1515

Stockholms handelskammare bör vidga sina vyer

Låt oss säga att vi startar på Stockholms Central för att göra alla jämförelser lika, en vacker välvd byggnad från 1920-talet, ritad av Folke Zettervall.

Snabbtåget ut till Arlanda plus gångtransport tar 25 minuter. Där ute är det säkerhetskontroll och gatekontroll och påstigning som med snäv marginal klaras av på 30 minuter. Start, överflygning, kaffe och landning på Landvetter tar en timme. Om du har bråttom tar du taxi in till centrala Göteborg, den tar cirka 20 minuter. Totalt två timmar och 15 minuter, enligt Stockholms handelskammare som ju borde kunna räkna.

De flesta affärsresenär skulle dock inte våga boka ett möte i Göteborg två timmar och 15 minuter efter att man lämnar Stockholm C utan lägger på 45 minuter i olika ledtider, minst. En flygresa från centrala Stockholm till centrala Göteborg tar i realiteten tre timmar. Man får också lägga till att man ska använda tre olika transportsmedel, köa till röntgen, köa till gaten, köa in på planet, köa ut från planet och utsätta sig för trafikstörningar på Boråsleden, Kungsbackaleden och Södra vägen in till centrala Göteborg. 

Jämför det med ett höghastighetståg som går från samma vackra välvda stationsbyggnad i Stockholm direkt till Göteborgs Centralstation, också den vackert välvd och ritad av Folke Zettervall på 1920-talet. Resan tar 2 timmar blankt. Du använder ett säte, är uppkopplad hela tiden och behöver inte köa för att sätta dig och resa dig. Biljettpriset är hälften av flygets.

Vad väljer du? Vad är minskad restid, minskad kostnad, radikalt minskad miljöpåverkan och ökad komfort värt? Det kanske till och med är så att ditt företag har tagit ett policybeslut på att alltid välja snabbtåget i stället för flyg som en del i hållbarhetsarbetet varför valet är klart.

En resa med höghastighetståg till Malmö Centralstation är densamma plus 30 minuter, även den vackert välvd, faktiskt vackrast, det är ju Skåne, och ritad av Folke Zettervall på 1920-talet. Det finns en viss värdighet i miljön, man kanske kan drista sig till att kalla den borgerlig, vilket Moderaterna snart begriper i sin kommande blågröna offensiv.

Stockholms handelskammare, en av Sveriges viktigaste företagarorganisationer, driver kampanj mot höghastighetsbanan. Det hör till att ta i när man är i kampanjläge och gillar flyg, men det hör också till att se till helheten när man har mandat från näringslivet i Stockholm, den kanske mest framåtlutande och miljöambitiösa företagarregionen i världen.

I sitt nej till ny, rak och snabb järnväg anser Stockholms handelskammare, som annars ser dynamiska effekter i varje meter förbifartsled, att höghastighetsbanans alla fördelar är försumbara. Det finns inga dynamiska effekter alls att räkna med. Handelskammaren räknar inte heller med vad som händer med städerna i Östergötland, Småland och Västergötland när restiden med tåg mer än halveras mellan Norrköping, Jönköping och Borås. Kungliga tekniska högskolan påpekar i en utförlig rapportreplik till Handelskammaren att prognoserna grovt har underskattat passagerareffekten av nya snabba tåg. När tåget är punktligt och snabbt blir valet självklart.

Stockholms handelskammare, som vill bredda bort flaskhalsar på motorlederna i Stockholms centrum, har heller inte räknat på de negativa flaskhalseffekter som följer av att man lappar och lagar befintlig banvall med en stomme från 1800-talet. Om den ska vara i skick kommer banarbete att bli det vanligaste förseningsskälet i decennier. Och därefter ska svenskarna blanda godståg, regiontåg och snabbtåg på en och samma bana i ett sekel. Om kapaciteten har slagit i taket nu är det svårt att se att tågresenärer någonsin ska ta sig ur de nedfallna kontaktledningarnas och signalfelens epok.

Därtill har Stockholms handelskammare, som annars är en ekonomiskt sinnad organisation, missat att regeringen vill lånefinansiera bygget. Handelskammaren är oroad för att höghastighetsbanan tränger ut allt som är beslutat, men hela poängen är att planerna på nya banvallar ska ligga utanför det som är beslutat.

Svensk statsskuld dyker under 20 procent av BNP under novemberlovet och under 15 procent strax före nästa val. Innan 20-talet är slut har marknaden för statspapper helt avvecklats. Det vill ingen. Sverige kommer att börja låna och får till och med betalt för det. Vi har ett gyllene tillfälle att finansiera ny räls. Stockholms handelskammare, som i sin stolta historia har bejakat alla infrastrukturprojekt, kan tänka bättre, längre och vidare än så här.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?