Staden som lagen har övergivit

Efter att ha strömmat ner från Småland kastar sig Ronnebyån nerför ett sista 15 meter högt stup och rinner därefter i en halvcirkel innan den tar sikte på havet i en rak, seglingsbar och bred flod av svart vatten. I halvcirkeln ligger Ronneby sedan 1200-talet, i åns vallgrav, väl skyddad, med kraftkälla i forsen och bra hamn för skepp från andra sidan Östersjön.

ÅN. Ronneby är en vacker dröm utmed åns väg till havet. Staden har stolta traditioner av öppenhet och omvandling men har aldrig slarvat med sin inre ordning. Tills nu.
ÅN. Ronneby är en vacker dröm utmed åns väg till havet. Staden har stolta traditioner av öppenhet och omvandling men har aldrig slarvat med sin inre ordning. Tills nu.Bild:ROLF CHRISTENSEN

Till skillnad från det mer statiska Karlskrona tre mil bort har Ronneby haft en osviklig känsla för att hänga med i världens trender. Efter ett långt liv som handelsplats lyckades man marknadsföra sitt järnhaltiga brunnsvatten till den gryende hälsointresserade europeiska societeten och blev Sveriges största hälsocenter med Ronneby Brunn.

När svenskarna fick sockerfnatt och började söta sin sill och sitt bröd startade man sockerbruk med import från Västindien. När moderna hem ville ha lättare och renare kärl startades Kockums emaljverk. Och sedan rullade den tunga industrin in med de stora svenska världsföretagen fram till 1990-talet då en tredjedel av de anställda fick gå. Då hoppade man på högskoletrenden och digitaliseringsvågen med Soft Center.

Ingen kan säga att Ronneby har varit en fridsam plats. Superiet hos industriarbetarna var svårartat. Dansverksamheten neråt ån var känd för sin synd, marknadsdagen Tosia bonnadan för sina slagsmål. Folk har kommit och gått, med allt vad det innebär.

Men Ronneby har tills nu aldrig slarvat med sin inre ordning. De tidigaste tryckta källorna vittnar om en 15 man stark vakt som höll ordning öster om å-kroken. Under industriperiodens topp infördes, först i Sverige, ridande polis.

För inte så länge sedan hade Ronneby en egen tingsrätt i ett ståtligt stenhus. Domare och åklagare bodde i staden. Ronneby hade också en polisstation med polischef, kriminalare, trafikpoliser, ordningspoliser, närpoliser, jouröppet och nattöppet och ett vakthavande befäl som BLT och Sydöstrans kvällsreportrar ringde varje kväll klockan 21.

Känslan av det gamla rättssamhällets lokala närvaro är nu borta.

Ronneby tingsrätt blev Blekinge tingsrätt och flyttade till Karlskrona. Polisstationen upplöstes i Region Syd i den stora omorganisationen. Den finns fysiskt kvar och härifrån utgår yttre personal och på kontoret jobbar några utredare. Men den tidigare närvaron till medborgarna har försvagats till den grad att många har uppfattningen att Ronneby inte har någon polisstation. På entrédörren sitter en lapp om att receptionen är stängd sedan 2016 och ett 114-nummer om man har tips. Då hamnar man i Malmö. Ronneby delar på 1(!) kommunpolistjänst med Torsås, en liten kommun i Småland tio mil bort. Hon är tillfälligt tjänstgörande.

Ungefär samtidigt som polis och ting försvann flyttade högskolan till Karlskrona och Ronneby fick 700 lediga studentlägenheter. Då kom flyktingkrisen. Ronneby följde sin världstillvända vana och tog emot 2.500 asylinvandrare plus 700 till Migrationsverkets lokaler, mest från Syrien.

Det placerar Ronneby i topp över mindre kommuners flyktingmottagande.

Mycket går bra. 200 glada skolbarn bussas varje morgon från centrum ut till byskolorna i Backaryd, Saxemara, Hallabro och Eringsboda. Det lokala näringslivet har lika mycket högkonjunktur som överallt i Sverige och även flyktingar får jobb. Burger King har slagit sig ner. Snart öppnar Max. Det smakar att vara en inflyttningskommun.

Men ordningen går inte bra.

I samtal med ansvariga personer i kommunen framträder en intressant bild av vad ”parallellsamhälle” egentligen innebär och som illustrerar delar av Di:s serie om säkerhetsproblemen i handeln.

När en så stor grupp från ett annat land flyttar till en liten ort med svaga eller obefintliga rättsliga institutioner uppstår en rad problem som drabbar de nyanlända mest.

Bland annat följer en hel informell ekonomi med. Delar av livsmedelshandeln, klädhandeln och handel med berusningsmedel har helt egna försörjningslinjer via Malmö. Liksom alla ekonomier behöver även den informella skydd, former för avtal och tvistelösningsmekanismer. Men det är inte polisen, advokatkontor och domstolar som skyddar en svart ekonomi, det är helt andra makter. Och det är då det smäller. Ronneby har haft flera upploppsliknande slagsmål på torget med 30 till 40 deltagare som i huvudsak har handlat om ekonomiska tvister, senast före jul. Ingen har dömts för misshandel i samband med slagsmålen, trots att flera har vårdats på sjukhus efteråt.

Eftersom polismakten är så långt bort, upptagen av gränsvaktande vid Öresund och skjutningar i Malmö och har oändliga utredningstider och avskriver småbrott uppstår en annan inre ordning än den formella.

De som under några år blev den inre ordningen, eller i alla fall försökte vara det, är två statslösa palestinska bröder, boende utanför Helsingborg. De nosade upp polisvakuumet i Ronneby och började med hot och slag resolut driva in egen skatteuppbörd, särskilt av de nyanlända och invandrare med butik. Den äldste brodern har 30 domar, 5 besöksförbud och utvisningsbeslut men Libanon vägrar klokt nog att ta emot honom.

Kvällsposten har rapporterat ingående om effekten av deras verksamhet. Alla i Ronneby visste, men ingen vittnade. Brödernas flickvänner kunde lugnt äta gratis på restaurangerna. Ingen vågade komma ut med notan. En svans av småpojkar skötte skadegörelsen om någon inte lydde eller inte betalade skyddsavgift. Just nu tycks de syssla med annat, senaste gången de sågs i staden var i höstas.

För att klara sig i en sådan miljö, särskilt om man ska driva en butik eller ett företag, behöver man skydd och tillgång till repressalier. Som mest har Ronneby, som är en liten kommun, haft fyra konkurrerande gäng som organiserat handel, skyddat sina egna medlemmar och sina uppdragsgivare och utfört ställföreträdande hämnd för krossade rutor, misshandel, ovälkommet intresse för andras flickvänner och andra mycket mänskliga tvister.

Gängrivaliteten förstärks ibland av Mellanöstern-konflikter, den allvarligaste i Ronneby är mellan afghaner och araber, och ibland av släkt- och familjekonstellationer.

Centrumhandel har det svårt överallt i Sverige. Butikerna pressas av köpcentrum längre ut mot stora vägen och av e-handeln. Men den allmänna uppfattningen i Ronneby är att kriminaliteten har ett högt pris för handlare och krogägare. Det är dyrt med stölder och skadegörelse, men framför allt drar sig kunder för att gå dit, särskilt äldre och de som bor en bit utanför staden.

Ronnebys ”volymproblem” hade varit mindre med en mer realistisk migrationspolitik, men huvudproblemet är ändå känslan att polisen inte är där. Stadens tradition av öppenhet, omvandling och rörlighet är frisk men hamnar i kris när den inre säkerheten är försvagad.

Kommunen diskuterar nu att göra centrum till ett ”Paragraf-3-område” som gör att kommunens inhyrda vakter får halvt polisiära befogenheter. Man har fått avslag på bevakningskameror på torget men ja på gymnasieskolan. Där har man även inpasseringskort för att få bort personer som inte är elever.

Den lokala debatten är en spegelbild av den nationella. Varje initiativ för att återta ordningsmakten har mött motstånd, beskyllts för svartmålning eller för att kränka integriteten eller för populistiska hårda tag. De rösterna går maffians ärenden. Det finns alltid en ordningsmakt, antingen det etablerade samhällets, eller parallellsamhällets. Öppna en riktig polisstation i Ronneby.

Du har väl inte missat DiTV – Sveriges nya ekonomi-tv-kanal? 


