ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Skogen förvaltas bäst med privat äganderätt

  • SÅGA INTE AV DEN GREN DU SITTER PÅ. Att urholka skogsägarnas äganderätt med nyckelbiotoper är ett oskick som är rätt att avbryta. Foto: Ruud, Vidar

Punkt 26 i fyrpartiöverenskommelsen handlar om att värna och stärka den privata äganderätten i skogen. Där räknas sex åtgärder upp som regeringen ska verkställa. Det är en detaljerad skrivning, och den bär omisskännliga spår av Centerpartiets inflytande. Kraven i punkt 26 går på flera sätt emot den politik som under åren byggts upp i myndighetsvärlden och i regeringskansliet.

Så sent som i förra veckan kom ett tecken på att S och MP inte har förstått den djupare innebörden i överenskommelsen om skogen.

Det uppstod delade meningar när riksdagens miljö- och jordbruksutskott hade en överläggning om EU:s så kallade LULUCF-förordning. Den långa förkortningen är ett begrepp inom FN:s klimatförhandlingar och handlar om hur skogsbruk och markanvändning ska bokföras (både plus och minus) när ett land ska rapportera sitt klimatarbete.

S och MP röstade för en linje som i praktiken går längre än vad som krävs internationellt och därmed riskerar svensk skogsavverkning att begränsas kraftigt. Dessa partier tog därmed ställning för en annan linje än vad deras egen rödgröna regering drivit i EU-förhandlingar. De borgerliga partierna röstade gemensamt emot detta.

Det här åskådliggör en grundläggande konflikt i synsätt. Är skogsbruket en resurs eller en problematik när det gäller klimatet? Och lika viktigt på ett principiellt plan är hotet mot äganderätten för landets 300 000 skogsägare.

För två år sedan råkade en hög jurist, som hade i uppdrag att utreda miljöhänsyn och skogsvårdslagen, säga på ett seminarium i Almedalen: ”Ska man tillåta ett så stort privat ägande av en så viktig naturresurs?” Den statliga utredaren modifierade senare sitt uttalande, men hennes formulering avslöjade ett synsätt som under alltför lång tid har dominerat statens handlingssätt.

Skogsägarna har blivit dubbelt sårade. Till att börja med har deras äganderätt i förekommande fall visat sig ytterst begränsad. Men likaså har skogsägarnas vilja att medverka till en långsiktig hållbar naturmiljö misstänkliggjorts. Den största miljörörelsen i Sverige, vars medlemmar har naturen som en tredje hjärtkammare, ifrågasätts av byråkratin. De tjänstemän som är inblandade har visserligen inte någon annan målsättning än skogsägarna, men frågan är om förståelsen finns för familjetraditioner, avkastning, investeringsbeslut, värdeskapande. Sveriges skogsägare är landets mest långsiktiga företagare. De vet vad som händer om de inte förvaltar sin egendom. Det drabbar inte dem själva, utan kommande generationer.

Men miljöbyråkratin kommer från Mars och skogsägare från Venus. Om inte annat har denna perspektivskillnad, för att uttrycka det milt, visat sig i samband med 2019 års statsbudget. Den budget som nu är gällande är den som beslutades av riksdagen i december, då Moderaternas och Kristdemokraternas motion vann över den budgetproposition som övergångsregeringen hade lagt fram. Ett antal organisationer har upprörts över detta.

I torsdags varslade Skogsstyrelsen 124 anställda om uppsägning, bland annat på grund av riksdagens beslut att den nationella inventeringen av nyckelbiotoper ska upphöra. Och visst kan det låta anmärkningsvärt att statsmakterna ”stoppar” processen med att kartlägga nyckelbiotoper runt om i landet.

Men Sverige kan inte bedriva miljövård utan respekt för äganderätten. Det gäller både sådana åtgärder som handlar om klimat (hur mycket som får avverkas) och sådant som gäller andra miljöhänsyn (vem som får avverka, och var).

Det finns en rad skyddsformer för skog. Alla är inte rättsosäkra. Det finns ett fungerande samarbete mellan myndigheter och skogsägare beträffande exempelvis naturreservat och naturvårdsavtal. Och sedan finns en fallande skala ned till det mest uppseendeväckande, ”nyckelbiotoper”.

Det som är besvärande med just nyckelbiotoper är att det inte handlar om ett statligt beslut som går att överklaga, det är enbart en markering på kartan i samband med en inventering. Den skogsägare som får en del av sitt bestånd klassat som nyckelbiotop får visserligen inte ett avverkningsförbud, men virket går inte att sälja eftersom uppköparna i praktiken måste följa en miljömärkning som utesluter skyddsmärkt skog. Med M-KD-budgetbeslutet och fyrpartiöverenskommelsen har den utökade nyckelbiotopsundersökningen upphört, men den fortsätter att vara en möjlighet när skogsägare sänder in sina avverkningsanmälningar.

Det kan mycket väl vara så att de nygamla regeringspartierna S och MP har fått sin mest ideologiska bakläxa i skogspolitiken. Centerpartiet har ett ansvar att bevaka detta.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies