Annons

Strandskyddet måste även värna den enskilde

LEDARE. Ett av Sveriges främsta attribut är vår vattenrikedom. Med våra 100.000 insjöar, som täcker en tiondel av landets yta, är Sverige ett av världens sjörikaste länder. Strandlinjen längs kusten är 4800 mil lång, våra vattendrag mer än 50.000 mil.

VATTENRIKEDOM. Sveriges långa kuster och många sjöar gör det enkelt att förena allmän tillgång till strandområden med intresset bland de som har förmånen att äga i dess närhet.
VATTENRIKEDOM. Sveriges långa kuster och många sjöar gör det enkelt att förena allmän tillgång till strandområden med intresset bland de som har förmånen att äga i dess närhet.Foto:FREDRIK SANDBERG / TT

Det är en tillgång att värna, och som med fördel bör nyttjas. Trots det är vattennära land en till stor del outnyttjad resurs, begränsad av omfattande restriktioner och ensidiga hänsynstaganden.

När strandskyddet infördes på 1950-talet var syftet att hindra bebyggelse i särskilda, skyddsvärda områden. Sedan dess har det expanderat. 1975 infördes ett generellt strandskydd. I dag sträcker det sig 100 meter upp på land från strandlinjen. Länsstyrelsen har befogenhet att utvidga skyddet till upp till 300 meter från strandlinjen.

Inom det strandskyddade området gäller ett förbud mot att uppföra nya byggnader. Det är även förbjudet att göra ändringar på befintlig byggnation eller anläggningar ”om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”. En åtgärd får heller inte väsentligt ändra villkoren för djur- eller växtarter.

Syftet med strandskyddet är enligt miljöbalken att ”långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättsligt tillgång till strandområden”. Sedan 1994 är det även att ”bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.

Det är givetvis beundransvärda målsättningar. Men i alltför stor utsträckning tillåts begränsningarna anta orimliga proportioner. Den enskildes intresse slås ned i allmänintressets namn, trots att motsättningen inte alltid är glasklar.

I mindre tätbefolkade områden är inskränkningen av allmänhetens intresse marginell om en fastighetsägare exempelvis bygger en bastu. Trots det fick ett äldre par i Vallentuna efter tre års väntan avslag från Länsstyrelsen när de ville göra just detta för att ersätta ett förfallet båthus. Det ter sig tämligen orättvist att sekelskifteshus i Stockholms skärgård står där de står, medan nybyggen i mindre tätbebyggda områden, eller för den delen på landsbygden, nekas.

Givetvis bör tillgång till strandområden värnas. Det är fortfarande möjligt med ett strandskydd kortare än 100, eller i vissa fall 300, meter. Dagens regler är oproportionerligt begränsande i ett vattenrikt land som Sverige. Restriktionerna kommer trots allt till en kostnad, för såväl enskilda individer som näringsliv, genom de byggen som aldrig sker.

Det vet exempelvis den man som köpte en fastighet i Ludvika kommun med förväntningen att kunna bygga en jaktstuga, utan vilken han menade att fastigheten var värdelös, men som senare fick avslag på sin sökta dispens från strandskyddet. Detta trots att platsen enligt Mark- och miljööverdomstolen är avskild från vattnet och inte anses hysa några högre naturvärden.

Den enskildes intresse är inte vatten värd i förhållande till strandskyddet före en byggnation, men inte heller efter. För tio år sedan fick ett par bygglov att resa ett hus bland andra villor på en halvö i Mälarbaden. Problemet är att det hade undgått både kommunen och fastighetsägarna att området är strandskyddat, något som stadsbyggnadsnämnden i Eskilstuna gav besked om förra året.

Efter fadäsen försökte kommunen ge dispens för husbygget. Länsstyrelsen motsatte sig det. Nu riskerar minst 40 tomtägare behöva riva det som byggts de senaste 35 åren. ”Det här är folk som har gjort de här sakerna utifrån givna instruktioner och nu har vi plötsligt blivit miljöbrottslingar”, säger en av fastighetsägarna till Sveriges Radio (11/6).

Sveriges natur och allmänhetens tillgång till denna ska värnas. Likaså måste den enskildes intresse, särskilt när det förefaller att motsättningarna är få och restriktionerna i överkant. Landets långa kuster och många sjöar gör det enkelt att förena den allmänna tillgången till strandområden, med intresset bland de som har förmånen att äga i dess närhet.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?