ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Seriösa klimatpolitiker värnar fossilfri kraft

  • KLIMATPAKT. Kristdemokraternas och Moderaternas avhopp från energiuppgörelsen är början på något som kan bli Sveriges viktigaste bidrag i klimatarbetet. Foto: Christine Olsson/TT

Förra hösten gav FN:s klimatpanel ett antal rekommendationer om hur världen ska kunna klara klimatmålen. Ett var att investera i teknik som fångar upp koldioxid vid förbränning av kol, naturgas och biobränsle. Ett annat var att återbeskoga mycket stora arealer för att binda mer kol. Ett tredje var att behålla och helst bygga ut kärnkraften.

Om man vill vara optimist, vilket är svårt i klimatkrisen, kan man säga att delar av världen faktiskt arbetar med alla tre.

Teknik för att fånga upp koldioxid finns och provas storskaligt, bland annat i Norge.

Världens skogar växer på alla kontinenter utom i Sydamerika där det brasilianska skogsbruket släpar efter. Men i Europa, Nordamerika, Asien och Afrika ökar skogsarealen, dels på grund av plantering men också för att ökad koldioxidhalt ”gödslar” biomassan.

Och kärnkraften byggs ut i Kina, Ryssland och sparsamt i delar av Europa men generellt i alldeles för låg takt. Klimatforskare har varnat för att stora delar av den amerikanska och europeiska kärnkraften som byggdes under 1970- och 80-talen inte kommer att ersättas, falla för åldersstrecket och i praktiken ersättas av gaskraft.

Sol- och vindrevolutionen ska absolut inte underskattas. De två kraftslagen kommer att växa snabbt och vara konkurrenskraftig på stora delar av energimarknaderna. Det är bara att välkomna.

Men vi har ont om tid. Det decennium vi nu har framför oss är avgörande för om vi kan hejda uppvärmningen. Även om sol och vind växer lika snabbt som experterna tror kommer det att ta tid innan de kan försörja mänskligheten med energi. Elnät och kraftförsörjning är också ganska sega system som tar lång tid att bygga om. Sol- och vindkraft kräver omedelbar konsumtion och därmed ett utbyggt elnät.

På grund av storskalig utbyggnad av vatten- och kärnkraft har Sverige en unikt fossilfri elproduktion. Därmed har vi också ett ansvar att värna det vi har. Vad Sverige gör spelar roll, inte bara i konkret export av fossilfri el till Norden, Baltikum och Polen utan också som exempel. Det spelar roll om ett traditionellt kärnkraftsland med gediget miljöpolitiskt rykte tror på kärnkraftens framtid.

Därför var målet om ”förnybart” i energiöverenskommelsen olyckligt. Eftersom överenskommelsen uttryckligen samtidigt inte satte något stoppdatum för kärnkraft och tog bort straffskatter kunde industrin acceptera den. Men under de år som gått har det blivit tydligt att de gamla kärnkraftsmotståndarpartierna använder ”förnybart” för att avfärda kärnkraft. Miljöministern Isabella Lövin (MP) har till exempel varmt välkomnat att två reaktorer ska stängas efter nyår och Vattenfalls ledning har svansat efter. På samma sätt har viktiga myndigheter som Energimyndigheten fasat ut kärnkraft i sina prognoser och i sitt tänkande om Sveriges framtida energisystem.

Sådant spelar roll och det var ett viktigt skäl till att Liberalerna från början inte ingick i energiöverenskommelsen.

Orsaken till att Moderaterna och Kristdemokraterna på tisdagen anslöt sig till Liberalernas ståndpunkt och hoppar av överenskommelsen är delvis av taktisk karaktär. Alla frågor som enar oppositionen kommer att få genomslag och frågor som kan inkludera L är mycket attraktiva eftersom de visar på ett alternativ i svensk politik.

Men man ska akta sig för att förminska kärnkraftsfrågan till enbart politiskt spel. Den är på allvar och den är akut. Att miljörörelsen inte har kunnat omvärdera ett storskaligt fossilfritt kraftslag är en sorg lika stor som att Vattenfalls bidrag under klimatkrisens upptakt blev att starta ett av Europas största kolkraftverk utanför Hamburg och avveckla reaktorer i Sverige. Hur man än vrider och vänder på det är eftermälet inte snyggt.

Om Socialdemokraterna sätter sina klimat- och industripolitiska ambitioner före de partipolitiska borde de välkomna M:s och KD:s engagemang och göra upp. Centerpartiet och senare Miljöpartiet har förlamat frågan i 40 år. De representerar 10 procent av väljarna. S, L, M, KD och SD har alla en rationell syn på kärnkraften. De kan besluta om vad som kan bli Sveriges viktigaste klimatbidrag under 20-talet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer