1515
Annons

Stödet för Trump anger riktning för USA:s framtid

Donald Trump överraskade alla för fyra år sedan.

WE THE PEOPLE. Väljare i Tulsa, Oklahoma, en av de mörkröda delstaterna. Trumps överraskande höga stöd gör att förklaringsmodellerna från 2016 måste revideras.
WE THE PEOPLE. Väljare i Tulsa, Oklahoma, en av de mörkröda delstaterna. Trumps överraskande höga stöd gör att förklaringsmodellerna från 2016 måste revideras.Foto:Mike Simons

I tisdagens val hade de amerikanska väljarna facit. Den sittande presidenten har i varje avseende brutit mot demokratiska traditioner och normer. I vintras ställdes han inför den amerikanska historiens tredje riksrätt anklagad för att ha bett Ukraina om hjälp för att smutskasta sin kommande opponent i valet. Det borde räcka, men har över huvudtaget inte belastat honom i valrörelsen.

Han har i sin ledarstil mer liknat den turkiske eller belarusiske presidenten än en amerikansk. Centrala medarbetare har vittnat om hur han har misskött sin administration på ett sätt som saknar motstycke. Hans ljugande och överdrifter har legat som ett soundtrack i varje tv-sändning sedan han äntrade scenen i primärvalen 2016.

Man skulle kunna tro att det fria folket i den fria världens ledarstat kastar ut en sådan ledare med huvudet före. Men det hände inte. När denna text skrivs är valresultatet inte klart, det lutar åt Biden, men en sak är lika klar och överväldigande som himlen över Texas. President Donald Trump samlade fler röster än förra valet i ett val med rekordhögt valdeltagande.

De mystiska sociologiska förklaringsmodellerna från valet 2016 måste revideras och kompletteras. De amerikanska vallokalsundersökningarna ger en mer komplicerad bild.

Det är inte fattigdom eller arbetslöshet i sviterna från finanskrisen som gör att Trump får röster. Ekonomin har varit bra. Tillväxten hög. Arbetslösheten låg. Andelen fattiga låg. Andelen afroamerikanska fattiga historiskt låg. Trump överpresterar klart hos lågutbildade, vilket är ett tungt slag mot Bidens ambition att ta tillbaka arbetarklassen. Men Trump lockade röster från alla olika typer av inkomstgrupper. Högutbildade väljare röstade republikanskt i lika hög grad som demokratiskt. Och de som röstade på Trump ser mycket ljust på ekonomins utveckling, 78 procent uppger att utsikterna är lysande. 

Det är inte heller den amerikanska maskuliniteten som gör att Trump får röster. I tisdagens val förlorade han hos män jämfört med 2016 och låg stilla bland kvinnor. Bland vita högutbildade kvinnor presterade Trump bättre nu än 2016. Trumps väljare är för övrigt i högre grad gifta än Bidens.

Inte heller den amerikanska rasfrågan fungerar som övertygande förklaringsmodell. Trump överpresterar stort bland vita, men lyckades samla röster från alla grupper, överraskande många med latinamerikansk bakgrund, vilket gjorde att han till exempel vann Florida.

Konflikten mellan stad och land säger fortfarande en del men inte allt. 37 procent av storstadsborna, 48 av förortsborna och 54 procent av landsbygden röstade på Trump. Det ger ett mönster men inte hela förklaringen.

Trumpismens grepp i USA går djupare och kommer att definiera viktiga delar av amerikansk politik under 2020-talet. En bred och brokig del av amerikansk allmänhet uppskattar hans företagsvänliga ekonomiska politik med sänkta skatter, fokus på lag och ordning, nationalistiska utrikespolitik med tydliga protektionistiska inslag och värdekonservativa syn på symbolfrågor som abort och rätten att skjuta prick med revolvern på söndagseftermiddagen när kyrkan är avklarad. Hans vision för USA har stöd.

Och kanske viktigare, hans uttalade illojalitet med eliten inom politik, medier, universiteten och den internationella klassen har inte skrämt väljarna i den grad man har trott och kanske hoppats. Det räcker inte att bara vara emot Trumps karaktär av fähund. Hans mix och stil är och förblir en del av amerikansk och västerländsk demokrati. Hans sätt att från höger vinna amerikansk traditionell arbetarklass är stilbildande också för europeiska partier.

För att möta honom och hans efterföljare i framtiden krävs ett annat allvar. Paternalism, förmynderi, klassförakt och arrogans har inte en chans. Att gräla på män, vithet och underklass är simpelt rösträttsmotstånd.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

En ökad samling mot de ryska hoten

I dag, tisdag, avslutas folkomröstningarna i de rysk-ockuperade regionerna i södra och östra Ukraina som pågått sedan i fredags. Lokalbefolkningen tycks i hög grad ha stannat hemma, av förståeliga skäl.

MEDVIND. Kriget i Ukraina trappas upp efter Rysslands skenfolkomröstningar och mobilisering. Men president Zelensky har några månader på sig att utnyttja landets militära medvind innan de ryska förstärkningarna och vintern anländer. Ska det lyckas krävs fortsatt uppbackning från väst.
MEDVIND. Kriget i Ukraina trappas upp efter Rysslands skenfolkomröstningar och mobilisering. Men president Zelensky har några månader på sig att utnyttja landets militära medvind innan de ryska förstärkningarna och vintern anländer. Ska det lyckas krävs fortsatt uppbackning från väst.Foto:Jason DeCrow

Att rösta nej till rysk annektering har varit detsamma som att skriva upp sig på listan över fientligt inställda personer. 

Alla är dessutom medvetna om att utgången redan på förhand var given: Cherson, Zaporizjzja, Donetsk och Luhansk kommer att införlivas i Ryssland, oavsett valresultat eller valdeltagande, i likhet med Krims öde 2014. 

Vladimir Putin väntas tillkännage annekteringen redan den här veckan.

Det innebär en tydlig eskalering av konflikten, ett nytt skede. Hädanefter kan Kreml hävda att ukrainska styrkor, med hjälp av väst, attackerar Moder Ryssland snarare än rysk-ockuperade områden – en mer direkt konfrontation mellan Nato och Moskva än hittills.

Putin har därmed skapat ett svepskäl för att trappa upp ”specialinsatsen” till ett regelrätt krig, både när det gäller vapen och manskap. 

Han har redan beslutat om en historisk mobilisering som enligt bedömare kan rymma närmare 1 miljon man. Senast det skedde var 1941, och innan dess 1914, vilket visar digniteten. 

Han skramlar också allt mer med landets kärnvapen. Enligt den ryska kärnvapendoktrinen krävs dock att den ryska statens existens är hotad för att kärnvapenarsenalen ska kunna tas i bruk.

Men inga doktriner i världen lär spela roll om Putin känner sig riktigt pressad. Han bör redan vara på god väg med tanke på Ukrainas imponerande militäroffensiv, västs outtröttliga uppbackning, vacklande stöd från ryssarnas viktigaste partners Kina och Indien och nu den egna befolkningens tydliga ovilja att engagera sig i kriget. 

Protesterna mot mobiliseringen sprider sig i Ryssland samtidigt som tusentals flyr landet medan de kan. Gränsen väntas stängas i veckan. 

Insikten om den ryska patriotismens begränsningar svider sannolikt allra mest.

För Europa är det dåliga nyheter. Eskalering innebär inte bara fortsatt skakiga börser och upptrissade råvaru- mat- och elpriser. 

En hårt pressad rysk diktator med tillgång till kärnvapen utgör också ett akut säkerhetshot, som inte kan avfärdas med rimlighetslära. Europeiska ledare måste vara beredda på att kriget kan sprida sig.

För Sverige borde den insikten innebära två saker. För det första, brådska att rusta upp försvaret i enlighet med 2-procentsmålet. Självklart är det viktigt att försvaret växer på rätt sätt, att beredningsarbetet görs grundligt. Men med tanke på världsläget och upprustningstempot i andra länder, som Polen, skulle det vara motiverat med ett snabbspår. 

Det är också bråttom att sätta ned foten om vilken roll vi vill spela i Nato.

För det andra sätter Rysslands upptrappning vår inåtvända inrikespolitiska debatt i nytt ljus. Istället för att peka ut fienden och demokratihot i Sveriges riksdag bör debattörer och vänstersympatisörer inse att de gör Putin en tjänst genom att spä på splittringen och människors oro om vad som sker på hemmaplan. 

De måste inse att det finns större hot mot Sverige än att en folkvald SD-ledamot blir andre vice talman. Detta självskadebeteende måste få ett slut.

Av samma skäl bör riksdagens största partier vara beredda att gemensamt ta ansvar för landet om kriget tar en ny vändning. Att döma av hur väl borgfreden fungerade under vårens Natoprocess finns goda förutsättningar.

Slutligen är det viktigt att stödet till Ukraina trappas upp, på alla plan, och snabbt. Det kommer att ta tid innan de ryska numerära förstärkningarna är på plats, och förhoppningsvis dröjer även vintern någon månad, vilket skapar ett fönster för de ukrainska styrkorna att utnyttja medvinden i den pågående offensiven.

Men om de ska lyckas måste ukrainarna känna att västs stöd inte sviktar. Det handlar både om att skicka fler och mer avancerade vapen, utökade militära utbildningsinsatser, hjälp med underrättelser och logistik, direkt finansiellt stöd och ett bibehållet sanktionstryck mot Ryssland.

Och varför inte löften om ett framtida ukrainskt Natomedlemskap? Det är svårt att tänka sig en markering som skulle ha större politisk tyngd i detta läge. 

I Ukraina skulle det uppfattas som det yttersta tecknet på västs långsiktiga stöd medan det i Ryssland skulle ses som ytterligare bevis på hur kontraproduktivt kriget är.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera