1515
Annons

Sverige bör godkänna EU-avtalet med Kina

LEDARE. Det är inte möjligt att isolera en världsledande ekonomi. Sverige bör därför rösta för EU-avtalet med Kina.

Foto:Ali Lorestani/TT

Det nya investeringsavtalet mellan EU och Kina fick snabbt hård kritik, för att vara ”naivt” och för att inte ha bjudit in USA:s nya president Joe Biden. Men det fanns inget skäl för EU att vänta in ett allt mindre förutsägbart USA. Särskilt inte i ett läge där en amerikansk inblandning med största säkerhet skulle försvåra en överenskommelse. 

De som kritiserar EU för naivitet om att Kina skulle ändra riktning vad gäller mänskliga rättigheter bör förstå att ingen är naiv här. Det handlar om att göra en markering, det är det enda man kan göra. Realiteten är att Sverige och EU alltid har handlat med länder som utövar förtryck och har dödsstraff, som Kina. Även EU:s största handelspartner USA utfärdar dödsstraff, och håller fortfarande runt 40 människor fängslade utan rättegång i Guantanamo. 

Men det är en stor missräkning för väst, kanske främst USA, att Kina inte rättat in sig i det liberala ledet i takt med att dess välstånd ökat. USA:s tidigare president Richard Nixon, som öppnade kontakten med Maos Kina, frågade sig redan i samband med massakern på Himmelska Fridens torg om han skapat ett Frankensteins monster. 

Det finns fortfarande ett starkt stöd bland kvalificerade personer i USA som tror att man bör, och kan, pressa tillbaka Kina om man bestämmer sig för det. Tanken kommer bland annat till uttryck i en anonym artikel på Atlantic Councils hemsida nyligen under rubriken ”The longer telegram”. Skribenten förespråkar att partierna gemensamt skapar en långsiktig Kina-strategi, vilket är bra. Men målet är en tillbakagång till USA:s tidigare ohotade ställning som ensam stormakt, och en framtidsvision som blickar bakåt är ingen framtidsvision.

Joe Biden är också fel ute med sin uppmaning ”Buy American”. USA har förlorat mer än Kina på handelskriget som Trump satte igång. Protektionism gör även inhemskt producerade produkter dyrare, och exportföretag som belastas med tullar utomlands måste sänka sina priser, och därmed vinster, för att kunna konkurrera. 

Erfarenheten är att handel, inte politik, är grunden för växande ekonomier och framgångsrika internationella relationer. Det ömsesidiga ekonomiska beroendet hjälper oss sedan att klara de politiska utmaningarna. Inget land har i längden råd att säga nej till utbyte, även om Sverige, vars BNP till hälften består av exportinkomster, tillhör de mest handelsberoende. Och Tyskland, som drivit på avtalet med Kina, är det europeiska land som är mest ekonomiskt beroende av just Kina. I topp ligger Sydkorea, därefter kommer Australien, Brasilien och Ryssland. Men Kina är också hela EU:s största handelspartner efter USA. 

Financial Times kommentator Martin Wolf skriver (2/2) under rubriken ”Containing China is not a feasible option”. Han framhåller att Kina inte kan jämföras med Sovjet, det är alltför ekonomiskt betydande och integrerat i världsekonomin för att kunna isoleras, samt att väst måste ha tilltro till att vi har den mest attraktiva ideologin. 

Wolf skriver också att Kina och USA både måste konkurrera och samarbeta. Det gäller förstås klimatet, men också näringslivet. Det krävs inom sektorer med höga utvecklingskostnader, och där man vill ha en gemensam teknisk standard. Telekommarknaden och Ericsson är sinnebilden för den situationen. Därför är det fel av USA att pressa sina allierade att välja sida i valet av 5G-leverantör.

I Sverige har den självständiga myndigheten Post- och telestyrelsen (PTS) stängt Huawei ute från 5G-tilldelning på säkerhetspolitiska grunder och pekat ut Kina som en farlig fiende. Samtidigt försöker vår utrikeshandelsminister Anna Hallberg främja handel med Kina, och hon har uttalat sig positivt om det nya avtalet. Det måste dock röstas igenom i EU-parlamentet och godkännas av alla länder innan det kan bli verklighet. 

Sverige bör rösta ja, även om det innebär att Sverige tecknar avtal med ett land som sägs utgöra ett stort hot. Men precis som Wolf skriver bör man inte sträva efter att isolera Kina ekonomiskt, eftersom varken Kinas grannar, EU eller USA blir säkrare av det. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från AccountorAnnons

Planering minskar fastighetsägares administration

Fastigheter med många bolag i koncern har ofta kapacitetsutmaningar på våren. Kompetenskraven för att hantera ränteavdragsbegränsningar eller skatteoptimera fastigheterna är höga. Har du haft det tufft i vår, börja planera hösten redan nu.

Anna Rosengren, Senior advisor på Accountor där hon hjälper många fastighetsbolag med ekonomiarbetet, har följande tips för din planering.

– Se över kompetensbehovet för administrationen under året. Utöver det vanliga ekonomiarbetet, planeras förvärv, omstruktureringar eller fusioner? Kartlägg företagets tillgängliga resurser och kompetens. Komplettera dina resurser med experthjälp vid tillfälligt svårare transaktioner. Se över dina ekonomiska flöden. Automatisera de ekonomiska flödena. Säkerställ att företaget gör rätt gällande hanteringen av moms och ränteavdragsbegränsningar, skatteoptimeringen av fastigheterna eller Inkomstskattprocessen. Här kan fastighetsbolaget och koncernen spara mycket pengar, så är du osäker kan det vara kostnadseffektivt att ta hjälp. 

Rätt kompetens för alla tillfällen är en utmaning för många

– Att ha en egen momsspecialist, en skattespecialist och en koncernspecialist går oftast inte att motivera för ett fastighetsbolag. Men vi har det på Accountor. Jag och mina kollegor gör endast detta för olika fastighetsbolag, vi är därmed spetsigare i vår kunskap än personer som är allmänkunniga inom ekonomi. Det är vårt jobb att alltid vara uppdaterade på alla nya regler inom t ex momsområdet och se till att våra kunder använder reglerna på det för dem mest förmånliga sättet, säger Anna. 

Accountor försöker ständigt förändra processerna till det bättre och ligger i framkant gällande automatisering av flöden. De ser till så man arbetar effektivt med sin ekonomi. 

– Många företag tycker att de har en effektiv process och är ganska digitala. Men jag har sett att vi ofta kan göra stor skillnad genom att göra ytterligare effektiviseringar. Många fastighetsbolag är dessutom för små för att ha både de effektivaste processerna och de bästa systemen. När vi samarbetar kan de följa med på våra system och utarbetade processer och får på så sätt en liknande position som större fastighetsbolag. Vi har specialistkompetens och ger gärna råd och stöd till våra kunder i komplexa frågor. Vi är t ex bra som stöd vid förvärv och försäljningsprocesser. Till de fastighetsbolag som haft det svårt att hinna med årshanteringen på våren vill jag avsluta med att säga: Oavsett om det är för ett specifikt tillfälle, eller en större del av arbetet, lämna bort dessa arbetsuppgifter till experter, så kan du ägna er åt annat. 

Läs Accountors information till fastighetsägare här. 

Om Accountor:
Accountor är en av norra Europas största fullservicebyråer inom ekonomi, lön och HR. I Sverige stöttar 300 anställda på 8 orter företag med tjänster som innebär trygghet, avlastning, rådgivning, långsiktighet och tillfälle att utvecklas. Accountor har specialistkompetens inom fastighetsekonomi och hjälper företag till en mer effektiv ekonomi och effektivare processer.

Läs mer om Accountors tjänster här. 

Mer från Accountor

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accountor och ej en artikel av Dagens industri

En höjd skatt leder inte till att en annan sänks

Fastighetsskatten tycks ha evigt politiskt liv. Trots att ingen av de potentiella regeringsbildarna påstår sig vilja ha en återinförd eller höjd fastighetsskatt har den blivit den mest omdiskuterade skattefrågan så här i början av valrörelsen.

FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.
FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.Foto:Fredrik Sandberg

Det började med att Moderaterna lät producera en valaffisch med budskapet att de fyra partierna till höger är överens om att inte återinföra eller höja fastighetsskatten - och underförstått att partierna på vänstersidan inte är överens om den saken.

Detta retade upp Socialdemokraterna som anklagade Moderaterna för fulspel - S vill inte alls återinföra eller höja fastighetsskatten, var svaret. (Detta trots att flera distrikt samt LO vill det.)

Bakgrunden är välkänd. Alliansregeringen avskaffade den dåvarande fastighetsskatten, och ersatte den med en ”kommunal fastighetsavgift”. Denna har ett tak, vilket gör att vänsterfolk brukar kalla skatten ”regressiv”, alltså att det är en mindre andel fastighetsavgift på dyra villkor än på billigare.

Ekonomskrået brukar förorda fastighetsskatt. Det beror på att det är en skattebas som är stabil, där skatten inte skadar ekonomins funktionssätt så mycket. En fastighetsskatt anses rättvis då den inte går att planera bort på samma sätt som en del andra skatter. Det finns också bostadspolitiska argument, om att det är för hög beskattning vid flyttning och för låg beskattning på den som bor kvar, vilket försämrar rörligheten på marknaden.

De som förordar fastighetsskatt brukar anse att detta ska ingå i en större skattereform, då man alltså överväger hela skattemixen för att göra den mer optimal eller enhetlig. 

På fredagsmorgonen medverkade professor Lars Calmfors i Sveriges Radio och argumenterade för fastighetsskatt. Han sa dock att han inte trodde att ”det politiska systemet” kommer ”att klara av” att införa en fastighetsskatt.

Den omständighet som ekonomerna ofta glömmer bort, legitimitet, är dock ingen detalj. Om människor är djupt negativa till en viss skatt är det en realitet. Vänsterpartiet, som uttryckligen vill återinföra fastighetsskatten, lockar färre än var tionde väljare.

Det finns ett moraliskt problem i fastighetsskatten – varför ska staten ha ökad skatt för att man själv bygger ut och förädlar sitt hus? Varför ska skatten öka för att grannen säljer? Varför ska man beskatta en icke-likvid tillgång?

Därutöver finns ett trovärdighetsproblem beträffande ett vanligt argument för fastighetsskatten. Det handlar om att skatten på arbete skulle sänkas för att väga upp den höjda fastighetsskatten. På torsdagen argumenterade Dagens Nyheter för att fastighetsskatten skulle återinföras och att skatten på arbete ska ned. Men i ledartexten fanns ingen vägledning om på vilket sätt inkomstskatten ska sänkas. Det är så det brukar vara – det är viktigare att argumentera för den höjda skatten än att precisera sänkningen.

Så är det också med idén om att en stor skattereform behövs. I januariavtalet fanns det med en sådan punkt, om en reform som skulle åstadkomma så mycket att den blev omöjlig. Och det blev inte ens en utredning om saken.

Några tidigare skattereformer har blivit historiska, men det innebär inte att det är ett bra lösning för framtiden. Ordet förknippas med att en skattereform ska genomföras över blockgränsen - och väljarna skulle därmed berövas möjligheten att ta ställning i en av de viktigaste politiska frågorna.

Tanken om en skattereform indikerar också att det skulle vara något allvarligt fel på det nuvarande systemet. Och visst är skatterna höga i Sverige, särskilt på arbete och på risktagande. Men samtidigt är en rad skadliga skatter avskaffade, som arvsskatten och förmögenhetsskatten. I en stor skattereform är risken att dessa förödande skatter kommer upp på bordet igen.

Allmänt sett finns det anledning att vara skeptisk mot skatteväxling, alltså att en höjning på ett ställe ska leda till en sänkning på annat håll. Hur har det gått med ”den gröna skatteväxlingen”? Politikerna höjde miljöskatterna men glömde bort den andra vågskålen, att sänka skatten på arbete.

Svenska skatter är redan höga. De tas ut delvis på fel saker. Skatternas utformning bör ses över. Och de bör sänkas generellt. Att sänka skattesatserna behöver inte innebära minskade skatteinkomster för staten - tvärtom. När det går bra för Sverige kommer goda skattepengar in till de gemensamma behoven.

Men när någon börjar diskussionen med att berätta vilka skatter som ska höjas ska man inte lita på att det verkligen blir någon sänkning i andra änden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera