1515
Annons

Säg absolut nej till rysk utpressning

”Natos medlemsländer accepterar att inte utöka Nato med Ukraina eller andra stater.”

Det är ett av kraven i Rysslands förslag på en ny europeisk säkerhetsordning, som presenterades i fredags.

KRAVLISTA. Ryssland med president Vladimir Putin har lagt fram förslag på en ny europeisk säkerhetsordning, med långtgående krav på bland annat stopp för nya medlemmar i Nato och stora begränsningar av militär infrastruktur i grannländerna. I och med kravlistan gäller hotet inte längre enbart Ukraina, utan även Sverige och Finland.
KRAVLISTA. Ryssland med president Vladimir Putin har lagt fram förslag på en ny europeisk säkerhetsordning, med långtgående krav på bland annat stopp för nya medlemmar i Nato och stora begränsningar av militär infrastruktur i grannländerna. I och med kravlistan gäller hotet inte längre enbart Ukraina, utan även Sverige och Finland.Foto:Evgeniy Paulin

Kreml kräver också att all militär infrastruktur som Nato placerat i Östeuropa sedan 1997 tas bort, inklusive offensiva vapen, samt att Nato slutar med större övningar i Rysslands grannländer.

De ”röda linjer” som utrikesminister Sergej Lavrov talade om under OSSE-mötet i Stockholm har alltså formaliserats. 

Konkret vill Kreml få till två avtal mellan Ryssland och USA samt mellan Ryssland och Nato. 

Genom avtalen vill de ha skriftliga garantier på att västländerna upphör med ”provokationerna” i det ryska närområdet, inklusive att beväpna och träna ukrainska soldater.

Med rätta kan man fråga sig om Vladimir Putin har fått storhetsvansinne. Kraven är på alla sätt absurda – inte minst med tanke på att de kommer från ett land som långt ifrån kan kallas stormakt, med en ekonomi som är mindre än Nordens. 

Kreml tycks låtsas som om kalla krigets spelregler fortfarande gäller.

Men i verklighetens 2021 bestämmer självständiga stater sin egen försvars- och säkerhetspolitik, oavsett historia, geografi eller ryska synpunkter. 

Och så måste det fortsätta.

Även Putin lär förstå att kraven är orimliga. Och kanske var det också syftet. 

Flera bedömare befarar att kraven och västländernas samstämmiga avvisande kommer att användas som argument för den kommande attacken mot Ukraina, och möjligen även mot andra närliggande länder som vägrar att böja sig för kraven. 

Ryssarna kan säga att Nato och USA avvisat deras försök till diplomatisk lösning, och att de därför måste ta till vapen för att försvara sig mot påstådda intrång i deras intressesfär.

Med tanke på den ryska mobiliseringen är det dessvärre inget osannolikt scenario. Enligt underrättelseuppgifter kan uppemot 175.000 ryska soldater befinna sig i gränsområdet i januari. 

Moskva rapporteras även ha trappat upp informationskrigföringen och har sedan i höstas stängt sin Nato-representation i Bryssel. Carl Bildt med flera bedömer nu krigsrisken till över 50 procent.

Förhoppningsvis är det bara fråga om förhandlingstaktik från rysk sida, både kravlistan och skrämselpropagandan. 

Kanske är Kreml bara ute efter att testa om det krigströtta USA och den nya regeringen i Tyskland verkligen är beredd att försvara den europeiska säkerhetsordningen, och i så fall i vilken omfattning.

Men oavsett rysk agenda är det hög tid för västländerna att svara. Putin måste övertygas om att EU, Nato och USA kommer att stå upp för Ukraina och vår säkerhetsordning på ett helt annat sätt än 2014.

För att det ska ske krävs sannolikt mer än ord. Väst måste svara med ett språk som Kreml förstår: med trupper, vapen och ökad övningsverksamhet. 

Förutom att förbereda en omfattande ekonomisk bojkott bör Nato och dess partnerländer förstärka sin militära närvaro i Polen och Baltikum, och även öka de gemensamma aktiviteterna med den ukrainska armén. 

Fler bör göra som Sverige och gå ut med fördjupade försvarssamarbeten med Kiev.

Men i och med den ryska kravlistan gäller hotet inte längre enbart Ukraina. Det gäller även Sverige och Finland som liksom Ukraina bara är partnerländer till Nato, som därför inte omfattas av försvarsalliansens kollektiva försvarsgaranti. Som Ryssland därför betraktar som en del av buffertzonen mot Nato.

Vill vi verkligen utsätta oss för risken att bli behandlat som Ukraina? 

Vi måste inte det. Till skillnad från Kiev har regeringarna i Stockholm och Helsingfors stående inbjudningar om att bli fullvärdiga Nato-medlemmar. 

Vad ska det krävas för att vi ska realisera den optionen? Fullskaligt krig? 

Nato-motståndarnas argument brukar vara att ett finskt och svenskt Nato-medlemskap skulle öka spänningarna i vårt närområde och provocera Ryssland. 

Men frågan är om säkerhetssituationen snart kan bli så mycket sämre. Och vad väntar härnäst om vi rättar oss efter ryssarnas krav på Natos storlek?

Tvärtom vore svensk-finska medlemsansökningar det ultimata svaret på de ryska provokationerna. Förutom den uppenbara fördelen av ökad tröskeleffekt skulle initiativet signalera att Kremls taktik får motsatt effekt – att ju värre de provocerar desto mer samspelta blir motståndaren. 

Det vore en viktig insats för den europeiska säkerhetsordningen.

 

Mer från ledarredaktionen? Lyssna på Di:s Ledarpodd här


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?