Annons

Sparsamma alliansen bör formulera en vision

LEDARE. Under tisdagsmorgonen kom det vit rök ur Europabyggnaden, där EU:s stats- och regeringschefer sammanträtt sedan i fredags. Att ett avtal var på plats meddelades av Europeiska rådets ordförande Charles Michel med att endast skriva ”Deal!” på Twitter. Frankrikes president Emmanuel Macron kände segerrus och kallade det hela för en historisk dag för Europa.

EU-INTEGRERING. Förbundskansler Angela Merkel och president Emmanuel Macron har en gemensam agenda om ett fördjupat EU-samarbete, centrerat kring euron och som innehåller fler överstatliga lösningar. Det behöver kontrasteras av den sparsamma alliansen.
EU-INTEGRERING. Förbundskansler Angela Merkel och president Emmanuel Macron har en gemensam agenda om ett fördjupat EU-samarbete, centrerat kring euron och som innehåller fler överstatliga lösningar. Det behöver kontrasteras av den sparsamma alliansen.Foto:John Thys

På EU-toppmötet i februari kraschade förhandlingarna om långtidsbudgeten, på grund storleken på budgeten och över enskilda länders rabatterade medlemsavgifter. Och efter att det hade konstaterats att EU behövde inrätta en återhämtningsfond för medlemsländerna som drabbats av coronakrisen, som EU-kommissionen döpte till Next Generation EU, och samtliga 27 medlemsländer ställt sig bakom detta var det dags för ländernas regeringar att inta sina förhandlingspositioner i bägge ärendena.

Utgångsläget för Sverige i förhandlingen var bra. Övriga EU-länder ville framför allt ha mer pengar från nettoinbetalarna och Sverige har tidigare varit framgångsrika i liknande förhandlingar, där tidigare socialdemokratiska regeringar lyckats freda den svenska rabatten. Och alliansregeringen lyckades sänka Sveriges EU-avgift, var med och sänkte den totala EU-budgeten och samtidigt motverkade hoten om EU-skatter.

Frankrike, och ett antal andra länder, framförde som vanligt krav på djupare integrering och mer överstatliga lösningar. Tyskland bytte fot från positionen under finanskrisen för ett decennium sedan och gick med på utbetalningar i form av bidrag, de gick också med på att fonden finansieras genom att EU-kommissionen lånar ihop beloppet på finansmarknaderna, vilket möjliggörs av att medlemsländerna borgar lånen, samt på lättade på kraven om budgetdisciplin. Sveriges position, tillsammans med de övriga i den grupp – Danmark, Nederländerna och Österrike – som media benämnt som ”de sparsamma fyra”, var framför allt att utbetalningarna från fonden skulle vara helt i form av lån och inte bidrag.

De ville även minska storleken på långtidsbudgeten, hålla nere vissa nettobetalares medlemsavgifter genom bibehållna rabatter, att det skulle ställas olika krav på upprätthållande av rättsstat och på strukturreformer samt att inte ge EU beskattningsrätt över de nationella medlemsstaterna. På flera av kraven fick den så kallade ”frugala fyran” – som över helgen även kompletterades med Finland – stryka på foten. Det går att anta att även Storbritannien hade allierat sig med de fyra och att det troligtvis hade ökat chanserna för att få kraven hörsammade. Redan samma år som brexit de facto sker upplever vi maktförskjutningen, och de efterföljande konsekvenserna för vår version av och vision om EU-samarbetet.

Resultatet blev nämligen bara en marginell minskning av långtidsbudgetens storlek och förvisso en förändring i fördelningen mellan lån och bidrag, men en majoritet av fondens utbetalningar kommer till slut att vara bidrag. Sverige fick en bibehållen rabatt men ändock en ökning av medlemsavgiften på 6 miljarder kronor nästa år. Det återfinns inga verksamma motkrav på rättstatsprinciper eller ekonomiska strukturreformer. Det kommer dessutom att ske en stor principiell förändring inom EU där unionen nu ges rätten att beskatta medlemsländerna och dess medborgare samt att EU i realiteten skaffar sig en egen skuld. En ljuspunkt är att Nederländerna fick medhåll för sitt krav om en nödbroms – en mekanism som tillåter att länder, som anser att coronafondpengarna används fel av andra enskilda länder, ska kunna klaga till Europeiska rådet och på så sätt stoppa utbetalningarna.

Den nybildade alliansen av sparsamma länder i Europeiska rådet får slicka sina sår och framöver se till att i Europaparlamentet, och andra forum, driva på för mer budgetdisciplin, nödvändiga strukturreformer av de andra medlemsländernas arbetsmarknader och ekonomier, mindre transfereringar och respekt för rättsstaten. Därtill bör de ta tillfället i akt att gemensamt försöka formulera en egen idé om hur EU ska se om 15 till 20 år. Ett uppenbart problem i de senaste förhandlingarna om EU:s framtid är att en del andra länder har en motsatt tydlig målbild om vad EU ska bli, och föreslår reformer i den riktningen. Det behövs en annan vision, som vilar på idéer om rättsstat, fri handel, marknadsekonomi, konkurrenskraft och fri rörlighet.


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?