1515
Annons

Sluta förneka problemen på elmarknaden

LEDARE. Den bitande kylan sätter elförsörjningen på prov. På torsdagen blev man tvungen att bränna olja i Karlshamnsverket, och i måndags fick skenande elpriser förödande effekter för elintensiv industri.

ELKRIS. Den politiska ledningen verkar snarast betrakta det hela som en konspiration från oppositionen. På bild energiminister Anders Ygeman.
ELKRIS. Den politiska ledningen verkar snarast betrakta det hela som en konspiration från oppositionen. På bild energiminister Anders Ygeman.Foto:Jessica Gow/TT

När priset stundtals klättrade över 2 kronor per kilowattimme, mer än tretton gånger högre än samma tid under fjolåret, fick skogsbolaget Holmen stoppa produktionen i sina bruk Hallsta och Braviken.

På torsdagsförmiddagen var verksamheten fortfarande inte helt återstartad. Samtidigt är det inte första gången något sådant här sker. Bolagets vd Henrik Sjölund, som även är ordförande för basindustrins energisamarbete SKGS, har på Di Debatt tidigare varnat för att produktion har behövt dras ned till följd av oförutsägbara elpriser. Det är ett fenomen som han spår kommer att bli allt vanligare (Di 4/2).

Och skogsindustrin är inte ensam. Vid sidan av flera bolag har även branschorganisationen IKEM, Sydsvenska handelskammaren, Svenskt Näringsliv och Region Skåne varnat för krisläget på elmarknaden. Det hotar inte bara industrin här och nu, utan ligger också som en våt filt över näringslivets investeringsvilja. I förlängningen är det svensk konkurrenskraft som står på spel.

Trots det är det talande tyst från regeringen och ansvarig minister Anders Ygeman. Den politiska ledningen verkar snarast betrakta det hela som en konspiration från oppositionen. I stället för att lyssna på näringslivet upprepas samma budskap om och om igen. Sverige har god tillgång till el. Elpriserna är låga. Bilden av ett ansträngt läge är felaktig.

Det är en verklighetsbeskrivning som över huvud taget inte går ihop med den som bolag beskriver. Det är som om regeringen är mer intresserad av att driva kampanj än att ta itu med viktiga policyfrågor. Oavsett motgång verkar ministrarnas strategi vara att förneka att problemet finns. Det är dömt att misslyckas.

Vad som behövs är en plan för hur elförsörjningen ska kunna säkras. Hur utbyggnaden av nätet ska kunna snabbas på och hinder för ökad elproduktion tas bort. Men det är svårt att ha en sådan diskussion om regeringen vägrar erkänna de utmaningar Sverige står inför. Att säkerställa konkurrenskraftiga elpriser, som når fram till dem som behöver det, när de behöver det, är företagspolitik som inte kan vänta.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

SD måste hoppa på arbetslinjen

Sverigedemokraterna släppte under torsdagen en rapport om invandringens kostnader. Beräkningarna har utgått från befintliga forskningsstudier och modeller. Partiet har därutöver fyllt på med egna siffror från de senaste årens asyl- och anhöriginvandring. SD menar att invandringens kostnader varit drygt 100 miljarder per år under de senaste åren.

KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.
KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.Foto:Fredrik Persson/TT

Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. För drygt tio år sedan släppte det statliga expertorganet ESO ’’Invandringen och de offentliga finanserna’’. Redan då beräknades nettoskattekostnaden per år vara 63 – 84 miljarder kronor i dagens penningvärde. Även Pensionsmyndigheten har visat på högre kostnader för bland annat garantipension och bostadstillägg.

Debatten om asyl- och anhöriginvandring har därför svängt. Alla partier förutom V, MP och C är numera för en stram linje. Den stora frågan är i stället hur kostnaden framöver ska minska. SD:s idé verkar vara storskalig återvandring. Under tisdagen twittrade partiets rättspolitiska talesperson ’’Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!’’ med en bild på en tunnelbanevagn med SD-reklam. Budskapet är direkt motbjudande. 

I praktiken fungerar det heller inte. De flesta som kommit hit de senaste tjugo åren är numera svenska medborgare. Utvisningar hindras då av både Sveriges grundlag och internationell rätt. Storskaligt återvändande på frivillig basis har inte lyckats i något västland.

Lösningen är därför att få in invandrare i arbete. Enligt forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum tar det i genomsnitt mellan 12 och 13 år innan hälften av alla utrikesfödda uppnår självförsörjning. Det missförstås ibland som att alla därmed är självförsörjande efter dubbelt så lång tid, men i själva verket planar kurvan snabbt ut. Efter 20 år i landet är inte mer än 60 procent självförsörjande.

Det är välkommet med transparens kring invandringens kostnader. Men för att inte bara peka på problemet, utan även göra något åt det, behöver SD med full kraft omfamna arbetslinjetänket. Partiet har länge tvekat, men har med åren närmat sig de borgerliga. Det som saknas i den nya SD-rapporten är konkreta reformer. Bidragstak, lägre ingångslöner och krav på motprestation för att få bidrag vore en bra början.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera