ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Svensk krona är en fattigdomsfälla

  • FÖR SVAG. Att kronan är svag fortsätter att vara ett problem för Sverige, trots att näringslivet ändrat karaktär. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Gårdagens glädjebud på it-konsulten Acando. Gruvjätten LKAB:s utdelningsförslag på över 3 miljarder kronor. Börsen som levererat tvåsiffrig uppgång hittills i år trots att vi bara hunnit en bit in i mars. Renässansen för Ericsson. Det svenska it-undret där Di så sent som igår (11/3) skrev om ännu ett nytt inslag, uppstickarna som slåss om hemleveranser. 

Uppräkningen av färska svenska framgångar kan bli lång och många svenskar sträcker för närvarande lite extra på sig. Är vi inte ovanligt duktiga, här upp i vårt nordliga hörn? Till och med smolket i glädjebägaren, att BNP per capita sjunker, kan tolkas positivt. Det sägs ju bero på ökad invandring, det vill säga en följd av humanism.

Men tyvärr är självbilden, som så ofta förr, uppblåst. Forskaren Lars Oxelheim påminde om det på DN Debatt i söndags (10/3). Den svaga kronan innebär att omvandlingstrycket i näringslivet åter är för svagt. I längden leder det till att svenskarna får nöja sig med en betydligt sämre position i förhållande till övriga världen än vad som är möjligt. Kanske bidrar penningpolitiken redan till den svaga utvecklingen av BNP per capita.

Det är annorlunda den här gången, invänder många. Svensk export ser inte ut som den gjorde förr. Betydligt mindre av tillverkningen sker i Sverige. Svenska företag ingår i globala värdekedjor och fungerar som ledare, samordnare eller montörer snarare än producenter. Underleveranser utifrån är stora. Dessa måste betalas i annan valuta och den låga kronan fördyrar dem. Nettot av kronförsvagningen blir mindre.

Dessutom har andelen tjänster som företagen säljer ökat kraftigt. Scania, exempelvis, säljer inte bara lastbilar utan också betydligt mer service än förr. Sådan är mindre känslig för valutasvängningar.

Skillnaden framstår tydligt mot åren efter kronförsvagningen 1982 och från slutet av 1992.  Då hade svenska företag fortfarande stor produktion i Sverige. Åren 1982 till 1985 formligen forsade pengarna in i bland annat Volvo, Saab och läkemedelsföretaget Pharmacia som alla råkade ha fått genombrott med nya produkter i USA, där dollarn just hade tryckts upp av den hårdföre chefen för Federal Reserve, Paul Volcker. Baksmällan blev svår.

År 1993 var det i stället Astra, Ericsson och Volvo som fått fram eller var på väg med nya storsäljare, magsårsmedlet Losec och mobilsystem, bland annat. Utvecklingen då påminner om att kronförsvagning också kan få långsiktigt positiva effekter. Det var under den perioden som Ericsson lyckades etablera sig som en av världsledarna inom den nya mobiltekniken, vilket Sverige haft stor nytta av.

Netto och långsiktigt är dock svag krona ingen bra idé för företagens produktivitet, inte ens i dag. Specialiseringen och det större inslaget av efterservice beror ju på ökad konkurrens. Som sammansättningsfabriker har svenska företag hamnat längre upp i förädlingskedjan, en mellanhandsroll där marginalerna är mindre och känsligare för valutasvängningar. Stora exportinkomster motverkas visserligen av dyrare import men vinsten är ömtåligare.

Kvar finns dessutom svenska företag som fortfarande har stor produktion i Sverige, som lastbilstillverkarna, Volvo Cars, Sandvik, SSAB och Boliden. För dem är risken med den svaga kronan densamma som förr.

Ett par faktorer har tillkommit. En är fokuseringen på aktieägarvärde. På 1990-talet ledde den till att svenska ägare villigt sålde fina dopade svenska storföretag till utländska ägare för vilka de framstod som munsbitar i dollar eller pund. Nya bonussystem frestade cheferna att driva på. Detsamma gäller i dag.

De försäljningarna och utvecklandet av globala värdekedjor har bidragit till att många flera svenska verksamheter än förr är utlandsägda. Mellan 600.000 och 700.000 av jobben och hälften av varuexporten i Sverige drivs idag av utländska ägare. Sådana har lättare att dra upp bopålarna om det blir kris än svenska.

Till sist den låga räntan. Den gäller visserligen stora delar av världen och gynnar därmed även konkurrenterna. Men för krondopade chefer som ser extra goda möjligheter att tjäna pengar kan den bli en fantastisk hävstång. Fallet för företag med ”spaghettivalutor” kan bli stort, till och med om de är svenska.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies