1515
Annons

Socialdemokraterna är på väg att bli Folkpartiet

LEDARE. På fredag samlas socialdemokrater från hela landet för att dryfta arbetsmarknadsfrågor på S-kongressen i Örebro. Så var det inte tänkt från början. Partiet räknade mer eller mindre kallt med att förlora valet i höstas, lämna över regeringsmakten till Alliansen och därefter omgruppera i opposition.

VALANALYS. S håller på att bli ett storstadsparti för TCO-medlemmar som sänker värnskatten och ser det som sin bärande uppgift att skydda den liberala demokratin mot destabiliserande krafter långt in i LO-leden. Det är i bästa fall en mycket vågad strategi och i värsta fall rent självskadebeteende.
VALANALYS. S håller på att bli ett storstadsparti för TCO-medlemmar som sänker värnskatten och ser det som sin bärande uppgift att skydda den liberala demokratin mot destabiliserande krafter långt in i LO-leden. Det är i bästa fall en mycket vågad strategi och i värsta fall rent självskadebeteende.Foto:Anders Wiklund/TT

I Örebro skulle Stefan Löfven tacka för sig och lämna över stafettpinnen till Magdalena Andersson, Mikael Damberg eller kanske Anders Ygeman.

Sedan gick det som det gick. S gjorde bättre ifrån sig i valet än väntat. De rödgröna blev större än de borgerliga. Stor ovisshet infann sig. Efter 97 presskonferenser bytte C och L till slut sida i utbyte mot sänkt värnskatt och ett batteri av statliga utredningar.

I helgen diskuterar socialdemokratiska kongressombud därför jobb, omställning och utbildning på Conventum i Örebro som vore det 1997 eller 2004.

Det är det inte. S kan fortfarande manövrera som i fornstora dar – som maktparti är och förblir man oslagbara, det sitter i blodet men har också sin förklaring i Stefan Löfvens spelteoretiska färdigheter – men i grund och botten befinner sig partiet i ett mycket kritiskt läge.

Att Socialdemokraterna inte mår bra framgår tydligt av partiets valanalys som publicerades i veckan. S gjorde, trots den starka slutspurten, sitt sämsta riksdagsval någonsin. Ungefär lika illa gick det på landstingsnivå. Endast ett av 20 har numera rödgrön majoritet och enligt interna mätningar som valanalysen hänvisar till, har socialdemokraternas förtroende i sjukvårdsfrågor på flera håll mer eller mindre kollapsat.

Partiet backade i sammanlagt 251 kommuner. Sämst gick det i traditionella S-fästen på landsbygden, där Sverigedemokraterna samtidigt gick fram som en ångvält. SD fick över 20 procent i 128 av totalt 197 landsbygdskommuner. Fyra år tidigare var den siffran 29 kommuner.

Likadan är trenden med LO-väljarna. För tolv år sedan röstade 60 procent av dem på S, i höstas 40 procent. Raset framstår som mer dramatiskt om man betänker att Socialdemokraternas totala väljarandel minskade med sju procentenheter under samma period.

”Det tydligaste mönstret i det här valet är att klassröstandet blir allt svagare – väljare med arbetaryrken och låg utbildning lämnar partiet”, slår valanalysen fast.

I storstäderna går det desto bättre. ”I områden som Mälarhöjden, Hägersten (och) Södermalm i Stockholm”, där kunskapsekonomin blomstrar, jobben skapas och Carl Bildt åker elscooter nedför Hamngatan, ”återfinns flera valdistrikt där Socialdemokraterna går framåt i riksdagsvalet, trots den negativa rikstrenden.”

”De demografiska grupper som är överrepresenterade i dessa områden”, noterar författarna, utgör ”motsatsen till de grupper som i störst utsträckning lämnat partiet: arbetarväljare på landsbygden och i mindre kommuner utanför storstadsregionerna”.

Januariöverenskommelsen kommer inte att mildra de tendenserna, snarare förstärka dem. Av de tre övergripande frågor som drev väljarna från S – migrationen, sjukvården och pensionerna – berörs endast sjukvården i egentlig mening i uppgörelsen med C, L och MP och därtill knappast särskilt ingående.

Det är ett problem för S och i förlängningen ett problem för Sverige. Den svenska politiska energin alstras i spänningsförhållandet mellan socialdemokratins välfärdsvurm och borgerlighetens frihetssträvan. Januariöverenskommelsen sätter mycket av den dynamiken ur spel, försvagar därmed både vänstern och högern och ersätter dem i stället med en klump mitten.

Dialektiken försvinner, väljarna vet varken ut eller in och Socialdemokraterna blir Folkpartiet: Ett storstadsparti för TCO-medlemmar som sänker värnskatten och ser det som sin bärande uppgift att skydda den liberala demokratin mot destabiliserande krafter långt in i LO-leden.

Det är i bästa fall en mycket vågad strategi och i värsta fall rent självskadebeteende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera