1515
Annons

Sverige behöver en planering för återstart

LEDARE. Det var en mycket oroande bild av de ekonomiska framtidsutsikterna som Konjunkturinstitutet gav på onsdagsmorgonen. Bara det faktum att en prognos ändras så pass mycket på mindre än en månad bekymrar.

HOPP OM EN NY VÅR. Nöjesparker öppnar inte som vanligt i år. Tyvärr gäller det stora delar av ekonomin. Nu behövs en öppningsstrategi, där både smittskydd och ekonomi bör finnas med.
HOPP OM EN NY VÅR. Nöjesparker öppnar inte som vanligt i år. Tyvärr gäller det stora delar av ekonomin. Nu behövs en öppningsstrategi, där både smittskydd och ekonomi bör finnas med.Foto:Janerik Henriksson/TT

Under andra kvartalet faller BNP med 11 procent, och 7 procent på helåret. Bägge de siffrorna var på helt andra nivåer i början av april.

Arbetslösheten blir enligt Konjunkturinstitutet 10,2 procent i år och 11,0 procent nästa år.

Stora varsel, som de från SAS (tisdag) och Volvo Cars (onsdag), skrämmer och runt om i Sverige rullar en uppsägningsvåg utan dess like.

Strax efteråt presenterade Moderaterna sin alternativbudget med redan kända förslag, som direktstöd. Staten måste ”kliva in som det försäkringsbolag som staten är”, som partiledaren Ulf Kristersson sa.

Erfarenheten hittills under coronakrisen är att Moderaternas förslag snart letar sig in i regeringspolitiken och blir officiell politik. Därför är det viktigt att lyssna på Moderaterna. En finansminister kan inte ”tänka högt” som oppositionspolitiker kan, och därmed hjälper Moderaterna oss att förstå vad som rör sig i krispolitiken. 

Det är extra intressant med den exitstrategi som Moderaterna kräver i sin vårmotion. Partiet sätter inte något datum eller anger någon annan parameter för när Sverige ska minska de åtgärder och rekommendationer som har utfärdats. Men de vill knyta samman smittskyddsstrategin med den ekonomiska krisbekämpningen. Partiet hänvisar till WHO:s punkter, och till EU-kommissionens motsvarighet. 

Gemensamt för dessa är att de inte talar om tid eller siffror utan om samhällsåtgärder som bör vara uppfyllda.

Moderaterna skissar på att myndigheterna bör definiera när smittspridningen är tillräckligt kontrollerad, samt att testkapaciteten byggs ut, likaså vårdkapaciteten.

En transparent strategi skulle innebära att företag och allmänhet kan förstå och preliminärplanera för en återgång till det normala. Det vore av stort värde.

Sverige har, i internationellt perspektiv, inte hårda åtgärder. Ändå har de slagit igenom – den störtdykande ekonomin är ett bevis på det.

Länder som har en lock-down sänder en tydlig signal till sina medborgare när åtgärderna väl avvecklas. Det som människor inte fick göra, får de plötsligt göra.

Eftersom de svenska åtgärderna till stor del är mjuka rekommendationer, och därmed bygger på allmänhetens engagemang, krävs motsvarande pedagogik för att återstarta ekonomin när smittspridningen kan anses ligga på en nivå som samhället kan hantera. Och de fåtal hårda åtgärder som har införts, främst stängningen av gymnasier och högskolor, bör användas som en tydlig signalgivning (och detta kan för övrigt ske redan nu givet de negativa effekterna för individer och oklara värde för minskad smittspridning).

I Sverige är arbetsplatser generellt inte nedstängda av myndigheterna. Industrin har inte stoppats av smittskyddsskäl utan på grund av brister i leveranskedjorna. Dessa i sin tur är ett symptom på att andra länder har vidtagit politiska åtgärder som är destruktiva för ekonomin.

Den svenska linjen, tillsammans med goda möjligheter till ekonomiska stödåtgärder, kan bli en konkurrensfördel.

Coronapandemin är en enorm utmaning för våra samhällen. Det är en sjukdom med obehagligt förlopp för dem som drabbas värst, och den sätter sjukvården på prov i en oöverträffad utsträckning.

Samtidigt är det faktiskt fel att säga att ”det är pandemin som är problemet”, som är en vanlig fras i debatten. Det ger en bild av defaitism, att ingenting kan göras åt situationen. Eller, om man ska spetsa till det, att inga andra val finns än att låta ekonomin kapitulera för smittan. Ofta är detta kombinerat med en retorik om att smittan ska stoppas, fast de flesta förstår att det inte går, i varje fall inte förrän det finns ett vaccin.

Omständigheterna har gjort att Sverige slog in på en frivillighetsstrategi. Den innebär en fördel, att man kan tala till medborgarna på ett vuxet sätt. När valborgshelgens politikerförmaningar har klingat av är det dags att lansera en strategi för öppningsplanering.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera