Annons

Stå upp för Litauen och EU:s autonomi

Litauen tillhör normalt EU:s mindre tongivande medlemsstater. Landet har 2,8 miljoner invånare och en ekonomi som visserligen är störst i Baltikum, men som bara utgör ungefär en tiondel av Sveriges. 

Jämfört med Kina utgör den ynka 0,4 procent.

KINA-EU. Kina har inlett en destruktiv kampanj mot Litauen och president Gitanas Nauseda efter att landet öppnat en representation för Taiwan i Vilnius. EU-kommissionen med ordförande Ursula von der Leyen har lagt fram förslag på ett nytt instrument för att bemöta den typen av påtryckningar.
KINA-EU. Kina har inlett en destruktiv kampanj mot Litauen och president Gitanas Nauseda efter att landet öppnat en representation för Taiwan i Vilnius. EU-kommissionen med ordförande Ursula von der Leyen har lagt fram förslag på ett nytt instrument för att bemöta den typen av påtryckningar.Foto:Mindaugas Kulbis

Men baltstaten är tuff för sin storlek. 

När andra rättar in sig i Kinas led gör Litauen det motsatta. Litauen har nämligen öppnat en de facto-ambassad för Taiwan i Vilnius, vilket gör kommunistpartiet rasande. 

Partiet ser Taiwan som en del av Kina, som ska återinförlivas med moderlandet, med våld om så krävs.

Litauen har man dock inte hotat med våld, så här långt. Peking har däremot tagit fram det grövsta ekonomiska artilleriet för att se till att provokationerna mot dess ”inre angelägenheter” upphör. 

Kina har nedgraderat sina diplomatiska relationer med Litauen, börjat blockera litauisk export samt hotat att även ge sig på multinationella företag som gör affärer med litauiska bolag.

Sanktionerna är ännu inte officiellt bekräftade, men Peking är uppenbart ute efter att statuera exempel – att visa omvärlden vad som väntar om man inte anammar den kinesiska världsordningens regler. 

Där existerar tydligen inte begreppet ”proportionalitet”, med tanke på åtgärdernas dignitet och de enorma styrkeskillnaderna mellan Kina och Litauen. 

Kinas lättkränkthet har nått nya rekordnivåer.

Kina är visserligen ingen stor handelspartner till Litauen. De litauiska bolagen säljer däremot komponenter till EU-grannarna i stor skala, som i sin tur exporterar till Kina. Under fjolåret importerade exempelvis svenska bolag litauiska varor för 12 miljarder kronor.  

Att sekundära sanktioner kan få stora effekter har exempelvis iranska bolag blivit varse de senaste åren efter USA:s sanktionspaket. 

På samma sätt som europeiska bolag då ställdes inför valet mellan att handla med Iran eller USA kan de nu ställas inför ett val mellan Litauen och Kina.

Hur mycket företagsledare än sympatiserar med Litauen och föraktar kommunistpartiets metoder kommer de sannolikt att välja Kina, av ekonomiska skäl, vilket kineserna också räknar med. 

Sådan är tyvärr den krassa verkligheten.

Litauerna skulle såklart kunna tänka om. De skulle kunna göra som Nicaragua gjorde i förra veckan och bryta relationerna med Taiwan och erkänna att det bara finns ”ett Kina”, vilket applåderades från Peking.

Men Litauen verkar stå på sig, vilket de ska ha beröm för. Utrikesministern säger i en intervju med SR att landet väntar sig hjälp från Bryssel. ”Nästa gång kan det vara någon annan som pressas”, säger Gabriel Landsbergis.

Han har alldeles rätt. 

Nästa gång kan det vara Sverige som på nytt felat i Pekings ögon, med stora risker för vårt Kina-exponerade näringsliv som följd.

Den stora frågan är vad EU kan göra åt saken. Fram till nyligen var svaret nedslående. 

Men EU-kommissionen lade i förra veckan fram ett förslag på ett nytt instrument som kan användas mot tredje land som beter sig illa mot medlemsländer, ett ”anti-påtryckningsinstrument”. 

Med hjälp av instrumentet ska EU snabbt kunna besvara orättfärdiga handelshinder och andra typer av påverkanskampanjer. Förslaget ser ut att vara skrivet just för ett sådant scenario som nu spelas upp.

Det är positivt att Bryssel vill ha större muskler för att kunna stå upp för medlemsländerna, att man är beredd att sätta hårt mot hårt. EU är trots allt en ekonomisk stormakt med den nästintill unika förmågan att kunna påverka Kina.

Man kan såklart fråga sig om det verkligen blir bättre av att svara med samma mynt. 

Den svenska regeringen tillhör de kritiska länder som inte tror det, som menar att det nya instrumentet riskerar att hota handeln och WTO-reglerna.

Den risken är överhängande. 

Men det är svårt att se vad alternativet skulle vara. Att försöka med dialog och hoppas på att Kina ska komma på bättre tankar fungerar uppenbart inte. 

Peking har gång på gång visat att man inte är intresserat av att följa de västerländska handelsreglerna utan snarare att diktera andra länders handelspolitik. 

Det kan inte få fortsätta ostraffat.

Självklart ska EU inte förstöra några handelsrelationer i onödan. Det nya instrumentet måste förses med tydliga kriterier för hur och när det ska användas för att minska risken för missbruk. Men dessvärre behövs det för att försvara EU:s autonomi.

 I väntan på att instrumentet godkänns bör europeiska bolag visa sitt stöd för Litauen genom att öka handeln med landet.

 

Mer från ledarredaktionen? Lyssna på Di:s Ledarpodd här.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera