1515
Annons

SR klarar inte sina dubbla uppdrag

Utvecklingen runt säkerhetsskandalen på Sveriges Radio är häpnadsväckande. Så mycket har hanterats amatörmässigt, och ledningens attityd är upprörande.

Cilla Benkö.
Cilla Benkö.Foto:Anna Bredberg

Det finns många aspekter på det som skett. En handlar om Sveriges Radios dubbelroll, att ha både en publicistisk och myndighetsmässig roll.

Dagens Nyheter avslöjade tidigare i juli att Sveriges Radio har brustit i sitt säkerhetsarbete beträffande sin roll i Sveriges beredskap, med ansvar för att sända ut officiella meddelanden till allmänheten. Det gällde bland annat utebliven säkerhetsprövning av konsulter.

Sveriges Radios ledning gjorde då i stort sett alla fel i sin krishantering som man kan göra. Vd Cilla Benkö gjorde sig först otillgänglig. Säkerhetschefen försökte förringa DN:s rapportering och framförde något som måste uppfattas som hot om att anmäla DN till Säpo.

Detta förvånar, med tanke på att just säkerhetsskyddsfrågor skakade om det politiska Sverige en julimånad för precis fem år sedan. Den gången tonades uppgifterna om Transportstyrelsen ned, sedan blev problemet uppenbart. Ministrar föll.

Det finns många skillnader mot SR-skandalen, men erfarenheten från 2017 borde åtminstone ha gjort att reaktionsmönstret var annorlunda hos SR-ledningen än det visade sig vara.

Att händelserna hos SR avslöjas mitt under Rysslands krig mot Ukraina, då säkerhetsfrågor är högsta prioritet i hela samhället, gör det bristande ansvarstagandet ännu mer allvarligt.

Sveriges Radio har en myndighetsfunktion. Företaget är statligt ägt om än via en mellanhand. Villkoren för verksamheten är politiskt bestämda. Finansieringen likaså. Samtidigt har det varit viktigt för SR och dess journalister att de ägnar sig åt oberoende journalistik. De tar inte diktat från någon, de granskar makten och det har varit viktigt att bekämpa bilden av att det skulle vara ett statligt bolag.

Men när den egna verksamheten granskas blir det rätt tyst. Ett intervjuinslag i ”Studio Ett” och ett inslag i specialprogrammet ”Medierna” är i huvudsak den enda rapportering SR har gjort tillgänglig om detta, som i övriga medier har varit en relativt stor nyhet.

Den egna journalistiska rapporteringen utgör hela Sveriges Radios förtroendekapital. Om den brister finns bara myndighetsdelen kvar.

Detta borde bekymra den som värnar public service-bolagens roll.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera