Annons

Säg nej till en EU-armé och ja till Nato

USA:s kaotiska utmarsch från Afghanistan har blåst liv i den försvarspolitiska debatten inom EU. 

Ett flertal huvudstäder ifrågasätter nu Europas militära beroende av USA och om Vita huset verkligen går att lita på framöver.

USA-VÄN. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tycker inte att EU bör ha en ny insatsstyrka, vilket diskuterades på ett informellt försvarsministermöte på torsdagen, utan anser att samarbetet med USA och den transatlantiska länken fortsatt är avgörande för Europas försvar. Utan ett svenskt Nato-medlemskap väger det argumentet lätt.
USA-VÄN. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tycker inte att EU bör ha en ny insatsstyrka, vilket diskuterades på ett informellt försvarsministermöte på torsdagen, utan anser att samarbetet med USA och den transatlantiska länken fortsatt är avgörande för Europas försvar. Utan ett svenskt Nato-medlemskap väger det argumentet lätt.Foto:Stefan Jerrevång/TT

Det är en välkommen diskussion. Europa måste ta ett större ansvar för sitt försvar. 

För trots retoriken om att ”USA är tillbaka” har Joe Biden visat att han tänker fortsätta på Trumps inslagna ”America First”-väg. Att hans utrikespolitiska fokus är och förblir Kina.

Även om sanningen svider är det positivt att de europeiska ledarna tycks ha insett detta, och i tid. 

Insikten ökar möjligheterna att agera därefter.

Ett av förslagen som lagts fram kommer från EU:s utrikeschef Josep Borrell. Det går ut på att skapa en ny insatsstyrka, vilket fransmännen jublar över.

Diskussionen är bekant, på flera sätt. 

Dels liknar tongångarna EU-kommissionens strävan efter ekonomisk strategisk autonomi – att med hjälp av industristrategin minska beroendet av Kina. 

En protektionistisk och dålig idé.

Dels har EU försökt att skapa insatsstyrkor tidigare. När grunderna för EU:s militära krishanteringsförmåga antogs 1999 låg fokus på att utveckla en militär styrka på 60.000 personer. 

Man ville också ha mindre snabbinsatsstyrkor, ”EU Battlegroups” à 1500 personer, som blev operationella 2007 men har aldrig använts.

Till det finns flera förklaringar som fortfarande är giltiga. Kravet på enhällighet inom utrikes- och säkerhetspolitiken är en. 

Ekonomi, en annan. Alla vill ha ett starkare europeiskt försvar, men få länder lever upp till Natos 2-procentsmål.

En tredje handlar just om Nato – ett befintligt försvarssamarbete som involverar 21 EU-länder

Risken att duplicera Nato och därmed reta upp USA var Storbritanniens ständiga argument mot ett starkare EU-försvar. 

Och där hade britterna en poäng. Det handlar ju i allt väsentligt om samma soldater och sjömän.

Därför är det bättre att EU fortsätter att utveckla funktioner för att poola nationella resurser inom civil och militär krishantering, att länderna ökar sina försvarsanslag och i övrigt fokuserar på det som EU gör bäst: handel. 

Nato, eller koalitioner av europeiska Nato-länder, är tveklöst bättre lämpade att organisera potentiella insatser.

Peter Hultqvist (S) tycker inte heller att EU bör ha en stor insatsstyrka. I en intervju med SR säger försvarsministern att samarbetet med USA och den transatlantiska länken fortsatt är avgörande för Europas försvar.

Men utan ett svenskt Nato-medlemskap väger det argumentet lätt.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera