ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Så sänker Lööf och Björklund sin makt över S

  • OSTRATEGISKT. Annie Lööf och Jan Björklund har motiverat sin linje i regeringsfrågan med starkt moraliska resonemang om att SD inte ska få komma i närheten av inflytande. Därmed har de själva omintetgjort sitt hot om att fälla regeringen vid uteblivna reformer. Foto: Claudio Bresciani/TT

LEDARE. Januariöverenskommelsen beskrivs av en del socialdemokrater närmast som ett nyliberalt manifest, att döma av diskussioner vid den nyss avslutade S-kongressen.

Och visst har Centerpartiet och Liberalerna lyckats få med liberala reformer i 73-punktsdokumentet. En politisk kommentator skrev i helgen: ”Man kan konstatera att både C och L till sist fick ganska bra betalt för att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister.”

Men hur sant är det, i praktisk politik?

Januariöverenskommelsen innehåller stort och smått. Enkla saker och komplicerade. Att avskaffa värnskatten är politiskt laddat, men lätt. Man behöver inte ens gå till Lagrådet. Att ändra maktbalansen på arbetsmarknaden är både politiskt laddat och svårt.

I själva verket finns flera sådana punkter som är utmanande att ändra på politiskt och juridiskt. Gårdsförsäljning av alkohol låter enkelt, men kan leda till att EU inte längre tolererar Systembolagets monopol. Liberalisera turordningsreglerna kan låta sig göras lagtekniskt men kan äventyra andra samförståndslösningar på arbetsmarknaden.

Och att kräva att parterna ska administrera de nya etableringsjobben även hos oorganiserade företag kan leda till att hela idén spricker.

Det kommer alltså att finnas rimliga skäl till att punkter i januariöverenskommelsen faller. Vad händer då?

I måndagens Di intervjuas Martin Ådahl (C). Han säger att C inte kommer att backa från kravet att etableringsjobben även ska gälla företag utan kollektivavtal: ”Vi kommer, om vi behöver, att tvingas köra över dem som ställer sig i vägen, för annars har Sverige ingen regering.”

Innebörden av ett sådant uttalande måste vara att stödpartierna tänker återkalla sitt stöd om regeringen inte levererar enligt januariöverenskommelsen. Hur ska det gå till? Rimligen genom att lägga ned rösterna i budgetens slutvotering. Det kommer sannolikt att leda till att Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag går igenom, stött av Sverigedemokraternas röster.

Är det troligt att stödpartierna är beredda att vidta den här åtgärden om de blir besvikna på regeringen?

Efter valet har retoriken eskalerat om Sverigedemokraternas plats i politiken, särskilt inom C och L. På ett sätt är det inte konstigt eftersom det är SD:s roll som har lett till att de partierna valde Stefan Löfven. Det är logiskt att de behöver använda kraftord för att motivera sidbytet.

Å andra sidan är det synnerligen ostrategiskt. För varje upptrappning av uttalandena om SD blir det mindre trovärdigt att de någonsin kommer att lämna samarbetet med S. C och L har ju slagit fast att varje politiskt samarbete som inte inkluderar S innebär att SD får ett oacceptabelt inflytande.

I förra veckan meddelade KD-ledaren Ebba Busch Thor att partiet kan samtala i enskilda sakfrågor med SD. Detta uttalande har lett till starka reaktioner från Annie Lööf och Jan Björklund som i praktiken inkluderade Kristdemokraterna i de politiska krafter som man inte kan samarbeta med.

Ebba Busch Thors uttalande var till sin bokstav inte särskilt långtgående även om det är uppenbart att det sker i en eldfängd parlamentarisk debatt. Det är ungefär samma sak som Anna Kinberg Batra sa i januari 2017 och inte mer långtgående än det Jan Björklund uttryckte i september 2016. Då sa han att Sverigedemokraterna borde bjudas in till blocköverskridande politiska uppgörelser. Han utvecklade sitt resonemang omsorgsfullt och varnade för att ge Sverigedemokraterna ”en slags martyrställning”. (Sedan gjorde han en helomvändning.)

Det finns all anledning att sänka tonläget i debatten om olika slags samarbeten i riksdagen.

C och L har successivt skärpt ståndpunkten att det inte går att acceptera ett parlamentariskt agerande som kan riskera att ge SD något som helst inflytande. Det är samma sak som att säga att de aldrig kommer att fälla regeringen. De har därmed kraftigt försvagat sin makt över januariöverenskommelsens fullföljande. Och de har skänkt bort redskapen att sätta press på Socialdemokraterna genom att både avstå ministerposter och tjänstemän på departementen.

Januariöverenskommelsen innehåller åtskilliga kloka åtgärder. Men om de genomförs beror på Socialdemokraternas välvilja, inte på Centerpartiets eller Liberalernas makt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies