Vaccinproduktionen har politiserats. En orsak är geopolitik, en annan är de underliggande handelskrigen. Delvis hänger de ihop. EU anser att Storbritannien (UK) i praktiken har infört exportförbud för Astra Zenecas (AZ) vaccin, och har svarat med att låta Italien stoppa substanser som var på väg till Australien (en del av det brittiska samväldet).
Enligt Säpo utövar Kina och Ryssland desinformationskampanjer mot vaccin som producerats i väst, rimligen för att få sälja sina egna. Kina planerar att bara släppa in utlänningar som vaccinerats med deras eget vaccin. Iran undviker amerikanska vaccin, och väljer AZ ”för att det är svenskt”. USA har inget officiellt exportförbud, men använder sin lag om försvarstillverkning för att behålla inhemskt producerat vaccin.
Denna nationalism har föranlett EU-kommissionen att skapa en läkemedelsstrategi, som går ut på att EU ska bli mer självförsörjande inom vaccin och andra läkemedel, som cancermediciner. EU ska ”utveckla ett öppet och strategiskt oberoende och säkerställa tillförlitliga distributionskedjor, som fungerar även i kristider”.
Även i Sverige kommer krav, senast från SD och V, att vi ska bli självförsörjande inom vaccin. Då och då höjs röster om att vi borde bli självförsörjande inom flera områden, som jordbruk/livsmedel. Det är en obsolet tanke att ett litet land kan vara autonomt. De viktigaste skälen är att både kostnaderna och riskerna blir högre. Man bygger kapacitet utifrån planekonomi, vilket tenderar att bli både dyrt och dåligt.
När det gäller just vaccin är tankarna dunkla även i EU. Framtagning av vaccin och läkemedel är ju en forskningsprocess som tar decennier, och även då ibland misslyckas. Det ger inga garantier, varken att driva ett statligt bolag eller knyta upp privata. Man vet inte i förväg vad som lyckas.
Det visar den exceptionellt snabba utvecklingen av covid-vaccinet. Ett av världens största läkemedels- och vaccinbolag, Merck, lade i januari ned sina försök. Nu hjälper de istället Johnson&Johnson/Janssen med deras produktion.
Covid-vaccinen har skapat många nya allianser, exempelvis mellan ett mindre bolag som står för innovationen, som Biontech, och ett större, som Pfizer, står för produktion och distribution. Koalitionerna har bidragit till att det gått så snabbt att få vaccinen till marknaden. Företagen samarbetade, men inte politikerna.
Misstron är utbredd efter den senaste tidens vaccinnationalism. Sannolikt kommer dammet att lägga sig när vaccinproduktionen kommer ifatt behoven under det kommande året. Allierade och partners i handelsavtal bör då sätta sig och se över samarbetet. För pandemier är, liksom klimatet, en global fråga som måste lösas globalt. Och avtal måste hållas. Man kan inte plötsligt sluta exportera till en av sina största handelspartners.
Det faktum att produktionskedjorna är internationella tjänar alla på, och det får inte utnyttjas i kriser. Affärsidén i de globala läkemedelsbolagen är att sälja produkterna globalt. När politikerna griper in stör de ett helt ekosystem.
Samma sak gäller förstås andra sektorer, som telekom. En återgång till mer nationell produktion och marknad vore ett gigantiskt kliv tillbaka i historien. Det skulle försvaga internationella relationer, fördyra produkter, bromsa innovationer och sänka tillväxten.
Det är naturligt och positivt att expertkluster uppstår, Asien är centrum för batterier, USA har länge varit ledande inom halvledare, och norra Europa producerar stora mängder fordon.
Samtidigt reagerar marknaden på bristsituationer, därför bygger Northvolt batterifabriker i Sverige. Därför borde vi få se nya aktörer inom halvledarindustrin framöver.
Pandemin har hittills visat att företagen levererade långt över förväntan, medan politikerna kom till korta och drev handelskonflikterna vidare. Det bör alla som i samband med pandemin börjat ropa på mer statliga inslag i ekonomin minnas. Nationalism gör alla fattigare.
