1515
Annons

Sluta säg ”våra äldre”

Med start 1976 påbörjades en dramatisk professionalisering av svensk barnomsorg. Utbildningen flyttade in till högskolan, gjordes flerårig och odlade fram en egen profession.

REFORM. Äldreomsorgen behöver en genomgripande reform som driver professionalitet, teknikutveckling och en ny syn på äldre. Kvalitetsarbetet i svensk barnomsorg bör ses som ett föredöme.
REFORM. Äldreomsorgen behöver en genomgripande reform som driver professionalitet, teknikutveckling och en ny syn på äldre. Kvalitetsarbetet i svensk barnomsorg bör ses som ett föredöme.Foto:Christine Olsson

Det hjälpte till att 1970-talets intresse för barn och barns villkor fick (mestadels) flickor med höga betyg att söka utbildningen. Decenniet var ett genombrott för barns rätt att vara egna individer. Barnaga avskaffades. Bris bildades. Barnlitteraturen fick storsäljande och banbrytande författare. Hela skådespelareliten gjorde Astrid Lindgren-filmer och kommunerna byggde badhus, hockey- och tennishallar. Barn är framtiden och den var löftesrik.

Förskolelärarna kom genom decennierna att göra succé. De erövrade respekt och auktoritet, fick upp löneläget rejält och fick bli egna företagare på 1990-talet. Barnpassning blev förskola.

Om Sverige är världsledande på något numera så är det verksamhet för de allra yngsta. Med skarpa läroplaner, individuella utvecklingsplaner för varje unge, ambitiösa mål och en professionell yrkeskår har förskolan blivit en oundgänglig del av svenskt samhälle. 95 procent av barnen går där och kundnöjdheten är bland de bästa som går att uppmäta. Förskolan har med råge kommit ikapp grundskolan i professionalitet och effektivitet.

Ibland ryms ett helt problemkomplex i hur man talar om människor. Ingen minister talar i dag om ”våra barn”. De är sina egna, kanske till och med föräldrarnas. Ingen talar heller om ”våra sjuka”, de är självklart snart friska och talföra individer. Men minister efter minister och myndighetsgemensamma topptjänstemän talar varje dag om ”våra äldre”, som om de var ett enhetligt kollektiv. Med de klassificeringsregler de använder sig av inkluderas Volvo Cars vd, Swedbanks ordförande och nuvarande EU-ministern i begreppet ”våra äldre”. Samt statschefen.

En kvardröjande paternalistisk attityd till ”våra äldre” är kanske en förklaring till varför svensk äldreomsorg har gjort motsatt resa jämfört med barnomsorgen.

Det gamla ålderdomshemmet var inte bra men de brister som coronakrisen har avtäckt visar att dagens äldreomsorg inte har kommit särskilt långt. Nu är det skillnad på att organisera omsorg för personer i livets början och i livets slut, men det ensamt kan inte förklara varför ambitionsnivån skiljer sig så mycket. Varje dag i en människas liv bör rimligen vara lika mycket värd oavsett var i livet man befinner sig.

Den största och kanske avgörande skillnaden är att äldreomsorgen aldrig har fått en egen profession. Branschens motsvarighet till förskoleläraren, geriatriksjuksköterskan, finns knappt. Totalt i landet arbetar i dag cirka 350 sjuksköterskor som är specialistutbildade i geriatrik. Ambitionen är att utbilda 50 nya om året i äldres sjukdomar, smärtproblem, psykologi och demensproblem men platserna fylls aldrig och hälften hoppar av. Och Norge lockar med höga löner och en mer professionell organisation.

Geriatriksjuksköterskan arbetar nästan aldrig i äldreomsorgen, vilket man kanske kunde tro. De få som finns jobbar på sjukhus och på vårdcentraler där de visserligen kan serva äldreboenden men det är inte geriatriksjuksköterskeprofessionen som driver verksamheten, den är mer tillhanda som konsult.

Det finns heller inget krav på medicinsk utbildning för att arbeta med äldre och inte heller för att ansvara för äldreboende. Bara var 20:e medarbetare i äldreomsorgen är sjuksköterskeutbildad.

Branschkunniga talar om en avprofessionalisering av äldreomsorgen. Trenden har drivits av politiska besparingskrav och kommunala upphandlingsprocesser där billigast vinner. De privata aktörerna har tillfört valfrihet och frihet att välja bort, vilket är en kvalitet i sig, men ingen kan säga att de drivit kvalitet i verksamheten med någon större framgång.

Coronakrisen har slagit hårt mot äldre i hela världen. Oavsett organisationsform har dödligheten varit stor. Men det finns grader och oavsett epidemirisk finns det starka skäl att investera mer i svensk äldreomsorg. Dels för att möta den ökande volymen men också för att höja kvaliteten.

Socialminister Lena Hallengren har ofta varit en framsynt politiker, därtill med ett förflutet som just förskoleminister. Hon har nu möjlighet påbörja ett stort och viktigt framtidsprojekt och genomföra ett attitydskifte. I den äldrevårdsdebatt som påbörjats är det viktigt att inte bara ropa efter fastanställningar och fler armar utan att driva frågor om kvalitet, en välutbildad profession med auktoritet och disputationer, teknikutveckling, affärsidéer och äldres rätt att betraktas som individer.

Det svåraste är att bygga en ny kultur kring äldreomsorgen. För barnomsorgen tog det minst tio år, men sedan satt den. Kärnan är professionen, statliga krav via läroplaner och en grundmurad respekt för barn. Samma kombination behövs för äldre. Samt att inte se en åldrande demografi som en kostnadsbomb. En stark ekonomi måste klara att utsträcka livsinkomsten till att täcka även de sista åren och låta folk leva som de vill. Årsrikedom är ingen fattigdom.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Sabotera inte för oljebolagen

Medan hushållen i väst knäar under bördan av stigande energikostnader gör olje- och gasföretagen rekordvinster.

FEL VÄG. Att straffbeskatta oljebolag, som FN vill, riskerar bara att förvärra energikaoset.
FEL VÄG. Att straffbeskatta oljebolag, som FN vill, riskerar bara att förvärra energikaoset.Foto:Carina Johansen

Brittiska BP tredubblade sin vinst till 9,3 miljarder dollar under andra kvartalet i år jämfört med motsvarande period i fjol. Samma starka utveckling hade norska Equinor, vars nettovinst ökade till 6,8 miljarder dollar.

Det väcker blandade känslor att oljebolagen, rent krasst, profiterar på kriget i Ukraina. Den norska regeringen har genom olje- och energiminister Terje Aasland sagt att detta är ett tillfälle ”då det inte är roligt att tjäna pengar”. I förra veckan gick FN:s generalsekreterare António Guterres ut och uppmanade regeringar att straffbeskatta oljebolagens vinster.

”Denna groteska girighet straffar de fattigaste och mest utsatta människorna, samtidigt som de förstör vårt enda gemensamma hem”, sa Antonio Guterres, enligt BBC.

Att beskatta oljebolagens vinster ännu mer riskerar att förvärra energikaoset. Beslutfattare i väst bör i stället fokusera på hur bolagen så snabbt som möjligt kan förmås att investera vinsterna så att produktionen av olja och gas kan öka. Ett större utbud skulle pressa priserna och sänka energinotan för de hårt prövade hushållen.

Men framgångsrika oljebolag behövs också av andra skäl. 

Ska väst klara av att göra sig oberoende av rysk energi behövs mer olja och gas från pålitliga länder, som USA, Norge och Storbritannien, där några av världens största oljebolag har sina huvudkontor. Om de ländernas regeringar börjar straffbeskatta oljebolagen – Storbritannien har redan fattat beslut om en engångsskatt på 25 procent – riskerar investeringarna att bli lidande. 

Omställningen till förnybar energi kräver också olja och gas under en övergångsperiod. Det är lätt att tro – i synnerhet när man hör Sveriges energiminister Khashayar Farmanbar – att vindkraft till havs är en snabb lösning på energiproblemet. Det är det inte. Ledtiderna från beslut till färdig vindpark är i bästa fall sex år.

Investeringar i prospektering och produktion av olja och gas har varit eftersatta i flera år. Med dagens höga vinster finns en möjlighet att ändra på det. När vi som mest behöver mer olja och gas från länder i väst är straffskatter fel väg att gå.

 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera