-
Foto: Anders Wiklund/TT, Anders Wiklund/TT
LEDARE. ”Om de inte väljer sakpolitiken utan att i stället skapa största möjliga kaos blir det omöjligt för regeringen att styra landet.” Så sa den vikarierande centerledaren Anders W Jonsson på ett partimöte på fredagen. Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad kom med ungefär samma budskap i en DN-intervju.
I Di:s dokument om budgetstriden i talar nationalekonomen John Hassler om vikten att budgeten bereds i regeringskansliet, inte i riksdagen. Och i DN tidigare i veckan skriver statsvetaren Olof Petersson att riksdagen ägnar sig åt fel saker och faller för frestelsen att agera lagstiftare på egen hand. Detta är problematiskt eftersom det är regeringskansliet som har kompetens och resurser för en stabil och rättssäker lagstiftningsprocess, anser han.
Men det har inte blivit kaos för att några marginella budgetposter stryks av den opposition som tillsammans utgör en majoritet. Inte heller blir det kaos för att riksdagen gör tillkännagivanden i olika sakfrågor, något som Olof Petersson också kritiserar. Det blir inte ens kaos när riksdagen lagstiftar på egen hand.
Detta är något som händer ytterst sällan. De två mest kända fallen gällde registrerat partnerskap (1994) och samkönade äktenskap (2009). I båda fallen handlade det om att den borgerliga regeringen inte lade fram dessa förslag eftersom Kristdemokraterna blockerade frågan. Riksdagen gjorde hela lagstiftningsarbetet, och remitterade sina texter till Lagrådet. Såvitt känt finns inga kvalitetsbrister i denna lagstiftning.
Åtskilliga problem finns däremot i de lagförslag som kommer från regeringskansliet. Och det märks i kritiken från Lagrådet. ”Gymnasielagen” om uppehållstillstånd är kanske det främsta exemplet.
Att det som riksdagen beslutar om på egen hand är hafsigt och kaotiskt är regeringsmaktens narrativ. Den M/KD-budget som gick igenom i december 2018 kallades följaktligen servettskiss, fast det tekniskt sett var en ändring av regeringens budgetförslag och det allra mesta var oförändrat.
Hur relationen mellan regering och riksdag ska se ut regleras i grundlagen och riksdagens arbetssätt regleras i riksdagsordningen. Reglerna för budgetbeslut stoppar effektivt överbudspolitik i riksdagen. Det är förbjudet att lägga fram förslag som överskrider budgetens rambeslutsnivå.
Resten är en filosofisk fråga. Ska oppositionen under mandatperioden vara som en tankesmedja som bara utvecklar sin politik i syfte att få bättre resultat i nästa val eller ska den försöka få igenom delar av sin politik?
Svaret bör vara att det inte bara är legitimt, utan rentav en plikt att försöka driva igenom sin politik.