ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Sidouppdrag ökar folklig förankring

  • Foto: Anna Karolina Eriksson/TT

LEDARE. Den senaste veckan har det förts hårda diskussioner om huruvida Cecilia Wikström (L) kan sitta i EU-parlamentet och samtidigt ha styrelseuppdrag i två börsbolag. På denna tidnings debattsida slog tidigare demokratiutredaren (L) Olle Wästberg (14/3) fast att det är bra för demokratin att parlamentariker har sidouppdrag.

”Naivt”, skrev (16/3) Anne-Marie Pålsson, tidigare riksdagsledamot för M och docent i nationalekonomi. Hon anser att EU-parlamentariker har större frihet när de röstar och väljs in i styrelser för att ge direkta ingångar till politiken och påverka lagar. Däremot tycker hon att riksdagsledamöter kan ha sidouppdrag, eftersom det arbetet ger gott om tid till extraknäck och partierna ändå bestämmer hur ledamöterna ska rösta.

Man kan börja med att, som Olle Wästberg, konstatera att fenomenet med uppdrag utanför riksdagen inte är nytt. Gunnar Hedlund, ledare för Centerpartiet 1949-1971, hade till och med en operativ roll, han var koncernchef i skogsbolaget NCB 1961–1973.

Men genom åren har det skett en opinionsförskjutning mot uppfattningen att det är mindre lämpligt att verka i politiken och näringslivet samtidigt. Därför talar partierna inte mycket om att det fortfarande är vanligt att riksdagsledamöter har sidouppdrag, i egna bolag, börsbolag eller andra organisationer. Olusten syns inte minst på Wikipediasidan om Hedlund. Där står att ”Hedlund var också intresserad av skogsbruk och hade avgörande betydelse för det kooperativa skogsbolaget NCB”.

Den ändrade synen beror delvis på en ökad medvetenhet om risken för jäv och insiderproblematik i börsbolag. En allmän professionalisering gör att båda jobben tar allt mer tid. Men förändringen beror också på att politikerna själva har odlat en misstro mot företagen.

Det privata näringslivet betraktas som ett särintresse som hotar andra intressen. Det tyckte ju även den moderata tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Men företagande är ett lika legitimt intresse som Amnesty, PRO eller RFSL. Sverige härbärgerar runt en miljon privata företagare. De flesta är småföretagare, och alla bidrar till ekonomin. Två tredjedelar av Sveriges befolkning är sysselsatta i privata företag.

Som en effekt av misstron mot sidouppdrag har politikerrollen i rikspolitiken successivt professionaliserats. Det har blivit ett yrke, en karriär som man börjar odla i ungdomsförbunden. De bildar en politisk klass. För den representativa demokratins skull är det dock viktigt att politiken inte begränsar sin rekrytering till denna klass.

Det finns några tunga näringslivsprofiler som har engagerat sig politiskt i vår samtid utan att de misstänkliggjorts, trots att båda styrde över stora imperier av noterade och onoterade bolag. Gustaf Douglas har suttit i Moderaternas partistyrelse och Antonia Ax:son Johnson satt i partistyrelsen för L, och även i kommunfullmäktige i Upplands Väsby. Det var en god sak att de engagerade sig i samhället.

Samma principer gäller för EU-parlamentets ledamöter och givetvis även de svenska som Cecilia Wikström. Enligt avgående EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner (M) har en knapp tredjedel av alla ledamöter avlönade sidouppdrag, och svenskarna sticker ut med ovanligt få. Liberalernas gruppledare i EU-parlamentet Guy Verhofstadt sitter i börsnoterade investeringsbolaget Sofina.

Sveriges riksdag och EU-parlamentet fattar bättre beslut om politikerna har bredare erfarenheter och kan mer om hur ekonomin fungerar i praktiken.

Men självklart måste det finnas en fullständig transparens om engagemang och eventuella intressekonflikter. 1996 stiftades en ny lag om att riksdagsledamöter frivilligt kunde anmäla sidouppdrag. 2008 förstärktes lagen och gjordes tvingande, nu registreras åtaganden, ekonomiska intressen, och även eventuella stora skulder, vilket är bra.

Informationen ska också vara lätt tillgänglig för vem som helst. Den ska stå på presentationerna av politikerna. Både i EU-parlamentet och Sveriges riksdag.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies