ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Så kan den svenska modellen gå på export

  • Foto: TT

Under några år på 1970-talet var det trendigt att läsa till förskolelärare. Studiebegåvade flickor med höga betyg och hög kapacitet men som ville ha en kortare utbildning än läkarutbildningen sökte sig till yrket.

Antagningsbetygen gick i höjden, ungefär som för sjukgymnastutbildningen som under lång tid har lockat samma kategori. Förskolelärarutbildningen akademiserades också, och blev en egen yrkesutbildning på högskolan.

Om man ska hitta någon storytelling och företagskultur i den svenska barnomsorgen är det här man ska leta.

Den politiska bakgrunden var aldrig så utopisk som det i efterhand låter. Det var inte Alva Myrdal som fick ut svenska kvinnor på arbetsmarknaden, de fanns redan där eftersom utbildningsreformerna på 1940-talet hade gett flickor och pojkar samma möjligheter. Barnomsorgsreformen var en typisk svensk, pragmatisk, steg-för-steg-reform som underlättade en redan existerande verklighet. Kvinnor ville arbeta, de arbetade och barnen behövde bättre dagar än att vara ensamma hemma under grannens översikt, som den uttråkade Bertil i Nils Karlsson Pyssling.

Däremot var det politiska stödet viktigt för starten. Förskolan var med och byggde en ny, bättre och mer jämställd verklighet och understöddes av särbeskattningsreform och en ny föräldrapenning.

De 70-talsstudenter som sedan gick in i den snabbt expanderade förskolan och stannade kvar blev med tiden chefer och byggde under 1980- och 1990-talen upp en av Sveriges starkaste institutioner. Alla med barn har någon gång mött dem. De är typiska superentreprenörer: mycket höga professionella ambitioner, sinne för tillväxt, noggranna med kvalitet, långsiktiga, kapabla att ta svåra produktivitetsförbättrande beslut och starkt värderingsdrivna.

Resultatet är världsklass. Enligt Svenskt kvalitetsindex har förskolan högst förtroende av all samhällsservice, högre än grundskolan och gymnasiet och attraherar över 95 procent av barnen.

På fredag samlas EU:s ledare i Göteborg för ett socialt toppmöte med Stefan Löfven som värd. EU:s sociala agenda har kommit och gått genom åren. Nu har den fått nytt liv som svar på nationalisternas framgångar i valen och på grund av den nye franske presidentens distinkta intresse att hitta nya sociala framgångsmodeller i en tid av mycket snabb omställning.

Den svenska regeringen har utnyttjat tillfället för att marknadsföra sin modell av ekonomisk och social omvandling, den svenska modellen. Den har, med fog, rykte om sig att vara effektiv, och framför allt ha framtiden för sig.

Alltså kommer Stefan Löfven tala om vikten av sociala skyddsnät, hög facklig anslutning och förtroendefulla förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

Men om man ska vara helt ärlig är den svenska modellen inte särskilt svensk vad gäller just detta. Många andra länder har samma mix.

Vad som däremot är en unik svensk modell på arbetsmarknaden är kvinnors höga förvärvsfrekvens i kombination med hög nativitet. Sverige rankas också högst i mätningar var i världen det är bäst att vara kvinna, oftast följt av Norge och Danmark. En efterbörd på sådana mätningar är var i världen det är bäst att vara barn. Även här ligger Sverige i topp, vilket är något utlandssvenskar brukar inse när det är dags att skaffa familj.

Ett annat numera unikt inslag i den svenska modellen är att marknaden för barnomsorg är avreglerad sedan Lex Pysslingen avskaffades av regeringen Bildt. I dag drivs 27 procent av alla förskolor i enskild regi, de flesta av stora koncerner varav några redan gått på export. Academedia driver till exempel 90 förskolor i Norge och 17 i Tyskland.

Europa har ett stort kvinnounderskott på arbetsmarknaden. Om kvinnor skulle arbeta lika mycket som män skulle EU tillföras ett nytt Tyskland i ekonomisk kraft.

Om Sverige verkligen vill göra en insats för EU:s sociala och ekonomiska innovationskraft bör statsminister Stefan Löfven ta Emmanuel Macron avsides och övertyga honom om att avreglera EU:s barnomsorgsmarknad.

Därefter bör Löfven åka hem till Stockholm, meddela opposition och Jonas Sjöstedt att Reepalu-förslaget dras tillbaka och att han har gjort det finaste som finns för en svensk socialdemokrat: ett statsmannahandslag för en ny exportnäring.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies