Till skillnad från det mer statiska Karlskrona tre mil bort har Ronneby haft en osviklig känsla för att hänga med i världens trender. Efter ett långt liv som handelsplats lyckades man marknadsföra sitt järnhaltiga brunnsvatten till den gryende hälsointresserade europeiska societeten och blev Sveriges största hälsocenter med Ronneby Brunn.
När svenskarna fick sockerfnatt och började söta sin sill och sitt bröd startade man sockerbruk med import från Västindien. När moderna hem ville ha lättare och renare kärl startades Kockums emaljverk. Och sedan rullade den tunga industrin in med de stora svenska världsföretagen fram till 1990-talet då en tredjedel av de anställda fick gå. Då hoppade man på högskoletrenden och digitaliseringsvågen med Soft Center.
Ingen kan säga att Ronneby har varit en fridsam plats. Superiet hos industriarbetarna var svårartat. Dansverksamheten neråt ån var känd för sin synd, marknadsdagen Tosia bonnadan för sina slagsmål. Folk har kommit och gått, med allt vad det innebär.
Men Ronneby har tills nu aldrig slarvat med sin inre ordning. De tidigaste tryckta källorna vittnar om en 15 man stark vakt som höll ordning öster om å-kroken. Under industriperiodens topp infördes, först i Sverige, ridande polis.
För inte så länge sedan hade Ronneby en egen tingsrätt i ett ståtligt stenhus. Domare och åklagare bodde i staden. Ronneby hade också en polisstation med polischef, kriminalare, trafikpoliser, ordningspoliser, närpoliser, jouröppet och nattöppet och ett vakthavande befäl som BLT och Sydöstrans kvällsreportrar ringde varje kväll klockan 21.
Känslan av det gamla rättssamhällets lokala närvaro är nu borta.
Ronneby tingsrätt blev Blekinge tingsrätt och flyttade till Karlskrona. Polisstationen upplöstes i Region Syd i den stora omorganisationen. Den finns fysiskt kvar och härifrån utgår yttre personal och på kontoret jobbar några utredare. Men den tidigare närvaron till medborgarna har försvagats till den grad att många har uppfattningen att Ronneby inte har någon polisstation. På entrédörren sitter en lapp om att receptionen är stängd sedan 2016 och ett 114-nummer om man har tips. Då hamnar man i Malmö. Ronneby delar på 1(!) kommunpolistjänst med Torsås, en liten kommun i Småland tio mil bort. Hon är tillfälligt tjänstgörande.
Ungefär samtidigt som polis och ting försvann flyttade högskolan till Karlskrona och Ronneby fick 700 lediga studentlägenheter. Då kom flyktingkrisen. Ronneby följde sin världstillvända vana och tog emot 2.500 asylinvandrare plus 700 till Migrationsverkets lokaler, mest från Syrien.
Det placerar Ronneby i topp över mindre kommuners flyktingmottagande.
Mycket går bra. 200 glada skolbarn bussas varje morgon från centrum ut till byskolorna i Backaryd, Saxemara, Hallabro och Eringsboda. Det lokala näringslivet har lika mycket högkonjunktur som överallt i Sverige och även flyktingar får jobb. Burger King har slagit sig ner. Snart öppnar Max. Det smakar att vara en inflyttningskommun.
Men ordningen går inte bra.
I samtal med ansvariga personer i kommunen framträder en intressant bild av vad ”parallellsamhälle” egentligen innebär och som illustrerar delar av Di:s serie om säkerhetsproblemen i handeln.
När en så stor grupp från ett annat land flyttar till en liten ort med svaga eller obefintliga rättsliga institutioner uppstår en rad problem som drabbar de nyanlända mest.
Bland annat följer en hel informell ekonomi med. Delar av livsmedelshandeln, klädhandeln och handel med berusningsmedel har helt egna försörjningslinjer via Malmö. Liksom alla ekonomier behöver även den informella skydd, former för avtal och tvistelösningsmekanismer. Men det är inte polisen, advokatkontor och domstolar som skyddar en svart ekonomi, det är helt andra makter. Och det är då det smäller. Ronneby har haft flera upploppsliknande slagsmål på torget med 30 till 40 deltagare som i huvudsak har handlat om ekonomiska tvister, senast före jul. Ingen har dömts för misshandel i samband med slagsmålen, trots att flera har vårdats på sjukhus efteråt.
Eftersom polismakten är så långt bort, upptagen av gränsvaktande vid Öresund och skjutningar i Malmö och har oändliga utredningstider och avskriver småbrott uppstår en annan inre ordning än den formella.
De som under några år blev den inre ordningen, eller i alla fall försökte vara det, är två statslösa palestinska bröder, boende utanför Helsingborg. De nosade upp polisvakuumet i Ronneby och började med hot och slag resolut driva in egen skatteuppbörd, särskilt av de nyanlända och invandrare med butik. Den äldste brodern har 30 domar, 5 besöksförbud och utvisningsbeslut men Libanon vägrar klokt nog att ta emot honom.
Kvällsposten har rapporterat ingående om effekten av deras verksamhet. Alla i Ronneby visste, men ingen vittnade. Brödernas flickvänner kunde lugnt äta gratis på restaurangerna. Ingen vågade komma ut med notan. En svans av småpojkar skötte skadegörelsen om någon inte lydde eller inte betalade skyddsavgift. Just nu tycks de syssla med annat, senaste gången de sågs i staden var i höstas.
För att klara sig i en sådan miljö, särskilt om man ska driva en butik eller ett företag, behöver man skydd och tillgång till repressalier. Som mest har Ronneby, som är en liten kommun, haft fyra konkurrerande gäng som organiserat handel, skyddat sina egna medlemmar och sina uppdragsgivare och utfört ställföreträdande hämnd för krossade rutor, misshandel, ovälkommet intresse för andras flickvänner och andra mycket mänskliga tvister.
Gängrivaliteten förstärks ibland av Mellanöstern-konflikter, den allvarligaste i Ronneby är mellan afghaner och araber, och ibland av släkt- och familjekonstellationer.
Centrumhandel har det svårt överallt i Sverige. Butikerna pressas av köpcentrum längre ut mot stora vägen och av e-handeln. Men den allmänna uppfattningen i Ronneby är att kriminaliteten har ett högt pris för handlare och krogägare. Det är dyrt med stölder och skadegörelse, men framför allt drar sig kunder för att gå dit, särskilt äldre och de som bor en bit utanför staden.
Ronnebys ”volymproblem” hade varit mindre med en mer realistisk migrationspolitik, men huvudproblemet är ändå känslan att polisen inte är där. Stadens tradition av öppenhet, omvandling och rörlighet är frisk men hamnar i kris när den inre säkerheten är försvagad.
Kommunen diskuterar nu att göra centrum till ett ”Paragraf-3-område” som gör att kommunens inhyrda vakter får halvt polisiära befogenheter. Man har fått avslag på bevakningskameror på torget men ja på gymnasieskolan. Där har man även inpasseringskort för att få bort personer som inte är elever.
Den lokala debatten är en spegelbild av den nationella. Varje initiativ för att återta ordningsmakten har mött motstånd, beskyllts för svartmålning eller för att kränka integriteten eller för populistiska hårda tag. De rösterna går maffians ärenden. Det finns alltid en ordningsmakt, antingen det etablerade samhällets, eller parallellsamhällets. Öppna en riktig polisstation i Ronneby.
Du har väl inte missat DiTV – Sveriges nya ekonomi-tv-kanal?
