1515
Annons

Sanktionerna mot Ryssland fungerar bra

Om några veckor har Rysslands anfallskrig mot Ukraina pågått i ett halvår.

PROPAGANDA. Putins ekonomiska statistik går inte att lita på.
PROPAGANDA. Putins ekonomiska statistik går inte att lita på.Foto:Mikhail Metzel

De ekonomiska sanktionerna visar sig fungera ovanligt bra, av flera skäl. Viktigt är att Ryssland redan innan, sett till sin storlek, var en liten aktör i världsekonomin. Samtidigt hade landet redan hamnat i vanrykte som handelspartner på grund av bristande respekt för mänskliga rättigheter och för att den ryska statsapparaten inte heller tidigare kunde tillförsäkra rättssäkerhet åt företag som verkar i landet.

Många företag hade börjat avveckla sina engagemang, förbereda för reträtt. 

Och själva sanktionerna är historiskt sett oöverträffade när det gäller omfattning. Dessutom har de allra flesta västanknutna bolag, alldeles oavsett politiska beslut, gjort det till en hygienfråga att inte ha något ryskt engagemang kvar.

Hur är då Rysslands ekonomiska läge nu? Det är inte helt lätt att läsa av eftersom landet inte längre har någon tillförlitlig statistik.

En färsk studie från Yale University visar att den ryska ekonomin är i stort sett krossad av sanktionerna och av att företag frivilligt dragit sig ur landet. I studien har en lång rad parametrar tagits fram från mer okonventionella källor och exempelvis genom att tolka data från länder som har handlat med Ryssland.

Studien motbevisar att handeln bara skulle ha flyttat österut i stället. Kinas export till Ryssland har exempelvis minskat. 

Den officiella inflationen i landet har närmat sig 20 procent. För sektorer som är beroende av utländska leveranser är inflationen 40-60 procent. Detaljhandelns försäljning är ned 20 procent på ett år. Putins försök med inhemskt självförsörjande biltillverkning har havererat. Industrin står still.

De som talar om att sanktionerna har misslyckats har därmed fel. En del säger att besluten inte är tillräckliga just för att gas, den viktiga inkomstkällan, inte är föremål för totala sanktioner. Men om åtgärderna i övrigt har knäckt den ryska ekonomin, då är det mindre viktigt.

Det är klokt att minnas varför man har sanktioner. Det är inte av moraliska skäl, utan som en del av en ekonomisk krigföring. Som fungerar på samma sätt som ett traditionellt krig. Det är effekten som räknas. Sanktioner ska bita, inte skada en själv.

Därför kan det vara förståndigt av europeiska debattörer och politiker att inte plåga sig själva med att ha gjort för lite, exempelvis beträffande rysk gasimport. Den ryska ekonomin är nere för räkning.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera