1515
Annons

Sverige bör försvara sin plats inom spel

LEDARE. Sverige är ett attraktivt kluster i en bransch där 2,5 miljarder spelare globalt spenderade 135 miljarder dollar 2018. Det säger en del om potentialen.

En vinstvarning från den finska spelutvecklaren Rovio, som står bakom succén Angry Birds, sänkte aktien med 23 procent i den inledande handeln på torsdagsmorgonen. Bolaget, som noterades 2017, har sedan dess haft en stökig utveckling. Beroendet av ett varumärke gör att risken är hög, även om optimisterna menar att Angry Birds kan leva vidare och utvecklas på samma sätt som exempelvis Disneys Musse Pigg har gjort.

Branschen är fortfarande ganska ny ur ett investerarperspektiv, och kan vara svår att analysera. Men den lockar eftersom tillväxten är hög. Rapporten Spelutvecklarindex 2019, som släpptes i går torsdag, visar att omsättningen i sektorn steg med 40 procent förra året. Antalet anställda steg med 14 procent till 7 921, varav 5 317 i Sverige. Det är ungefär lika många som antalet restauranganställda i Malmö. Det skulle kunna vara många fler anställda i Sverige, som är något av spelutvecklarnas ”Magic Kingdom” men det är svårt att hitta rätt personer.

Entreprenörsandan har inte heller avtagit, antalet bolag ökar kraftigt, till 382 år 2018, mot 170 för tre år sedan. Många av dem är därför små och ägs av grundarna. Drygt hälften går med vinst.

I statistiken ingår svenskregistrerade bolag, vilket även innefattar ett tiotal utlandsägda, som Microsoft-ägda Mojang, som är branschens mest lönsamma aktör. Sverige är ett attraktivt kluster i en bransch där 2,5 miljarder spelare globalt spenderade 135 miljarder dollar 2018. Det säger en del om potentialen.

Och det talar för att man inte utan vidare ska släppa i väg kontrollen över den här branschen till utländska storföretag som Microsoft och Tencent. Även svenska spelutvecklare kan växa med förvärv. Det har den största svenska aktören, noterade THQ, gjort de senaste åren och på så sätt nått en omsättning på 4 miljarder kronor och över 1 000 anställda. En positiv nyhet är att av de 38 investeringar och förvärv som genomfördes 2018 var svenska bolag köpare i 28 fall.

Branschen attraherar både enskilda investerare, som Hexagons vd Ola Rollén, och institutioner. Båda sorterna behövs. Svenska placerare bör ta vara på den unika position svenska bolag har i branschen, trots att vi är ett litet land. Låt oss inte spela bort den.


En hållbar linje mot och med Turkiet

Sveriges märkliga politik mot Turkiet får nu allt djupare konsekvenser.

Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.
Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.Foto:Markus Schreiber

Förra veckans förväntade snabbspår in i Nato blev ett tvärstopp. Helgens telefonsamtal mellan president Erdogan och statsminister Magdalena Andersson tycktes inte mildra Turkiets kritik. På måndagen talade initierade bedömare om att processen man nyss trodde skulle ta veckor kan ta flera månader.

Och vad värre är, Finland börjar med all rätt tycka att Sverige är en fripassagerare som inte förstår sin situation. Tonen från Stockholm är att Turkiet bluffar, att USA får fixa en överenskommelse och att man själv knappt har något ansvar. Socialdemokraterna närstående röster som Aftonbladets ledare låter som om man ångrar att ansökan skickades in.

Det duger inte. Ett svenskt och finländskt samtidigt och snabbt medlemskap i Nato är av yttersta vikt. Sverige måste ta ansvar för sin egen politik och för det vi kan påverka.

Den svenska regeringen kan och ska inte i en politisk förhandling utlämna personer som fått asyl. Men en del av de andra frågorna borde gå att reda ut. Att Sverige har hårdare vapenexportrestriktioner mot Turkiet än vad alla andra har är i längden ohållbart. I och med Natointrädet bör vi tillämpa samma regelverk som andra alliansmedlemmar. Svensk vapenexport till Turkiet var mycket liten, så det är mest en symbolisk fråga.

Sverige ska inte heller ha en egen bilateral politik för självstyre i nordöstra Syrien, vilket det principvidriga avtalet med den politiske vilden i riksdagen Kakabaveh stipulerar. Det rimliga för Sverige är att stötta FN:s process för Syriens framtid. Den andra delen av Kakabaveh-avtalet, att Sverige ska ha egna exklusiva utrikesrelationer med den kurdiska väpnade gruppen YPG, bör också rivas upp. YPG var utan tvivel viktiga i kampen mot IS, men Sveriges utrikespolitik kan inte och bör inte styras av ett avtal med en enskild riksdagsledamot.

Kravet att Sverige försvårar möjligheterna för terrororganisationer att samla in och tvätta pengar bör inte heller vara något problem, tvärtom. Det är ett arbete vi kan och ska göra bättre.

I Natoprocessen framåt behöver svensk politik hänga ihop. I värsta fall kommer parlamentariska minimala särintressen att skada Sveriges viktigaste partner i en historiskt ömtålig och farlig situation. Det är dags att Stockholm inser brådskan och sitt ansvar.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?