ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Skandal att förtiga att värnskatt är en luftaffär

  • Finansminister Magdalena Andersson (S) Foto: Henrik Montgomery/TT

Värnskatten ska avskaffas. Det står i januariöverenskommelsen och det var C och L som lyckades få in denna förändring där.

Finansminister Magdalena Andersson missar knappt ett tillfälle att säga att ett slopande av värnskatten inte är hennes prioritering, med andra ord att hon är emot den: ”Det kommer inte att vara min roligaste dag på jobbet när jag går med det förslaget till riksdagen”, som hon sa i en Aftonbladet-intervju. Anledningen, enligt henne, är att ett avskaffande inte har någon bra fördelningspolitisk profil.

Samhällskontraktet bygger på att alla bidrar efter förmåga, sa finansministern när hon kom in på skattefrågan i sitt tal i Almedalen. Samtidigt vet hon att värnskatten inte innebär något bidrag till samhället.

Några veckor före Almedalen sände nämligen hennes departement ut en promemoria om värnskatten. Där finns en mening som handlar om vad det ”kostar” att avskaffa värnskatten: ”En samlad bedömning är att den långsiktiga självfinansieringsgraden mest sannolikt är i närheten av 100 procent.”

Med andra ord: Bortfallet av skatteintäkter kompenseras framöver helt och hållet av att fler arbetade timmar uppstår som ett resultat av denna marginalskattesänkning. Detta är inte ett dugg förvånande för den som har följt skattedebatten. Flera forskare har pekat på att den dynamiska effekten av den här typen av marginalskattesänkning är stark. Men nu är det även finansdepartementets ståndpunkt.

I två och ett halvt decennium har Sverige alltså haft en skatt som inte ger några nettopengar till statskassan. Och tre ledande politiker har ansvar för att ha upprätthållit denna myt om att värnskatten innebär ett bidrag till samhället. Det gäller Magdalena Andersson i fem år, Anders Borg i åtta, och dessförinnan värnskattens upphovsman Göran Persson.

Har då värnskatten varit så skadlig? Visst var det mycket allvarligare med förmögenhetsskatten och arvsskatten – när dessa bägge skatter slopades förbättrades både entreprenörsklimatet och rättssäkerheten.

Men värnskatten är en 5-procentig extraskatt, som gör att Sverige fick världens högsta marginalskatt. Ingen annanstans lönade det sig sämre för en högavlönad att arbeta en timme mer. Att marginalskatten på lägre lönenivåer sänktes bland annat genom jobbskatteavdraget var bra, men just den högsta marginalskatten spelar in i viktiga sektorer, som just företagande. Det är den högsta marginalskatten som ställer till det när det gäller företagande och 3:12-reglerna (som ska reglera att företagare helst inte ska betala mindre skatt än löntagare). Och det är marginalskatten som ger dåliga förutsättningar i Sverige att dela risken med sina medarbetare genom personaloptioner.

Nu har vi alltså finansministerns ord på att värnskatten inte ger några pengar till vård, skola, omsorg. Hur är det då med det avtrappade jobbskatteavdraget, som ytterligare höjde den högsta marginalskatten – kanske är denna regel också gratis att avskaffa?

Och en större, men angelägen fråga: Den statliga skatten, alltså de 20 procentenheter extra som debiteras på alla inkomster över 42 000 kronor i månaden. Vad ger den? Vad kostar den att avskaffa, och vilka är de dynamiska effekterna? Till att börja med: Låt oss inte luras av benämningen ”statlig skatt”. Staten har många andra inkomster, som moms och arbetsgivaravgifter, och den totala skattebördan är i praktiken en politiskt beslutad uppdelning mellan kommunsektorn och staten. Skattepengarna går fram och tillbaka – det går alltid att ändra den fördelningen.

Den statliga skatten står för endast 2,6 procent av de totala skatteintäkterna, inklusive värnskatten som ju ska bort. Det är alltså en mycket liten del av finanspolitiken som tillåts ställa till så mycket skada. Uppfattningen att hälften av en övertidstimme går bort i skatt är mycket spridd, och även löntagare som inte är i närheten av brytpunkten för statlig skatt tror att det förhåller sig på det viset. Vad gör det för arbetsviljan?

Sverige är än så länge värst på marginalskatt, men inte sämst på allt i skattepolitiken. Om den återstående 20-procentiga statliga skatten slopades eller halverades skulle Sverige få en mycket attraktiv skattepolitik. Det skulle ge näring åt det Sverige traditionellt är bra på: innovationskraft, entreprenörskap och flit.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer