1515
Annons

Sverige har inte råd med Magdapriser

Under sitt Almedalstal på söndagen nämnde Magdalena Andersson ”Putinpriserna” tre gånger. Enligt statsministern bär den ryska presidenten skulden för både prisökningarna på mat, el och bränsle.

REDUKTIONSPLIKT. Under sitt Almedalstal nämnde Magdalena Andersson ”Putinpriserna” tre gånger, vilket hon också gör i torsdagens Di-intervju. Men regeringen har också ett eget ansvar för bränsleprisökningarna med tanke på det fortsatta stödet för reduktionsplikten.
REDUKTIONSPLIKT. Under sitt Almedalstal nämnde Magdalena Andersson ”Putinpriserna” tre gånger, vilket hon också gör i torsdagens Di-intervju. Men regeringen har också ett eget ansvar för bränsleprisökningarna med tanke på det fortsatta stödet för reduktionsplikten.Foto:Henrik Montgomery/TT

Hon har en poäng. Kriget i Ukraina och de sanktioner som införts har trissat upp priserna, vilket sätter tydliga spår både på elräkningar och ”vid pump”.

Men allt kan inte skyllas på Putin, även om det såklart är behändigt under en valrörelse. Svenska politiker, och S-regeringen i synnerhet, bär ett stort ansvar för utvecklingen.

För det första hade det svenska elsystemet inte varit lika beroende av europeiska gaspriser och vädret om den dåvarande S/MP-regeringen låtit bli att avveckla fullt fungerande kärnkraftsreaktorer av ideologiska skäl.

För det andra hade Sverige redan innan kriget ett av världens högsta dieselpriser som en följd av reduktionsplikten. Nu är visserligen ytterligare höjningar pausade, men mängden biobränsle i svenska drivmedel är fortfarande betydligt högre än i andra länder med liknande system. 

Svenska bilister drabbas därför ännu hårdare av krigseffekterna än vad exempelvis danskarna gör.

Varför detta självskadebeteende kan man undra, vilket SD:s Jimmie Åkesson gjorde under sitt Almedalstal på onsdagen. Vad är poängen med att urholka svenska åkeriers och taxibolags konkurrenskraft? Varför ska det vara så mycket dyrare att vara svensk än dansk?

Det officiella svaret är att det krävs för att Sverige ska nå sitt klimatmål för transportsektorn: att minska utsläppen från inrikes transporter med 70 procent fram till 2030. 

Följdfrågan – varför Sverige ska ha ett transport-klimatmål som går mycket längre än våra grannländer – besvarar ansvarig minister med att Sverige ska vara bäst i klassen. 

Enligt Khashayar Farmanbar följer andra länder efter om Sverige går före.

På ett Almedalsseminarium anordnat av Drivkraft Sverige hävdade dock John Hassler att andra länder redan har följt efter. Hassler, som är professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi, hänvisade till ministerrådets färska beslut om att utöka EU:s utsläppshandelssystem till transportsektorn och det faktum att även andra EU-länder ska börja blanda i biobränslen i bensin och diesel. 

Med detta blir det svenska klimatmålet obsolet, enligt honom.

Han har rätt. Sverige borde lägga sig på samma utsläppsminskningsnivå som övriga EU för att värna svenska konsumenter och näringslivets konkurrenskraft. 

Övergången till en elektrifierad fordonsflotta lär inte påverkas, att döma av hur stark försäljningen av elbilar varit de senaste åren – Putinpriser eller ej.

Hade vi haft en stor biobränsleproduktion i Sverige hade det delvis varit en annan sak. Men faktum är att svenska bränsledistributörer i dag dammsuger den globala marknaden efter biobränslen för att kunna fylla inblandningskvoterna. 

Cirka 90 procent av allt biobränsle som konsumeras i Sverige importeras, vilket innebär ytterligare miljöpåverkan med tanke på transporterna. 

Men för klimatnyttan spelar det ingen roll var biobränslena konsumeras, om det sker i Sverige eller i Tyskland.

I dagens läge är det dock tveksamt om svenska bolag bör satsa på att öka produktionen av biobränslen på hemmaplan. Inom EU blir det förbjudet att sälja personbilar och lätta lastbilar med förbränningsmotorer efter 2035, vilket krävs för att använda biodrivmedel. 

Även om det lär dröja innan samtliga fordon med förbränningsmotorer lämnar vägarna är det troligt att tillverkningen av den typen av fordon fasas ut. 

Med tanke på dagens eskalerande globala livsmedelskris framstår biodrivmedelsproduktion dessutom som ett högst oansvarigt sätt att använda odlingsbar mark.

Khashayar Farmanbar hävdar också att reduktionsplikten fyller en viktig funktion på kort sikt för att fasa ut vårt beroende av ”Putinoljan”. 

Det är ytterligare ett konstigt argument. Sverige tillhör de EU-länder som importerar minst rysk råolja: endast 8 procent 2021 kom därifrån. 

Det skulle alltså vara rimligare att länder med ett större ryskt beroende använder befintligt biobränsle än att Sverige, som nu, nästan tar allt.

Varför inte avveckla den svenska reduktionsplikten och istället utveckla en fördelningsmekanism inom EU för biobränsle? I Bryssel diskuteras redan ett sådant solidariskt system för att dela på gasen inför vinterns potentiella gasbrist. 

På så sätt skulle den svenska regeringen både värna de svenska bilisterna, bidra till att minska beroendet av ”Putinoljan” och potentiellt dämpa ”Putinpriserna”.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från ZipforceAnnons

Zipforces nylanserade elcykelkit får internationell uppmärksamhet

I en värld där allt fler sitter still medan bekväma prylar utvecklas och miljön mår sämre gäller det att tänka smart, hållbart och utanför boxen. Det menar Måns Bengtsson, grundare av Zipforce som snabbt kan förvandla vanliga cyklar till elcyklar.

– Vi har just slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och dessutom lanserat den lättaste och det mest prisvärda elcykelkitet på marknaden, säger han.

När elcykeln introducerades på marknaden var succén snabbt ett faktum. Plötsligt kunde de som vanligtvis tog bilen till jobbet antingen cykla hela vägen eller på ett smidigt sätt ta sig till och från kollektivtrafik, och på så sätt bidra till ett minskat trafiktryck i städerna. Att investera i en ny elcykel innebär dock att ens gamla cykel lämnas i förrådet och en ny behöver produceras och transporteras, ofta från ett annat land – något som inte är optimalt för klimatet.

Brinner för återvinning

2020 lanserades den första produkten hos Zipforce, ett bolag som kombinerar smart teknologi med svensk ingenjörskonst och brinner för smart och kreativ återvinning. Det är det enda svenska bolaget som är med på EIT Urban Mobility Program, ett nytt EU-initiativ som satsar på start-ups som bidrar till ett mer hållbart och grönt sätt att transportera sig.

– Vi vill lösa trafik- och transportutmaningarna som finns i världen och samtidigt hjälpa till att reducera människans klimatpåverkan. Många äger redan en cykel i dag – varför behöva köpa en ny? Zipforce ger befintliga cyklar ett nytt liv och att den är portabel, vilket gör att den är smidig, minskar stöldrisken och gör att familjen kan dela.

Lättast på marknaden

Motorn är liten, smart och effektiv och Zipforce har sammanställt ett komplett kit med allt från batteri till pedalsensor för att göra installation och användande enkelt. Nu presenterar de två revolutionerande produkter som bara dagar efter lanseringen fått stor internationell uppmärksamhet: Zipforce Distance och den lättare versionen Zipforce Slim som enbart väger två kilo. 

– Det gör Slim till den lättaste produkten på marknaden. Båda är prisvärda, har tystare motorer och installationen är betydligt enklare då trampsensorn sitter trådlöst på cykelns pedalarm.

I samband med lanseringen har Zipforce slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och de har redan siktet inställt på nya marknader.

– Vårt mål är att skapa ett hållbart, prisvärt och kul sätt för cykelanvändare att elektrifiera sin cykel och göra fysisk aktivitet både enklare och roligare, var man än befinner sig. Vi är glada att kunna bidra till att göra världen lite mer bekväm, utan att behöva tumma på faktorer runtomkring.

Läs mer om Zipforce här

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Zipforce och ej en artikel av Dagens industri

Risk för ny cementkris

För drygt ett år sedan kastades Sverige in i en cementkris när Mark- och miljööverdomstolen avvisade Cementas ansökan. Lösningen blev ett tillfälligt tillstånd som löper till sista december i år. Cementa har nu ansökt om tillstånd för fortsatt kalkbrytning i fyra år. De hoppas att tillståndet kan bli en brygglösning, till en kommande längre ansökan som ska gälla i över 20 år. Går inte den fyraåriga ansökan igenom, kan vi i höst återigen hamna i en cementkris.

CEMENTKRIS. Utan en ordentlig reformering av Miljöbalken kommer nya cementkriser uppstå i framtiden.
CEMENTKRIS. Utan en ordentlig reformering av Miljöbalken kommer nya cementkriser uppstå i framtiden.Foto:Fredrik Sandberg/TT

Tillverkningen i Slite står i dag för 75 procent av den cement som används i Sverige. Cement som behövs för bostadsbyggande, infrastrukturprojekt, vindkraftsutbyggnad och drift av gruvor. Enligt en konsekvensbedömning från branschen skulle en nedstängning av kalkbrottet vara förödande. Bara de direkta följderna skulle innebära runt 175 000 varsel, försenade byggprojekt och runt 20 miljarder i investeringsbortfall.

Det här skulle ske samtidigt som byggsektorn i stort har det allt tuffare. Boverket räknar med att bostadsbyggandet faller med mellan 30 och 40 procent nästa år, i jämförelse med 2021. 

Miljöbalken är kärnan i problemet. Processen för att få miljötillstånd är lång och osäker. Miljöbalken försvårar inte bara för cementproduktion, utan lägger även krokben för nya industrietableringar, gruvor och befintliga vattenkraftverk. Exempelvis har det inte öppnats en enda ny gruva, utanför befintligt tillstånd, sedan lagstiftningen kom på plats år 1999.

Mark- och miljödomstolen kommer i höst att pröva Cementas fyraåriga tillstånd. Tidigare i sommar lämnade Länsstyrelsen sitt yttrande till domstolen, där de är kritiska till förlängt tillstånd. Som argument används bland annat oro för beståndet av tre fjärilar: väddnätsfjärilen, svartfläckiga blåvingar och apollofjärilen. Utökad brytning väntas leda till ett bortfall om runt 50 individer – samtidigt som Gotland har runt en halv miljon. Det visar hur obalanserad lagstiftningen är.

Går Mark- och miljödomstolen på Länsstyrelsens linje väntar en ny cementkris. För att undvika att hamna i samma läge år efter år, behöver hela Miljöbalken reformeras. Göras mindre fundamentalistisk. Cementa i Slite, Preemraff i Lysekil och Bolidens projekt i Laver är bara några exempel på företag som hamnat i kläm.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera