1515
Annons

Sverige är ett matland, dags att dra nytta av det

LEDARE. Kocktävlingarna har lyft svensk matkultur. Det borde kunna sätta djupare spår i livsmedelsindustrin.

Foto:Pontus Lundahl/TT

I helgens Di Weekend kan man läsa om tävlingen Årets kock, som har funnits sedan 1983, året innan Sverige fick sin första Michelin-stjärna. Evenemanget har uppmuntrat och förberett svenska kockar för större internationella sammanhang, och gett finalisterna en möjlighet att bygga egna verksamheter. De anlitas dessutom ofta av företag för matlagning vid kundevent, representation och även av direktörer privat.

På ett par decennier har kocktävlingen bidragit till att revolutionera svensk restaurangnäring. Det finns numera mycket bra krogmat från norr till söder, även på landsbygden och i mellanstora städer.

Efter årets utdelning har 22 svenska restauranger Michelinstjärnor. Inte bara i de tre största städerna, utan även verksamheter i Järpen, Växjö och Skånes Tranås. Den enda som fick maxantalet tre stjärnor var Frantzén i Stockholm. Men Fäviken Magasin i Jämtland, som snart stänger, och finansierats av finansmannen Patrik Brummer, har trots att de ”bara” hade två stjärnor, under många år fått foodies att resa över halva jordklotet för att få sitta på en av dess 24 platser. 

Successivt har den höga kvaliteten i toppen spritt sig i systemet. Svenska matbutiker har hängt med, dels förbättrades utbudet när vi gick med i EU, dels kräver svenska konsumenter mer i dag.

För den som inte har råd att gå på de bättre restaurangerna finns ett stort urval av kokböcker och matlagningsprogram på tv att inspireras av. Det finns inget annat fack som samlar så många och populära program; exempelvis Kockarnas kamp, Sveriges yngsta mästerkock, Tinas mat, New Scandinavian Cooking, Mat-Niklas, Chefs Table, Nigella Lawson, Gordon Ramsay. 

Matlagning har blivit en hobby med prestige. Det är ett sätt att förgylla vardagen, smakmässigt och estetiskt, ge barnen en bra matkultur, och har bidragit starkt till hur vi numera ser på mat ur ett hälsoperspektiv. Det har lyft Sverige kulturellt, och entreprenörskapet inom mat har ökat. Detta borde kunna sätta djupare spår i livsmedelsindustrin.

Det är ingen obetydlig sektor, utan Sveriges tredje största industri och starkt konkurrensutsatt. Omsättningen är 195 miljarder per år och av det exporteras 50 miljarder kronor. Branschorganisationen Livsmedelsföretagen har som mål att exporten ska dubblas till år 2025. Det är säkert inte omöjligt. Men storleken kan inte vara det enda målet, utan den långsiktiga lönsamheten måste följa med.

Den största andelen av svensk livsmedelsindustri är slakteri och chark, som har notoriskt svårt med lönsamheten. Det indikerar att branschen behöver se över sina styrkor och svagheter, fatta en del svåra beslut och glömma LRF:s strävan att göra Sverige självförsörjande på mat. Det går inte att kombinera med lönsamhet.

De andra stora sektorerna är mejeri och bageri. Inom mejeri, exempelvis Arla, har innovationerna och produktutvecklingen varit omfattande. Inom bageri är glutenfritt den största och viktigaste innovationen i närtid. Här var en liten entreprenör tidigt ute med högkvalitetsprodukter, Friends of Adam. De levererar i dag till stora matvarukedjor och prestigefulla hotell, men försäljningen har stått stilla sedan 2015 och de lyckas inte göra vinst.

Friends of Adam är inte ensamma om de här problemen bland små entreprenörer. I grunden behöver de kapital, goda råd och en större partner. Det handlar om att hitta kunden, hitta nischer. För även om produktutveckling är viktigt, så har exportsuccén Absolut vodka lärt oss att marknadsföringen är avgörande. Tesen bekräftas när vi ser listan av några andra exportsuccéer, kaffe, cider, västerbottenost, frysta tårtor, pepparkakor, skorpor, knäckebröd och sill. En produkt behöver inte vara så komplicerad, eller ens ny, för att bli en storsäljare. Men den måste säljas på rätt sätt.

Sverige är trendkänsligt, och var tidigt ute med ekologiskt, glutenfritt och raw food. Det borde finnas möjligheter att utveckla kluster där de mindre bolagen kan lära av varandra och kanske även slå sig samman. Det gäller att, som Gastrologiks ena grundare Jacob Holmström, som just fått två stjärnor säger: Se till att kunden är glad, men aldrig själv vara nöjd. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Polisen bör ta in kompetens från bankerna

Polisen uppskattar att 100 till 150 ton narkotika till ett värde av 10 till 15 miljarder kronor smugglas till Sverige varje år, enligt rapporten Lärdomar av Encrochat.

FOLLOW THE MONEY. Polisen måste bli bättre på att spåra och beslagta gängens pengar. Rätt kompetens finns hos bankerna.
FOLLOW THE MONEY. Polisen måste bli bättre på att spåra och beslagta gängens pengar. Rätt kompetens finns hos bankerna.Foto:Jonas Ekströmer

Närmare 80 procent återinvesteras i nya narkotikaaffärer men mellan 2 och 3 miljarder utgör smugglarnas vinst.

För att komma åt den organiserade brottsligheten måste denna ”affärsverksamhet” bekämpas. Narkotikan måste beslagtas. Vinsterna måste förverkas. Det måste bli olönsamt att vara kriminell. 

Att lägga beslag på gängens brottsvinster har högsta prioritet för både moderater och socialdemokrater. I valrörelsen lovade exempelvis statsminister Magdalena Andersson ”en nationell attack” mot gängens pengar.

Lagändringar, som väntas träda i kraft nästa sommar, ska göra det enklare för Polisen att beslagta de kriminellas pengar, lyxbilar och dyra schweiziska armbandsur. 

Tyvärr är den myndighet som ska göra merparten av detta jobb illa rustad. I en rapport, som Di uppmärksammade på onsdagen, riktar Polisens internrevision kritik mot det egna arbetet för att komma åt brottsvinster. 

De poliser som ska spåra och lägga beslag på brottsvinsterna verkar sakna professionell styrning. Kunskapen hos förundersökningsledare, poliser i yttre tjänst och finansiella utredare är otillräcklig. Revisorerna lyfter ett exempel där poliser på grund av okunskap kan ha bidragit till att tvätta kriminellas pengar via Kronofogdemyndigheten.

Polisen måste snabbt bli bättre på detta område. Men hur? I myndigheten verkar det saknas rätt personer. Revisorerna efterlyser bättre styrning och uppföljning. Men hur det ska gå till om kunskaperna hos de personer som ska leda detta viktiga arbete är för låga är oklart.

Nyligen rekryterade SEB chefen för Finanspolisen, Nicklas Lundh, för att stärka upp bankens kompetens inom penningtvätt, bedrägerier och terrorismfinansiering. Polisen borde agera på samma sätt och rekrytera personer utifrån. Varför inte från bankerna? Där finns personer som vet hur man kartlägger företag, individer och pengaströmmar. 

Kan bankerna rekrytera poliser, kan Polisen rekrytera banktjänstemän. 

 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera