I USA står valet mellan samarbete eller konfrontation, i Storbritannien mellan avtal med EU eller ”ensam är stark”.
Oavsett hur det går är det lätt att bli missmodig. Det globala näringslivet började redan för tio år sedan dela upp sina värdekedjor i regionala, i USA är båda kandidaterna protektionister och i Kina har framgångarna i kombination med den stora hemmamarknaden lett till att tuppkammen växt. Förväntan att anglosaxisk kultur till sist ska demokratisera hela världen och särskilt jätten Kina via politik och företagande har minskat.
Men det finns hopp, och det står till en helt annan del av den anglosaxiska kulturen, nämligen den finansiella. För till följd av avreglering och ökat välstånd har även ägandet i världen till sist samlats, globaliserats och tagit sig ton via en enorm fondindustri. Nu är den på allvar på väg in i Kina. Sedan landet öppnat för utländskt helägande av fondbolag och andra samarbeten storsatsar alltfler av Wall Streets mäktiga finansbolag på den hägrande jättemarknaden, fondjättarna Blackrock och Vanguard, bankerna Citigroup och JPMorgan Chase med flera.
På kuppen hoppas Kinas makthavare höja standarden på sin växande fondindustri, kanalisera sparande från fastigheter och gömmor i madrasser till aktier och därmed dämpa svängningarna på sina börser.
Det finns mycket att invända mot fondindustrin, att den är kortsiktig, tar för mycket betalt och minskar mångfalden genom att flyga i flock. Men en sak är säker, den vilar tungt på äganderätt och lagrätt. Det har den gjort ända sedan grunden lades i Storbritannien på 1800-talet i en demokratisk anglosaxisk kultur.
Om Kinas president Xi Jinping ska lyckas måste han till sist ta hänsyn till detta, och till sist segrar kanske därför hoppet, oavsett hur det går i USA och Storbritannien de närmaste dagarna.