1515
Annons

Skandal att politiker kallar Volvo girigt

LEDARE. En stor del av Ekots lördagsintervju ägnades åt AB Volvos aktieutdelning. 

TVÄRSTOPP. Per Bolund är tveksam till om Volvo visar ansvar. Andra partier verkar hålla med.
TVÄRSTOPP. Per Bolund är tveksam till om Volvo visar ansvar. Andra partier verkar hålla med.Foto:Amanda Lindgren

Per Bolund tillfrågades om det var rimligt att Volvo ger aktieutdelning till ägarna samtidigt som bolaget får pengar av staten. Han valde att tala om att företag ”inte tar sitt ansvar”:

”Jag hoppas fortfarande att våra företag inser vilken situation världen och Sverige har hamnat i.”

Som om inte Volvo skulle inse det. Det bolag han talar om är Sveriges viktigaste industriföretag, vars verksamhet har avstannat på grund av att de internationella varuförsörjningskedjorna har brutits, för att andra europeiska länder har stängt sina gränser även för varor.

Han talar om ett företag som genom åren har stått för en betydande del av svenskt välstånd, inte bara manifesterat i enorma skattebelopp. Utan framför allt för Volvos roll genom decennier som en av de främsta motorerna i ekonomin. Tusentals underleverantörer har i sin tur kunnat växa tack vare Volvo och de andra industrijättarna. Svenska städer, inte bara Göteborg, har blomstrat tack vare Volvo. Volvo har gjort Sverige rikt.

Detta ska man ha klart för sig när partiledaren för riksdagens absolut minsta parti tar sig för att tillrättavisa Volvo. Hans miljöparti har skepsis mot tillväxt inskrivet i sitt program. Hans ideologi är att hjulen ska rulla allt långsammare. Han ser ut att ha vunnit en etappseger i och med krisen.

Genom sällsamma politiska förvecklingar har detta språkrör blivit biträdande finansminister, och nu är det han, av alla, som berättar för Volvo vad ansvarstagande innebär.

Han är tyvärr inte ensam. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Annelie Karlsson säger att hon ”betackar” sig för ”den girighet och egoism” som Volvo visar. Vänsterpartiets Ulla Andersson säger att stödpengar ”ska gå till att rädda jobb och inte till fest för aktie­ägarna”. Moderaternas Elisabeth Svantesson instämmer.

Inget av det som storföretagen nu upplever beror på att de har misskött sig. Inget beror på vidlyftig belåning eller uppblåsta balansräkningar. Allt beror på externa faktorer. Utplånad efterfrågan i många branscher. Brist på komponenter i andra.

Men politikerna utkämpar just nu det förra kriget och använder ungefär samma formuleringar som när de skällde på bankerna i samband med finanskrisen.

Det höga tonläget gäller det nya systemet med korttidsarbete. Rent tekniskt betalas stödet ut till företagen, men i realiteten är det ett stöd till anställda som annars skulle bli av med jobbet. Det är ett slags a-kassa, ett alternativ till uppsägning, då staten ändå får betala hela rasket.

På måndagen kom ny statistik om varsel. 36.800 gör mars till den värsta månaden hittills, mer än under 1990-talskrisen och finanskrisen. Det är detta det gäller, välmående företag som plötsligt måste stänga. Politikerna bör, i retorik och i åtgärder, behandla det som samhällskris, inte att företag ska känna tacksamhet mot makthavarna.

Volvos styrelse har dragit tillbaka förslaget om extrautdelning men har kvar den ordinarie utdelningen. Fest för aktieägare alltså?

I själva verket är det AP-fonder och pensionsbolag som är Volvos aktieägare. Och det är den femte största folkaktien. De privata investerare som förväntar sig avkastning på insatt kapital kommer att använda utdelningen till nya investeringar, exakt vad Sverige behöver just nu. Det som Sverige minst av allt behöver är ett statligt påbud om att strypa ekonomin, vilket ett lagstiftat utdelningsstopp skulle innebära.

Ekonomin har redan stannat, den behöver inte stanna en gång till.

Politikerna hade chansen att förklara för allmänheten hur ekonomin fungerar. I stället målar de nidbilder av företagen, och göder föraktet mot marknadsekonomin.

Sverige har ett livskraftigt privat näringsliv, vars ägarformer ytterst få politiker har försvarat. Företagen har i decennier bibringats känslan att den fria företagsamheten är på nåder. Hårda skatteregler och retorikglada politiker har sänt tydliga signaler.

För finansminister Magdalena Andersson ligger det nära till hands att nu säga att staten kan ta över delar av vissa större företag, vilket hon gjorde i en DN-intervju på måndagen. Det är förödande för investeringsklimatet i Sverige och för entreprenörsviljan.


USA är på väg att lämna Trumps värld

Sveriges och Finlands Nato-resa har fått en händelserik start. Turkiets blockering av anslutningsförhandlingarna har kylt ned förväntningarna på en snabb medlemsprocess.

SNART ALLIERADE. ”Sverige och Finland gör Nato starkare” sa Joe Biden under torsdagens pressträff med Sauli Niinistö och Magdalena Andersson, där han också gav sitt ”fullständiga” stöd för ländernas Nato-ansökningar.
SNART ALLIERADE. ”Sverige och Finland gör Nato starkare” sa Joe Biden under torsdagens pressträff med Sauli Niinistö och Magdalena Andersson, där han också gav sitt ”fullständiga” stöd för ländernas Nato-ansökningar.Foto:Andrew Harnik

Från Biden-administrationen råder däremot inga tveksamheter om hur man ser på de nordiska ländernas Nato-ambitioner, vilket i ärlighetens namn är det som betyder något. Under 2021 stod USA för nästan 70 procent av Natoländernas totala försvarsanslag, och har inflytande därefter.

Torsdagens trilaterala pressträff i Vita husets soliga rosenträdgård var en uppvisning i vänskaplighet, enighet och beslutsamhet, med megafonen riktad mot både Ankara och Moskva. 

Förutom att Sverige och Finland väntas kunna tillföra värde till Nato, inte minst vad gäller Arktis och försvaret av Östersjön, gjorde Joe Biden ingen hemlighet av att han ser tillökningen som en del i västs kraftmätning med Ryssland – som ett sätt att stå upp för säkerhetsordningen.

Sverige och Finland kan bara tacka och ta emot.

Mycket har uppenbart hänt i USA sedan en svensk statsminister senast var på besök i Vita huset. Då, i mars 2018, hotades Stefan Löfven med stål- och aluminiumtullar, och EU anklagades för att vara ”orättvist” mot USA. 

Tullarna blev som bekant verklighet. Och även om USA faktiskt ökade sin truppnärvaro i Europa under Donald Trumps presidentskap orsakade hans America First-retorik stor osäkerhet både inom Nato och bland andra allierade.

Trump uttalar sig fortfarande negativt om Nato. Som potentiell presidentkandidat 2024 och informell sektledare för USA:s extremhöger är hans huvudbudskap samma som tidigare: att medlemsländerna åker säkerhetssnålskjuts på USA. 

Under Ukrainakrigets inledningsskede kallade han Vladimir Putins agerande ”smart”, och har konsekvent kritiserat att USA skänker så mycket pengar till Ukraina.

Dessbättre verkar allt färre hålla med honom. Kriget har på ett dramatiskt sätt påverkat väljaropinionen i USA. Så sent som i januari såg 41 procent av amerikanerna Ryssland som en fiende till USA. I dag är den siffran 70 procent, enligt Pew Research, och skillnaderna är små mellan partierna. 

Samma partiöverskridande enighet finns i synen på att behålla soldater i Östeuropa: 77 procent är för. Även andelen som har en positiv syn på Nato har ökat till 67 procent.

Också bland Trumps partivänner märks få spår av den ryssvänlighet och isolationism som han blev ökänd för. Zelenskyj har blivit en hjälte i amerikanska högerkretsar. I kongressen har republikanerna till och med drivit på för att få till de enorma stödpaket som hittills antagits för att hjälpa Ukraina, både finansiellt och i form av vapen. 

Topprepublikanen Mitch McConnell, som ihop med kollegor besökte Kiev, Helsingfors och Stockholm i veckan, uttalade sig om att Ryssland borde stämplas som ”statssponsor av terrorism”. 

Han sa också att USA borde godkänna Sverige och Finlands Natoansökningar först av alla, med referens till ländernas militära förmågor och att de bedöms kunna betala för sig.

Den finansiella aspekten är såklart viktig. Att Tyskland och andra europeiska Natoländer har ökat försvarsanslagen gör det lättare för amerikanska politiker att engagera sig i Europa – inte minst för de republikaner som fortsatt vill stå på god fot med Trump.

Men det återstår att se hur länge USA:s europeiska intresse består. Dels är utgången i presidentvalet 2024 en helt öppen fråga. Dels är det både troligt och naturligt att Stillahavsnationen snart återgår till att fokusera på kraftmätningen med Kina. 

Biden hade ju tänkt ägna den här mandatperioden åt Kina, innan Putin förstörde planeringen. Försvarsminister Lloyd Austins uttalande i slutet av april, om att USA vill se ”Ryssland så försvagat att man inte har förmågan att göra om det man gjort i Ukraina”, talar för den utvecklingen. 

Ett försvagat Ryssland gör det lättare att lämna över försvaret av Europa till européerna.

Därför är det viktigt för länder som Sverige att vårda relationen till USA nu när amerikanerna fortfarande har Europa för ögonen. Jämfört med vår tidigare allianslöshet gör Nato-medlemskapet oss visserligen mindre beroende av USA:s välvilja. Försvarsalliansen består ju av många andra länder som är traktatbundna att försvara Sverige. 

Men Ukrainakriget och den svensk-finska Natoprocessen har med all tydlighet visat vilken viktig roll som USA spelar för Europas säkerhet.

 

Hur påverkar Nato-processen svensk inrikespolitik? Lyssna på senaste avsnittet av Di:s ledarpodd här. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?