Regeringens förslag innebär en helt ny komponent i pensionssystemet – ”garantitillägg”. Man har nödtorftigt försökt dölja att det är just ett nytt inslag genom att säga att det är en del av det befintliga bostadstillägget, fast det inte är det.
Oppositionens pensionsförslag respekterar pensionssystemet mer, och lägger betoningen på skattesänkningar och på att en ”gas” ska användas i pensionssystemet, på motsvarande sätt som det redan finns en broms. Även i oppositionens förslag finns en höjning av garantipensionen, men här försämras inte kopplingen mellan arbete och pension lika mycket.
Regeringen vill införa nya permanenta lagregler för sitt pensionsförslag, och dessa ska beslutas redan i samband med vårbudgeten i mitten av juni. I oppositionens förslag finns inga lagförslag, det som riksdagen beslutar om är endast ett tillkännagivande.
Vänsterförslaget är en uppenbar valmuta som ska betalas ut i augusti. Oppositionens förslag innebär en plan att det ska införas i oktober (vissa delar) och efter årsskiftet (skattesänkningsdelen).
Regeringsförslaget har mötts av mycket negativa remissvar. Pensionsmyndigheten har formulerat skarp kritik, som politiskt tillsatta ledamöter i myndighetens styrelse strök bort från remissvaret. Regeringen har inte ändrat något väsentligt efter remisskritiken. Oppositionens förslag har inte lika många problem, och det ska dessutom gå på remiss innan lagstiftningen ändras.
Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl är kritisk mot regeringens pensionsförslag. Ändå kan han inte ge besked om att hans parti tänker rösta emot det. Svaret är viktigt eftersom C-rösterna är tungan på vågen. I en artikel i måndagens Di säger han i stället att det viktiga är att Pensionsgruppen blir kvar som beredningsorgan i dessa frågor.
Omsorg om pensionssystemet är givetvis en legitim prioritering. Men om Pensionsgruppen och systemets principer är det viktigaste för Centerpartiet borde det vara enkelt att utesluta ett ja till regeringens pensionsförslag.
Att Martin Ådahl inte kan säga rakt ut att partiet tänker motsätta sig regeringsförslaget avslöjar att han även har andra prioriteringar.
I november lade Centerpartiet ned sina röster i budgetvoteringen, vilket ledde till att högeroppositionens budget vann. För vänstersidan i svensk politik är det förstås viktigt att det inte händer igen. Regeringen har bakat in pensionsförslaget i vårpropositionen, för att det ska ses som ett enda paket och för att Centerpartiets pris för att gå emot det ska höjas.
Centerpartiet har förhandlat med regeringen under våren om krisstöd till bönderna och ett sådant finns också med i vårbudgeten. Det är alltså med regeringen som Centerpartiet förhandlat om bondestöd, inte med Moderaterna och de andra partierna till höger.
Man har alltså valt sida. Detta är rimligen förklaringen till att partiet ännu inte har gett besked huruvida man tänker rösta ja eller nej till vänstersidans pensionsförslag.
Centerpartiets agerande är avgörande. Oppositionens motförslag kommer att vinna i Finansutskottet, eftersom M, SD, KD och L har majoritet bland ledamöterna där. Det blir i kammaren som det avgörs. Om Centerpartiet lägger ned sina röster vinner oppositionens budget och pensionsförslag. Om Centerpartiet däremot stöder regeringens budget och pensionsförslag går dessa igenom med en rösts marginal.
Centerpartiet verkar försöka vinna tid genom sina principiella resonemang men man tar inte konsekvenserna av dessa principer. C vill värna pensionssystemet men kan ändå inte säga att man tänker motsätta sig det förslag som allra mest strider mot det nuvarande systemet.
I det spel om makten som C är del av framstår partiets resonemang om pensionssystemets principer mest som hyckleri.
