av att analysera projekt och ställa villkor för att få delta (Sweden China Trade Council 5/2). Det borde regeringen dra nytta av.

Du har väl inte missat Di TV – Sveriges nya ekonomi-tv-kanal?