ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Småföretagen behöver sjukvårdsförsäkringen

  • Foto: Christine Olsson/TT

LEDARE. Vänstern motarbetar privata vårdförsäkringar. Men marknaden försöker lösa ett praktiskt problem som politikerna inte klarat.

Osäkerheten om den offentliga vårdens förmåga att leverera har trefaldigat sjukvårdsförsäkringarna till 650 000 på 13 år. Förra året var ökningen runt 2 procent, trots att S och V då införde en förmånsskatt på sjukvårdsförsäkringar. Det är en ren straffskatt.

De som säger sig stå på de resurssvagas sida motarbetar privata lösningar i stället för att slåss för en fungerande modell. Om offentliga vårdinrättningar klarade att behandla patienter snabbare skulle ingen efterfråga försäkringar. 

Tillgängligheten i primärvården fungerar ganska bra sett till vårdgarantin. 82 procent har fått en medicinsk bedömning inom stipulerade tre dagar. Sedan kommer flaskhalsen, 80 procent har fått tid hos specialist inom 90 dagar. Endast 68 procent har fått operation eller annan åtgärd inom tidsgränsen 90 dagar. Över tre månader är en lång tid att vara sjukskriven.

Vårdgivarna gör sannolikt en helt korrekt medicinsk prioritering. Ur individens, företagets och samhällets synvinkel är det dock ekonomiskt vansinne att låta patienter gå hemma och vänta. Det vore mer rationellt av staten att lägga pengar på att utöka och effektivisera vårdkapaciteten än att betala sjuklön till alla som köar.

Detta är i hög grad en arbetsgivarfråga. 70 procent av försäkringarna är arbetsgivarbetalda. Arbetsgivaren tjänar på att medarbetarna får vård snabbt och kan komma tillbaka till jobbet. Det gäller framför allt småföretagen, som är mest sårbara. 

Det är också företag med från två upp till 29 anställda som har störst andel arbetsgivarbetalda försäkringar, runt 10 procent. När antalet anställda stiger faller andelen försäkrade successivt till runt 6 procent. Det visar en rapport av bland andra Mårten Palme vid Stockholms Universitet (2015). Studien visar också att sjukfrånvaron är hälften så hög hos försäkrade som hos övriga, även om den framhåller att andra faktorer kan ha betydelse. 

De branscher där flest försäkringar tecknas är bygg/fastigheter och finansiella tjänster/konsulter, detaljhandeln och tillverkningsindustrin. När det gäller andel försäkrade av arbetsgivaren är finansiella tjänster, media/telekom, byggindustrin och VA-sektorn störst. Det är förstås ytterst en fråga om hur svårt det är att ersätta en individ, det styrs dels av kritisk massa, dels av utbildningsnivå. 

Bland dem med enbart grundskola är bara 8,3 procent försäkrade, bland dem med gymnasieutbildning (två och tre år) är det 24 procent och för högre utbildning är siffran 16 procent. Om man ser till inkomsterna utgör den lägsta inkomstgruppen, som tjänar under 36 900 kronor, den största gruppen, drygt hälften. Höginkomsttagarna, med över 53 000 kronor i månaden, ligger på 19 procent och resten däremellan.

Vissa fackförbund tecknar gruppsjukvårdsförsäkringar för sina medlemmar, men inte LO. Det är av politiska skäl, ledningen är lojal med S, och motarbetar privata lösningar. Det är anmärkningsvärt med tanke på att bara hälften av medlemmarna sympatiserar med vänsterblocket S, MP och V. 

Det är också fel att, som vänstern gör, hävda att försäkringspatienter ”går förbi kön”. Ingen offentligt producerad vård går till dem. Även i privat vård har landstingspatienter alltid företräde. Den privata vård som upphandlas av försäkringsbolagen är överkapacitet. Landstinget skulle, i teorin, kunna upphandla mer vård, men väljer att inte göra det. Så skäll på dem. Marknaden försöker bara lösa ett problem.

Privata försäkringar minskar alltså inte tillgängligheten för icke-försäkrade. Men det är sant att de bygger ett system vid sidan. Det skrämmer Socialdemokraterna. De är rädda att denna framväxande marknad ska urholka förtroendet och betalningsviljan för den offentligt producerade vården. Men bästa försvar är att fokusera på att öka produktiviteten och effektiviteten i den offentliga vårdkedjan.

De privata försäkringspatienterna utgör inget hot mot den rådande modellen. Totalt står vården inom ramen för sjukvårdsförsäkringarna för 1 procent av all utförd vård. Men de behövs för att inte Sverige ska stanna. Varför ska bara sportstjärnor få ha sjukvårdsförsäkringar?

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies