1515
Annons

Scania visar att Kina kan ändra sig

LEDARE. Medan svenska partier och myndigheter tävlar i vem som går hårdast åt kinesiska bolag, öppnar Kina upp sig för utländskt ägande. På tisdagen meddelade Scania att bolaget etablerar sig i kinesiska Rugao, beläget i den östliga provinsen Jiangsu. Produktion av lastbilar i Kina väntas starta inom de närmsta åren. Allt under det egna varumärket.

ETABLERING. På tisdagen meddelade Scania att bolaget etablerar en del av sin produktion i Kina.
ETABLERING. På tisdagen meddelade Scania att bolaget etablerar en del av sin produktion i Kina.Foto:Jonas Ekströmer/TT

Scanias vd Henrik Henriksson ser det som det största som hänt bolaget sedan etableringen i Latinamerika på 1950-talet. Kina står för nära hälften av den globala försäljningen av kommersiella fordon. Det innebär avsevärda tillväxtmöjligheter för Scania, som räknar med att Kina så småningom går om Brasilien som bolagets största marknad.

Etableringen är möjlig genom Scanias förvärv av Nantong Gaokai Auto Manufacturing, ett numera helägt dotterbolag. Utländska bolag har länge begränsats eller hindrats från att etablera sig i Kina genom bland annat krav på samriskföretag och tak för utländskt ägande. Men kraven lättas successivt upp. Övergången till en friare ekonomi pågår.

Varje år uppdaterar Kina sin så kallade ”negativa lista för utländska investeringar”. Den styr vilka restriktioner som gäller för bolag som önskar göra affärer i landet. Europa har länge efterfrågat marknadstillträde på lika villkor. Där är vi inte riktigt än. Men listan har likväl blivit allt kortare med tiden, begränsningarna för utländska bolag allt färre.

Den första utländska fordonstillverkaren med egen produktion i Kina var Tesla. Elon Musks planerade bygge av fabriken Gigafactory 3 i Shanghai blev känt 2018. Samma år hade ”nya elbilar” undantagits från kraven på kinesiskt ägande i den negativa listan. I år frigjordes fordonssektorn ytterligare genom att kommersiella fordon undantogs.

Det har öppnat upp för Scania, som efter Tesla blir en av få aktörer i fordonssektorn med egen produktion i Kina. Bolaget lär dock inte bli det sista. Redan 2022 väntas kraven på kinesiskt ägande för produktion av passagerarfordon tas bort.

Scanias etablering i Kina är ett styrkebesked för ekonomisk öppenhet. Utvecklingen mot en friare marknad är värd att uppmuntra. Det bör i större utsträckning ge avtryck i den hätska svenska debatten. När Kina öppnar upp har varken Sverige eller Europa råd att vända sig inåt.


Natos revansch

Den svenska regeringen ansöker om medlemskap i Nato. Efter måndagens samstämmiga riksdagsdebatt och extra regeringssammanträde tar Sverige tillsammans med Finland det historiska steget in i västvärldens säkerhetspolitiska värme. 

Det är ett på alla sätt klokt och efterlängtat beslut.

EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN. Sverige ansöker om Nato-medlemskap i en unikt bred politisk enighet.
EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN. Sverige ansöker om Nato-medlemskap i en unikt bred politisk enighet.

Nato-medlemskapet kommer att innebära stora förändringar för Sverige och Finland, både identitetsmässigt och i praktiska försvarspolitiska termer. 

ÖB Micael Bydén konstaterade på måndagen att Nato-medlemskap underlättar möjligheterna att försvara Sverige.

Men tillökningen är en stor sak också för Nato. Att gå från 30 till 32 medlemmar under brinnande krig är en utmaning, särskilt när en av nykomlingarna har en 134 mil lång gräns till boven i dramat. 

Utvidgningen är en viktig del i Natos kraftmätning med Ryssland.

Precis som moderatledaren Ulf Kristersson påpekade under måndagens riksdagsdebatt befinner sig Nato i en formativ period. Efter en ganska lång identitetskris har kriget gett försvarsalliansen en chans att återuppstå som en trovärdig och nödvändig aktör för västvärldens säkerhet.

Sökandet började efter kalla kriget med förlusten av Sovjetunionen som utpekad fiende. Likt den svenska nedrustningen under 1990-talet började försvarsalliansen fokusera mer på fredsfrämjande insatser som i Bosnien, Kosovo och Afghanistan och andra typer av hot än rent militära. 

I den långsiktiga strategin, det ”strategiska koncept” som antogs 2010, beskrevs Ryssland till och med som en partner, som Nato skulle öka samarbetet med.

Den typen av önsketänkande fick ett abrupt slut 2014 med Rysslands attack mot Ukraina och annekteringen av Krim. Nato beslutade efter det att successivt förstärka sin närvaro i östra Europa, bland annat med fyra multinationella bataljoner i de baltiska länderna och Polen, samt att öka beredskapen för ett mindre samarbetsvilligt Ryssland.

Sedan kom Trump. Bara dagar innan han skulle sväras in som president 2017 kallade han Nato ”obsolet” med hänvisning till den orättvisa finansiella ansvarsfördelningen och oförmågan att hantera terrorism. 

Två och ett halvt år senare kallade Frankrikes president Nato ”hjärndött”. Macron var framför allt besviken på att USA inte konsulterat Nato inför beslutet att avsluta Syrien-insatsen. 

I augusti 2021 upprepade USA:s nya president, Joe Biden, samma misstag i samband med USA:s uttåg ur Afghanistan. Plötsligt började fler än Macron prata om behovet av ”strategisk autonomi” i Europa.

Mindre än ett år senare är de transatlantiska såren läkta. Från Ukrainakrigets första dag har Joe Biden, Antony Blinken och Kamala Harris sagt att USA kommer att ”försvara varje centimeter” av Natos territorium och agerat därefter. 

Även inom Nato har enigheten och beslutsamheten varit stor kring det materiella stödet till Ukraina, hållfastheten gentemot Ryssland och de militära förstärkningar som skett i Östeuropa. 

Antalet soldater och sjömän som står under direkt Nato-befäl i Europa har ökat från 4000 till 40.000 sedan invasionen inleddes. 150 patrullerande stridsfartyg, 130 stridsflyg och en snabbinsatsstyrka på 10.000 har satts i högsta beredskap. 

Nato ska dessutom upprätta ytterligare fyra permanenta Nato-bataljoner i sydöstra Europa och en rad regeringar har likt Sverige beslutat att höja sina försvarsanslag i enlighet med Nato-målet på 2 procent.

Nu gäller det för Nato att behålla sitt momentum. Man har goda möjligheter. Dels får man förstärkning norrifrån med två moderna försvarsmakter efter den rekordsnabba anslutnings- och ratificeringsprocess som förhoppningsvis väntar Sverige och Finland. 

Dels står Nato inför ett toppmöte där framtiden ska stakas ut. Det kollektiva försvaret och förstärkningarna i öst kommer fortsatt att vara kärnan i det nya strategiska koncept som ska antas i Madrid i juni, men Jens Stoltenberg väntas bredda strategin både geografiskt och i definitionen av säkerhet, vilket är välbehövligt. 

Jämfört med tidigare får både Kina och Arktis en framträdande roll, vilket även gäller klimatförändringarna, AI och annan ”ny” teknik.

Kriget i Ukraina har inte bara bidragit till att Nato hittat tillbaka till sin roll som försvarare av den fria världen. Organisationen har också visat att den inte böjer sig för några ryska krav på den europeiska säkerhetsordningen. Tvärtom har allt det som Moskva krävde i december 2021 fått motsatt effekt. 

Att Finland och Sverige nu väljer att överge sin långa historia av allianslöshet är ett ytterligare bevis på det. 

Det är svårt att tänka sig en bättre tid för de nordiska länderna att hoppa på Nato-tåget än nu.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?