Sverige ligger högt i Europa när det gäller dödligt våld med skjutvapen och ingenstans finns en så tydlig ökning som i Sverige, över flera år, enligt Brå.
Det går inte längre att hålla reda på vilken av vågorna vi är inne i när det gäller dödandet. Det är en högintensiv våldsepidemi.
Regeringens sätt att möta oron för våldet följer tre argumentationslinjer: Bristerna grundlades långt tillbaka i tiden, när alliansregeringen styrde. Revor i välfärden och klassklyftor är viktiga förklaringar. Denna regering vidtar de mest kraftfulla åtgärderna mot gängbrottsligheten.
I söndagens SvD intervjuades statsminister Stefan Löfven, och en del av frågorna handlade om våldsvågen. Enligt intervjun kan problemen främst förklaras med alliansens politik: ”Man sänkte skatten och så drog man ned på socialtjänsten. Då hände något.”
Statsministern syftade på tiden för tio år sedan då alliansen styrde både i Stockholm och på riksnivå. Kommunalskattesatsen sänktes under den tiden. På riksnivå infördes nya steg i jobbskatteavdraget.
Procentsatser sänktes men skatteintäkterna minskade inte eftersom det gick bra för Sveriges ekonomi och det lönade sig bättre att arbeta.
På vilket sätt menar statsministern att skattesänkningar (som inte ens leder till minskade skatteintäkter) leder till ökad gängkriminalitet? Varför skulle grogrunden för brottslighet öka av att incitamenten till arbete stärks?
Den troliga förklaringen är tyvärr att det är detta som Socialdemokraterna behärskar. Deras bästa gren är den känslomässiga skattepolitiken. De vet vilka knappar de ska trycka på för att sätta samhällsfenomen i relation till skatter. Och detta sätt att resonera handlar aldrig om verkliga pengar.
Alltså: Tala aldrig om hur många miljarder olika skatter drar in - risken är då att väljarna upptäcker att vissa omdebatterade skatter inte drar in så mycket pengar. Och att andra skatter faktiskt drar in mer pengar även om man sänker själva skatteprocenten. Tala heller aldrig om att den viktigaste faktorn för om skatteinkomsterna ska stiga är hur det går för ekonomin. Avslöja aldrig för väljarna att konjunkturen kan vara viktigare än politiken. Och om en S-regering ändå sänker skatterna på arbete, som under Göran Persson, berätta det inte rakt ut, utan låt skattesänkningen få sin dynamiska effekt och vårda vanföreställningen att alla skattesänkningar drabbar välfärden.
Traditionellt har skattedebatten varit Socialdemokraternas bästa gren, särskilt som högersidan ofta varit sårbar på det området. Det är begripligt att S-debattörer tar till enkla debattknep om skatter. Men när det gäller kriminaliteten är det faktiskt stötande.
Till att börja med måste man se att Sverige har en i europeisk jämförelse allvarlig och dödlig våldsbrottslighet. Samtidigt befinner sig Sverige i den grupp europeiska länder som har minst inkomstskillnader. Det är dessutom ett av de länder som har högst skattetryck i Europa (fyra från toppen i OECD). Både beträffande jämlikhetsaspekten och välfärdsfinansieringen är skatteargumentet alltså irrelevant när det gäller kriminaliteten.
Att skylla, ens delvis, brottsligheten på skattepolitiken är anmärkningsvärt. Det är vårt allvarligaste samhällsproblem just nu. En trygghetsfråga som medborgarna prioriterar. Kriminaliteten utmanar rättssamhället, hotar liv och egendom. Det handlar om människor som tvingas leva i livslång rädsla för hämnd. Om familjer som inte kan bo kvar i sina kvarter. Om hela stadsdelar som tas över av parallella rättssystem.
En regering som tror att argument om skattesatser över huvud taget har med våldsbrottslighet att göra avslöjar att man inte har tagit frågan om lag och ordning på allvar. I varje fall inte på lika stort allvar som väljarna gör.
