1515
Annons

Sverige behöver en ledare som ger hopp

LEDARE. Tillväxtens värsta fiende, pessimismen, har slagit rot. För att rycka upp den måste regeringen börja se framåt.

Foto:Adam Ihse/TT

AB Volvos vd Martin Lundstedt presenterade på torsdagen en stark rapport som slog förväntningarna för första kvartalet. Men investerarnas fokus ligger inte på första kvartalet, utan på vad ledningen tror om framtiden. Här är Martin Lundstedts besked inte särskilt optimistiska. I stället ber han politiker och myndigheter om hjälp att skapa en plan för att återstarta aktiviteten i samhället. De bör lyssna noga.

Vi befinner oss i den svåraste lågkonjunkturen i modern tid. Den är inte ett utslag av normala svängningar, spekulation, felinvesteringar, överbelåning eller finanskris. Den är artificiellt skapad av historiska politiska beslut som fattats för att begränsa en pandemi. Världens regeringar har i olika utsträckning infört utegångsförbud, näringsförbud, visst exportförbud och stängt respektive lands gränser, vilket gjort att ekonomin krymper. Men få politiker talar om vägen ut. 

Tillväxtens värsta fiende, pessimismen, har därför slagit rot. På torsdagen presenterade Konjunkturinstitutet sin konfidensindikator, Barometern, där företag siffersätter sina förväntningar för de närmaste tre månaderna. Normalläget är 100, och aprilsiffran landade på rekordlåga 58,6, att jämföra med 92,5 i mars. Värst är det inom tjänstesektorn (47,8).

Samtidigt halverades i april det tyska inköpschefsindexet, där allt över 50 är förväntan om tillväxt, till 17,1, att jämföra med 35 i mars. EU:s samlade index landade på 13,5. Bägge talen är rekordlåga, lägre än under finanskrisen. Det är i detta kompakta mörker Martin Lundstedt och övriga företag har att orientera. 

Lundstedt försöker inte pressa politiker till ogenomtänkta beslut. Industrin tar människors hälsa på lika stort allvar som alla andra. Men det finns en önskan att politiker, institutioner och myndigheter ska arbeta tillsammans med företagen så att produktionen på ett, för medarbetarna säkert sätt, kan komma igång igen innan en stor del av underleverantörerna slagits ut för alltid. 

Vid torsdagens rapport vädjade Lundstedt om ett politiskt ledarskap ”Jag välkomnar att regeringen tar täten och andra organisationer bjuds in”. Med tanke på de stora industribolagens beroende av långa kedjor av underleverantörer i olika länder, AB Volvo har 6000, krävs även en internationell samordning.

Återkomsten beror helt på köparnas framtidstro. Det enda som kan få dem på bättre humör är signaler om att aktiviteten ökar igen, så att det blir rationellt att investera i produkter och tjänster. Flera länder lättar nu försiktigt på restriktioner. Men politiker i alla länder behöver skaffa sig ett mer långsiktigt förhållningssätt, de måste förlika sig med tanken att detta virus är här för att stanna en tid. Utegångsförbud och undantagstillstånd kan inte förlängas i månader. Då blir de ekonomiska, samhälleliga och personliga skadorna oöverskådliga.

Under pandemin har stödet ökat rejält både för Stefan Löfven och hans parti. I den senaste Novus/SVT-mätningen steg S med 4,8 procentenheter till 30,1 procent. De stora förlorarna var SD och L. Även övriga EU följer ett historiskt mönster där stödet för sittande regeringar ökar i kris, därför att det då bara är dem medborgarna kan sätta sitt hopp till. 

Men detta kommer S inte att kunna leva så länge på. Framför allt inte som Löfven inte har utvecklats tillräckligt som ledare. Han är inte i närheten av att vara en landsfader, utan är mer som en bister magister. En ledare måste kunna ge hopp, så att medborgarna vågar drömma om en framtid, försöker överträffa sig själva, ta risk och skapa något. För att få hopp har vi under denna pandemi hittills fått förlita oss på kungligheter. De visar kärlek, uppmanar medborgarna att hålla ut, och törs tala om en framtid, med den brittiska drottning Elizabeths ord: ”We’ll meet again”. Det är fantastiskt, men det räcker inte. Kungligheter kan inte ersätta politiker. Sverige behöver en regering som inte är fast i den pågående krisen, utan även kan leda mot framtiden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Även Sverige bör stoppa ryska turister

Från och med i fredags stoppar Finland ryska medborgare som vill resa in i landet med hjälp av turistvisum, oavsett var visumen är utfärdade. Även de baltiska staterna och Polen har infört liknande regler.

PÅ FLYKT. Många ryssar flyr sitt hemland efter president Putins mobiliseringsorder. Sedan i fredags släpps inga ryssar med turistvisum in i Finland.
PÅ FLYKT. Många ryssar flyr sitt hemland efter president Putins mobiliseringsorder. Sedan i fredags släpps inga ryssar med turistvisum in i Finland.Foto:Jussi Nukari

Åtgärderna är en konsekvens av Vladimir Putins färska mobiliseringsorder. Minst tvåhundratusen människor rapporteras hittills ha flytt Ryssland för att slippa ställas inför valet att utkämpa presidentens folkrättsvidriga ”specialoperation” och att dömas till ett långt fängelsestraff för vägran att göra så.   

I Sverige är dock ryska medborgare med turistvisum fortsatt välkomna. Hittills i år har Migrationsverket tagit emot 2300 ryska ansökningar om turistvisum, och fler lär det bli när möjligheterna i våra grannländer begränsas. 

Även Sverige borde tänka om. Vi har visserligen ingen direkt gräns mot Ryssland, vilket gör situationen mindre akut

Men fortsätter vi med dagens regler undergräver vi den effekt som våra grannländer försöker uppnå genom sina åtgärder, vilket Emil Aronsson (SD), tillträdande ordförande för riksdagens utrikesutskott, påpekade i söndagens Agenda i SVT. 

Det vore på alla sätt rimligt att ha en enhetlig hållning i den här frågan inom Norden och Baltikum/Polen. 

Frågan är dock inte enkel. Tvärtom kan man utifrån moraliska principer argumentera för att det är vår plikt att välkomna de ryssar som föraktar Putin lika mycket som vi gör – att det är fel att kollektivt bestraffa hela den ryska befolkningen för dess presidents synder.

Det gör vi visserligen redan genom de omfattande sanktionerna.

Samtidigt befinner sig Europa i ett extremt känsligt säkerhetspolitiskt läge, inte minst efter Nord Stream-attentaten som tvingat gemene svensk att lära sig ordet ”hybridkrig”. I ett sådant läge måste säkerhetsaspekterna gå först. 

Precis så resonerar den finska regeringen. Som utrikesminister Pekka Haavisto påpekade i Agenda är det svårt att analysera vilka motiv eller sympatier enskilda ryssar som vill komma till EU har. 

Risken är att en generös tolkning medför att oönskade personer, som Putin-vänliga sabotörer och spioner, trillar igenom nätet. De som vill resa till Finland för att jobba, plugga, träffa anhöriga eller söka asyl har fortsatt möjlighet att göra så.  

Sverige bör snarast kopiera den finska modellen, samt intensifiera stödet för den ryska oppositionen både i Ryssland och i exil. 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera