Per Bolund tillfrågades om det var rimligt att Volvo ger aktieutdelning till ägarna samtidigt som bolaget får pengar av staten. Han valde att tala om att företag ”inte tar sitt ansvar”:
”Jag hoppas fortfarande att våra företag inser vilken situation världen och Sverige har hamnat i.”
Som om inte Volvo skulle inse det. Det bolag han talar om är Sveriges viktigaste industriföretag, vars verksamhet har avstannat på grund av att de internationella varuförsörjningskedjorna har brutits, för att andra europeiska länder har stängt sina gränser även för varor.
Han talar om ett företag som genom åren har stått för en betydande del av svenskt välstånd, inte bara manifesterat i enorma skattebelopp. Utan framför allt för Volvos roll genom decennier som en av de främsta motorerna i ekonomin. Tusentals underleverantörer har i sin tur kunnat växa tack vare Volvo och de andra industrijättarna. Svenska städer, inte bara Göteborg, har blomstrat tack vare Volvo. Volvo har gjort Sverige rikt.
Detta ska man ha klart för sig när partiledaren för riksdagens absolut minsta parti tar sig för att tillrättavisa Volvo. Hans miljöparti har skepsis mot tillväxt inskrivet i sitt program. Hans ideologi är att hjulen ska rulla allt långsammare. Han ser ut att ha vunnit en etappseger i och med krisen.
Genom sällsamma politiska förvecklingar har detta språkrör blivit biträdande finansminister, och nu är det han, av alla, som berättar för Volvo vad ansvarstagande innebär.
Han är tyvärr inte ensam. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Annelie Karlsson säger att hon ”betackar” sig för ”den girighet och egoism” som Volvo visar. Vänsterpartiets Ulla Andersson säger att stödpengar ”ska gå till att rädda jobb och inte till fest för aktieägarna”. Moderaternas Elisabeth Svantesson instämmer.
Inget av det som storföretagen nu upplever beror på att de har misskött sig. Inget beror på vidlyftig belåning eller uppblåsta balansräkningar. Allt beror på externa faktorer. Utplånad efterfrågan i många branscher. Brist på komponenter i andra.
Men politikerna utkämpar just nu det förra kriget och använder ungefär samma formuleringar som när de skällde på bankerna i samband med finanskrisen.
Det höga tonläget gäller det nya systemet med korttidsarbete. Rent tekniskt betalas stödet ut till företagen, men i realiteten är det ett stöd till anställda som annars skulle bli av med jobbet. Det är ett slags a-kassa, ett alternativ till uppsägning, då staten ändå får betala hela rasket.
På måndagen kom ny statistik om varsel. 36.800 gör mars till den värsta månaden hittills, mer än under 1990-talskrisen och finanskrisen. Det är detta det gäller, välmående företag som plötsligt måste stänga. Politikerna bör, i retorik och i åtgärder, behandla det som samhällskris, inte att företag ska känna tacksamhet mot makthavarna.
Volvos styrelse har dragit tillbaka förslaget om extrautdelning men har kvar den ordinarie utdelningen. Fest för aktieägare alltså?
I själva verket är det AP-fonder och pensionsbolag som är Volvos aktieägare. Och det är den femte största folkaktien. De privata investerare som förväntar sig avkastning på insatt kapital kommer att använda utdelningen till nya investeringar, exakt vad Sverige behöver just nu. Det som Sverige minst av allt behöver är ett statligt påbud om att strypa ekonomin, vilket ett lagstiftat utdelningsstopp skulle innebära.
Ekonomin har redan stannat, den behöver inte stanna en gång till.
Politikerna hade chansen att förklara för allmänheten hur ekonomin fungerar. I stället målar de nidbilder av företagen, och göder föraktet mot marknadsekonomin.
Sverige har ett livskraftigt privat näringsliv, vars ägarformer ytterst få politiker har försvarat. Företagen har i decennier bibringats känslan att den fria företagsamheten är på nåder. Hårda skatteregler och retorikglada politiker har sänt tydliga signaler.
För finansminister Magdalena Andersson ligger det nära till hands att nu säga att staten kan ta över delar av vissa större företag, vilket hon gjorde i en DN-intervju på måndagen. Det är förödande för investeringsklimatet i Sverige och för entreprenörsviljan.
