Hon har en poäng. Kriget i Ukraina och de sanktioner som införts har trissat upp priserna, vilket sätter tydliga spår både på elräkningar och ”vid pump”.
Men allt kan inte skyllas på Putin, även om det såklart är behändigt under en valrörelse. Svenska politiker, och S-regeringen i synnerhet, bär ett stort ansvar för utvecklingen.
För det första hade det svenska elsystemet inte varit lika beroende av europeiska gaspriser och vädret om den dåvarande S/MP-regeringen låtit bli att avveckla fullt fungerande kärnkraftsreaktorer av ideologiska skäl.
För det andra hade Sverige redan innan kriget ett av världens högsta dieselpriser som en följd av reduktionsplikten. Nu är visserligen ytterligare höjningar pausade, men mängden biobränsle i svenska drivmedel är fortfarande betydligt högre än i andra länder med liknande system.
Svenska bilister drabbas därför ännu hårdare av krigseffekterna än vad exempelvis danskarna gör.
Varför detta självskadebeteende kan man undra, vilket SD:s Jimmie Åkesson gjorde under sitt Almedalstal på onsdagen. Vad är poängen med att urholka svenska åkeriers och taxibolags konkurrenskraft? Varför ska det vara så mycket dyrare att vara svensk än dansk?
Det officiella svaret är att det krävs för att Sverige ska nå sitt klimatmål för transportsektorn: att minska utsläppen från inrikes transporter med 70 procent fram till 2030.
Följdfrågan – varför Sverige ska ha ett transport-klimatmål som går mycket längre än våra grannländer – besvarar ansvarig minister med att Sverige ska vara bäst i klassen.
Enligt Khashayar Farmanbar följer andra länder efter om Sverige går före.
På ett Almedalsseminarium anordnat av Drivkraft Sverige hävdade dock John Hassler att andra länder redan har följt efter. Hassler, som är professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi, hänvisade till ministerrådets färska beslut om att utöka EU:s utsläppshandelssystem till transportsektorn och det faktum att även andra EU-länder ska börja blanda i biobränslen i bensin och diesel.
Med detta blir det svenska klimatmålet obsolet, enligt honom.
Han har rätt. Sverige borde lägga sig på samma utsläppsminskningsnivå som övriga EU för att värna svenska konsumenter och näringslivets konkurrenskraft.
Övergången till en elektrifierad fordonsflotta lär inte påverkas, att döma av hur stark försäljningen av elbilar varit de senaste åren – Putinpriser eller ej.
Hade vi haft en stor biobränsleproduktion i Sverige hade det delvis varit en annan sak. Men faktum är att svenska bränsledistributörer i dag dammsuger den globala marknaden efter biobränslen för att kunna fylla inblandningskvoterna.
Cirka 90 procent av allt biobränsle som konsumeras i Sverige importeras, vilket innebär ytterligare miljöpåverkan med tanke på transporterna.
Men för klimatnyttan spelar det ingen roll var biobränslena konsumeras, om det sker i Sverige eller i Tyskland.
I dagens läge är det dock tveksamt om svenska bolag bör satsa på att öka produktionen av biobränslen på hemmaplan. Inom EU blir det förbjudet att sälja personbilar och lätta lastbilar med förbränningsmotorer efter 2035, vilket krävs för att använda biodrivmedel.
Även om det lär dröja innan samtliga fordon med förbränningsmotorer lämnar vägarna är det troligt att tillverkningen av den typen av fordon fasas ut.
Med tanke på dagens eskalerande globala livsmedelskris framstår biodrivmedelsproduktion dessutom som ett högst oansvarigt sätt att använda odlingsbar mark.
Khashayar Farmanbar hävdar också att reduktionsplikten fyller en viktig funktion på kort sikt för att fasa ut vårt beroende av ”Putinoljan”.
Det är ytterligare ett konstigt argument. Sverige tillhör de EU-länder som importerar minst rysk råolja: endast 8 procent 2021 kom därifrån.
Det skulle alltså vara rimligare att länder med ett större ryskt beroende använder befintligt biobränsle än att Sverige, som nu, nästan tar allt.
Varför inte avveckla den svenska reduktionsplikten och istället utveckla en fördelningsmekanism inom EU för biobränsle? I Bryssel diskuteras redan ett sådant solidariskt system för att dela på gasen inför vinterns potentiella gasbrist.
På så sätt skulle den svenska regeringen både värna de svenska bilisterna, bidra till att minska beroendet av ”Putinoljan” och potentiellt dämpa ”Putinpriserna”.