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från TableauAnnons

Därför är data nyckeln till en mer hållbar tillverkning

Vi är fortfarande mitt uppe i en av de största kriserna i modern tid. Corona-pandemin har inte bara accelererat digitaliseringen av vårt samhälle med flera år utan också skapat en ny typ av krismedvetenhet och insikt i hur jorden exploaterats. Detta har i sin tur lett till högre krav på företag och myndigheter, inte minst inom den tillverkande industrin. Företag måste nu se till att inte bara sluta överutnyttja miljön utan också förstå hur data och insikter kopplat till detta kan bidra till en ökad hållbarhet.

Att arbeta hållbart är inte längre bara en önskan utan en nödvändighet. För företag i allmänhet och den tillverkande industrin i synnerhet har hållbarhet hamnat högre upp på agendan som ett viktigt huvudmål. Många har tvingats ställa om sin produktion under pandemin och börjat arbeta mer agilt. Samtidigt ligger industrin efter och är fragmenterad med många legacy-system och komplicerade datastrukturer. Detta gör det svårt att fatta beslut och skapa insikter baserat på data som kan bidra till mer hållbara processer.

– Eftersom kunder kräver mer hållbara produkter och förpackningar vet tillverkarna nu att agera datadrivet är ett måste snarare än något som är trevligt att ha. Hela 10 procent av allt vi tillverkar globalt går till spillo på grund av ineffektivitet och slöseri. Genom att exempelvis belysa data kopplat till avkastning, drifttid och leveranstid, kan man fatta affärsmässiga beslut som hjälper till att effektivisera tillverkningsprocesserna, säger Fredrik Holmgren, sverigechef på datavisualiseringsbolaget Tableau.

Läs mer om Tableau 

Tillgång till rätt data

Generellt har den tillverkande industrin många olika typer av datapunkter som innefattar mänskliga resurser, logistikflöden, kapitalinvesteringar och föränderliga kundkrav. Att ha tillgång till rätt data och kunna tolka den är därför nyckeln till att få en helhetsbild, kunna förstå vad man behöver och när man behöver göra det.

– Ett stort problem är när data hamnar i olika silos, och inte görs synlig över hela organisationen. En annan viktig del är också att tillgängliggöra data för medarbetare och utbilda dem kring hur man använder den på rätt sätt. Det gör bland annat att man kan komma till insikter snabbare jämfört med gamla modeller. När data är tillgänglig för alla kan besluten tas nästan direkt istället för att ta timmar eller dagar att analysera. Man sätter analysmöjligheten längst ut i organisationen, vilket skapar en enorm fördel när det kommer till att driva organisationen framåt. 

Identifiera relevanta datapunkter

Vilka mätpunkter man ska fokusera på för att nå sina hållbarhetsmål och bli mer lönsamma är givetvis olika från bolag till bolag, förklarar Fredrik Holmgren.

– Men man har sett att de företag som använder och analyserar sin data har sett en signifikant förbättring i lönsamhet. Man måste dock se till sin egen verksamhet och koka ned sina mätpunkter till vilka som är viktigast och mest affärskritiska för en själv. Som en regel är det bättre att ha några få relevanta mätetal, än för många.

Kontakta Tableau 

Många tillverkare har redan all information de behöver för att skapa en mer hållbar verksamhet men vet inte hur de ska använda datan, sammanföra den och fatta insiktsfulla och informerade beslut. Tableau hjälper sina kunder att visualisera och använda datan korrekt och därmed upptäcka ineffektivitet i tillverkningsprocessen, göra kostnadsminskningar och uppfylla de skyldigheter som gäller ens koldioxidavtryck.

En plattform som uppmuntrar till förändring

Tableau, som är en del av Salesforce, jobbar för en mer hållbar affärsvärld, både genom sina kunder men också i sin egen verksamhet. Med en stark tro på att företags verksamhet ska fokusera på att förbättra världens tillstånd, är målet att Salesforce ska vara en plattform som uppmuntrar till förändring.

– Vi arbetar för att skapa en hållbar framtid med låga koldioxidutsläpp genom att exempelvis jobba mot att vår globala verksamhet ska använda 100 procent förnybar energi, leverera ett koldioxidneutralt moln till våra kunder och fortsätta att certifiera gröna byggnader och andra innovativa gröna kontor. Vi vet att företag har en nyckelroll att spela och nöjer oss aldrig med status quo, avslutar Fredrik Homgren.

Läs mer om Tableaus lösningar här

Mer från Tableau

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Tableau och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?