1515
Annons

Subventioner hjälper inte flyktingar till jobb

LEDARE. I söndags kväll berättade centerledaren Annie Lööf om en ”budgetsatsning för fler jobb”. Det gäller sänkta arbetsgivaravgifter för vissa grupper.

SELEKTIVT. Annie Lööf har drivit igenom en sänkt arbetsgivaravgift för vissa grupper, som ska träda ikraft i juli 2020.
SELEKTIVT. Annie Lööf har drivit igenom en sänkt arbetsgivaravgift för vissa grupper, som ska träda ikraft i juli 2020.

Risken är dock att förslaget inte är effektivt – det som behövs är inte subventioner till arbetsgivare, sannolikt inte heller förslag som i största allmänhet sänker kostnaden för att anställa personer från vissa grupper. Det som behövs är ökade incitament för personer som står utanför arbetsmarknaden att verkligen söka och ta de jobb som finns.

Det nya förslaget, som alltså C tar åt sig äran för, kommer att finnas med i nästa veckas budgetproposition bekräftade Finansdepartementet på måndagen. Men den närmare utformningen kommer senare. Den ska inrikta sig på en smalare grupp än den tidigare lösningen som också tog sikte på arbetsgivaravgiften. Dessutom ska den vara tidsbegränsad.

C vill säkerligen inte se åtgärden som en subvention utan helt enkelt som en skattesänkning. Men det ska goda skäl till för att göra en skattesänkning selektivt i stället för på ett generellt plan.

Nu är frågan vad som ska åstadkommas med den kraftigt sänkta arbetsgivaravgiften för unga och nyanlända. Enligt regeringens pressmeddelande ska det ”göra det mer attraktivt att anställa personer som inte är etablerade på arbetsmarknaden eller som stått utanför arbetsmarknaden en längre tid”.

Det är givetvis inget fel på ambitionen, och enligt gängse marknadsekonomiska principer kommer företagen att få incitament att köpa en tjänst av någon om priset sänks påtagligt.

Men den stora tveksamheten är att en ny rabatt på arbetsgivaravgiften för nyanlända inte gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Risken är att det inte spelar någon större roll vilka stödsystem som politikerna inrättar – ingångsavdrag, skattereduktioner, introduktionsjobb – så länge det inte lönar sig ekonomiskt för den enskilde att ta steget. (Med det sagt är det förstås en hel del som ändå är beredda att ta ett jobb för den långsiktiga vinsten att komma in på arbetsmarknaden.)

Men siffrorna (november 2018) över vad som händer med dem som lämnar det så kallade etableringsuppdraget är förödande. Inte ens hälften studerar eller arbetar efteråt, och då är subventionerade anställningar inkluderade. Detta som en bild av hur svårt det är att få nyanlända att komma i jobb – inte ens två år med Arbetsförmedlingens aktiva insatser hjälper alltså för merparten.

Mot den här bakgrunden borde idén om ett bidragstak, som Moderaterna lagt fram, vara en lösning som är värd att genomföra. Det skulle innebära att summan av bidrag aldrig kan bli högre än lönen från arbete.

Förslaget om nedsatta arbetsgivaravgifter ska också gälla unga personer ”som saknar högre utbildning”. Här är frågan vilken träffsäkerhet som finns eftersom det tycks vara lönenivån som ska avgöra vilka jobb och vilka anställda som aktuella för sänkningen.

Erfarenheten från tidigare ungdomsrabatt på arbetsgivaravgiften är dock negativ, även om detta inte var uppenbart från början. Första idén från dåvarande alliansregeringen var att sänka arbetsgivaravgiften för vissa tjänsteföretag, som restauranger. Tanken var givetvis att enklare servicejobb är en av de vanligaste ingångarna på arbetsmarknaden.

Men EU-kommissionen sa nej och förslaget växlades i stället om till att halvera arbetsgivaravgiften för alla under 25. ”Får vi inte göra det bästa, får vi göra det näst bästa”, sa Anders Borg då och tillade att det nya förslaget gav ”färre jobb per krona”.

Och så blev det tyvärr. Enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering gav denna ekonomiskt omfattande reform högst 10.000 nya jobb och för utlandsfödda märktes ingen positiv effekt. Kostnaden per jobb blev 1,0–1,6 miljoner kronor, en siffra som dock ligger högre än i en annan utvärdering.

Magdalena Andersson, då i opposition, var inte sen att kritisera alliansen.

Nu återstår för Annie Lööf och Magdalena Andersson att förklara varför man tror att en ny sänkning av arbetsgivaravgiften endast för vissa grupper ska ge de effekter som inte uppstod förra gången det gjordes en liknande sänkning.


Innehåll från EKNAnnons

Så försäkrar Kiruna-bolaget jätteaffärerna i utlandet

Kiruna Wagon tillverkar godsvagnar, och hittills har kunderna mest varit svenska gruvjättar. Men med affärer i Egypten och kanske Zambia – större än de senaste 15 årens sammanlagda omsättning – har de tagit hjälp på flera sätt av Exportkreditnämnden, EKN.

Läs mer om hur du kan minska betalningsrisken i dina exportaffärer. 

Historien om Kiruna Wagon tog sin början under tidigt 2000-tal. LKAB behövde nya och bättre malmvagnar och uppdraget föll på ett konsortium av norrländska företag och verkstäder. Ur det konsortiet växte Kiruna Wagon fram, i dag ägt av tre norrländska familjer.

– Vi fick sedan kunder som Boliden och Kaunis Iron och hade till slut 100 procent av den svenska marknaden i vår lilla nisch. Då insåg vi att vi var tvungna att titta på export, säger Fredrik Kangas som är vd på Kiruna Wagon.

Så fort export kom på tal tog Kiruna-bolaget kontakt med EKN, som har i uppdrag att hjälpa svenska exportföretag. I en rad offerter till kunder i utlandet använde de sig av EKN:s garanti för kundfordringar – garantin innebär att Kiruna Wagon får betalt även om kunden till slut inte kan betala.

”Nödvändigt för att ens våga offerera”

– Den här garantin var absolut nödvändig för att vi ens skulle våga offerera på en stor affär om 300 vagnar till Egypten. När vi vet att vi får betalt är det dessutom lättare att erbjuda kunder bättre och längre kreditvillkor, vilket ofta är en förutsättning för att få kontraktet.

Just nu planerar Kiruna Wagon för en ännu större affär tillsammans med Alstom, före detta Bombardier, gällande 1 500 vagnar till Zambia. Det är nästan lika många som företaget levererat sedan det grundades i början av 2000-talet.  Och här har en annan garanti från EKN varit nyckeln i offertarbetet.

EKN garanterade förskottsgarantin

– Affären är så stor att vi behövde få ett förskott på 50 miljoner kronor för att ens kunna börja tillverka. Alstom behövde då en garanti från vår bank för det förskottet, men banken behövde i sin tur säkerhet för att våga ställa ut garantin. Och det löste EKN, förklarar Fredrik Kangas.

EKN gick in och garanterade bankens kreditrisk i förskottet, och på så sätt kunde Alstom säga ja till förskottsbetalningen. Enligt Fredrik Kangas var det avgörande.

– Hela affären bygger på den här förskottsgarantin, och det hade verkligen inte gått att lösa på något annat sätt. De här garantierna från EKN har varit absolut avgörande för vår export och vår tillväxtresa.

Vill du veta mer om hur du kan stärka din globala konkurrenskraft, klicka här.

Mer från EKN

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med EKN och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?