Hon har kritiserats för sin bestämda linje för en moderniserad arbetsrätt. Oansvarigt att ställa kabinettsfråga om Las mitt i en pandemi, anser L:s regionråd i Stockholm. När väljarna gav Sabuni dåliga siffror efter Agendas partiledardebatt gav ordförandena för Liberalerna i Uppsala och Stockholm förklaring till varför. Sabuni var dåligt förberedd och hade problem att förmedla sitt budskap.
Liberalernas ungdomsförbund stämde in i kritiken, och tillade att en av fördelarna i partiledarvalet av Sabuni var hennes tydlighet i var partiet står. Något hon nu misslyckas med. Men Liberalernas otydlighet har inte bara med Sabuni att göra.
Vad för slags parti vill Liberalerna vara? Hur ska någon partiledare kunna ge tydligt besked till väljarna när partiet själv inte verkar ha svaret. Knappt ett halvår efter att partiet sagt ja till januariöverenskommelsen valdes Nyamko Sabuni till partiledarposten, öppet kritisk mot samarbetet.
Det är denna interna ambivalens som skadar partiet. Till Di säger liberaler att en kursriktning måste börja ta form senast i vår. Den ena falangen vill att Liberalerna ska vara ett mittenparti som isolerar SD och V (trots att det senare i praktiken är del av regeringsunderlaget). Den andra falangen vill gå åt höger, mot en borgerlig regering. Den kritik som riktas mot Sabuni kommer från mittenfalangen.
Att Liberalerna förankrar en linje åt något håll är en förutsättning för att kunna bygga väljarstöd. Samtidigt finns det uppenbara risker med att fortsätta som januariparti efter valet 2022. Sabunis trovärdighet i att driva en sådan linje är låg. Hennes kritik mot både januarisamarbetet och regeringen har bitit sig fast.
Mätningar visar att majoriteten av partiets väljare identifierar sig som höger. Det är till höger som potentiella väljare finns. Till vänster plockas de upp av centern. Rollen som liberalt mittenparti är upptagen. På högersidan finns det däremot både behov av och utrymme för Liberalerna.
