Det finns en avgörande skillnad mellan elektricitet och andra varor, nämligen elsystemets funktionssätt. Elens långa vandringsleder, elnätet, måste vid varje givet tillfälle vara balanserat. Det betyder att lika mycket el som konsumeras måste komma in. Dessutom måste det finnas spänning, annars kollapsar elsystemet. Planerbar elproduktion, som kärnkraft, har lättare att reglera spänningen i nätet än vad icke-planerbar elproduktion, som vind- och solkraft, har.
I SE4, Sveriges sydligaste elområde, som innefattar Skåne, Blekinge, Kronoberg och delar av Halland, Jönköping och Kalmar kan det bli svårt att balansera nätet i höst. Därför har Svenska kraftnät börjat förbereda sig för att bryta elen till vissa användare. Effektbristen kommer bli som mest påtaglig under de timmar med mycket förbrukning, som tidigt på morgonen och på eftermiddagen när människor återvänder från jobbet. När Svenska kraftnät beordrar regionnätföretagen att släcka ned, har företagen femton minuter på sig att verkställa ordern. Exakt hur triageringen av vilka hushåll, företag och verksamheter som ska bli utan el ska gå till hålls hemlig av säkerhetsskäl.
Måndagens presskonferens med energiminister Khashayar Farmanbar (S) bidrar tyvärr inte med mycket ljus i tunneln. Pressträffen handlade om ett underhåll på 8 av Sveriges nästan 200 stamnätsstationer. Underhåll som sker årligen och är planerade av Svenska kraftnät. Regeringens lösning på effektbristen, att bygga nya kablar, räcker inte. Bristen på planerbar elproduktion i södra Sverige gör att nya kablar inte kan nyttjas fullt ut. Ett konkret exempel är SydVästlänken mellan Hallsberg och Skåne som kostade 7 miljarder kronor och togs i bruk förra året, där överföringskapaciteten blivit lägre än väntat. Sverige har i dag, trots nya kablar, därför sämre överföringsförmåga än sista december 2020 då Ringhals 2 togs ur bruk.
Socialdemokraterna har i decennier kohandlat med Miljöpartiet, där regeringsmakten köpts med nedläggningar av fullt fungerande kärnkraft. Tolv kärnkraftsreaktorer har blivit sex, på politisk grund. Statsminister Magdalena Andersson sa i sitt installationstal att ny kärnkraft inte skulle vara en del av hennes gröna projekt.
Energidebatten präglas också av osanningar och rena lögner. Det hävdas att andra länder i Europa antingen aldrig haft storskalig kärnkraft eller är på väg att avveckla den. Det stämmer inte. I flera europeiska länder byggs eller planeras nya reaktorer: Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Finland, Slovakien, Ungern, Rumänien, Slovenien, Litauen, Polen och Storbritannien är några exempel. Farmanbar hävdade också under förra veckan i SVT Aktuellt att kärnkraftsnationen Frankrike har högre elpriser än Sverige, men Eurostats statistik för första kvartalet i år visar att svenska hushåll och industrier betalade 50 procent högre elpriser än franska.
Det värsta är att Sverige inte nödvändigtvis befinner sig på botten av energikrisen. Den amerikanska delstaten Texas har ungefär lika hög andel vindkraft som Sverige, runt 20 procent. Förra året drabbades delstaten av extrem kyla, och elpriset skenade från 16 öre per kilowattimme till 70 kronor. Elsystemet kollapsade och deras motsvarighet till Svenska kraftnät hanterade effektbristen med roterande strömavbrott. Flera miljoner blev utan el och åttio personer dog. Förutsättningarna är annorlunda här; vi har bättre överföringskapacitet inom landet och till andra länder och vi har både kärn- och vattenkraft.
Känslan av att det löser sig måste dock ersättas av en krismedvetenhet. Stockholms Handelskammare har visat att elbristen endast i huvudstadsregionen kan innebära mellan 200.000 och 400.000 färre förvärvsarbeten i Stockholm fram till 2031, och ännu värre kan det bli i södra Sverige.
Med hundratusentals jobb, industrietableringar, och hushållens plånböcker i potten borde elfrågan vara prioriterad i valrörelsen. Sverige har inte råd med nedsläckningspolitik.