ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Sverige behöver både flyg och snabbtåg

  • Foto: Johan Nilsson/TT

LEDARE. Flygskammen sprider sig nu mer än situationen motiverar. 

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk vill registrera dem som flyger mest och lägga en extra, progressiv, skatt på dem. Miljöpartiets kongress fastslog nyligen att flygskatten på inrikes resor där tåg är ett alternativ bör höjas. Den vill även att skatten dubblas på längre utrikes resor. 

Inom regeringen vidgar sig den politiska klyftan. Regeringen antog 2017 en Nationell flygstrategi och angav då som mål att ”Arlanda ska vara Nordens ledande storflygplats. Därför är det mycket viktigt att vi snarast påbörjar ett arbete med att utveckla Arlanda på ett långsiktigt hållbart sätt.” Infrastrukturminister Tomas Eneroth hävdar att partierna är eniga och att ”Arlanda behöver byggas ut rejält”, delvis eftersom Brommas tillstånd går ut 2038. 

Men MP vill att förslaget till flygstrategi arbetas om. Klimatminister Isabella Lövin säger att ”För Miljöpartiets del är det helt orealistiskt att vi ska bygga ut flygkapaciteten samtidigt som flyget ska minska sina utsläpp radikalt och vi ska vara nere på noll 2045. Det är ju vad Parisavtalet säger”. Men regeringens skrivningar i samband med lanseringen av flygstrategin säger ingenting om minskat flygande.

Statliga Swedavia, som driver tio svenska flygplatser, däribland Arlanda, får hoppas på Eneroth. Bolaget räknar med att Arlanda ska öka sin trafik från 26 till 40 miljoner passagerare årligen 2040 och klara upp till 70 miljoner resenärer 2070. Uppskattningar visar att det handlar om investeringar på omkring 75 miljarder kronor de närmaste 50 åren. Infrastruktur kräver långsiktig planering.

Flyget är en viktig komponent i den svenska infrastrukturen och framtida tillväxten, och möjligheten att ge service till den växande befolkningen. Därför är det viktigt att debatten förs utifrån en korrekt bild. 

Fakta är följande. Utsläpp från transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Av dessa står vägtransporterna för 93 procent (Naturvårdsverket). Flyget står för 3 procent. Enligt IPCC står flyget för 2-3 procent av de totala globala utsläppen av koldioxid. Om man räknar in hela klimatpåverkan, inklusive den vattendimma som planen släpper ut på hög höjd, ökar påverkan till 4-5 procent.

Det betyder inte att man ska flyga utan att reflektera över alternativen. Inrikes, främst i södra halvan av landet, är tåg ofta ett alternativ som skulle kunna vara mycket bättre. Därför bör vi investera i nya banvallar och spår för höghastighetståg mellan storstäderna Malmö, Stockholm och Göteborg. Debatten om kostnaderna är absurd. Infrastruktur kostar. Men det är ännu dyrare att inte investera. Så länge det finns naturliga förutsättningar för fortsatt tillväxt kommer god infrastruktur alltid att löna sig. 

Den största långsiktiga ekonomiska risken i Sverige just nu är inte att BNP faller 0,5-1 procentenhet de närmaste åren. Eller att vi får ett budgetunderskott 2021. Det största hotet är den bristande politiska investeringsviljan. Ett skäl till att Sverige internationellt anses ha ett gott investeringsklimat (bortsett från skatterna) är en väl fungerande infrastruktur. Om inte den upprätthålls, det gäller även bostäder, blir det mindre intressant för företag att investera här.

Samtidigt är det viktigt att utgå ifrån hela landets behov. Det betyder att Arlanda byggs ut för att klara både inrikes och utrikes trafik, och tar över den trafik som i dag går från Bromma. De som kommer norrifrån kommer flyga mer inrikes än de som bor söderut.

Med bättre och snabbare tågförbindelser kommer bosatta i de södra delarna i större utsträckning att flyga utomlands från Kastrup i stället för Arlanda. Det är helt rationellt, både av tids- och klimatskäl. Dessutom bör Köpenhamn ses som en del i ett industriellt och forskningskluster runt Malmö/Lund. Stockholm ska inte konkurrera med det klustret, utan med andra länder. Vi ska inte tänka som Trump. Ekonomi är inget nollsummespel. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer